Dagens tuffing

Eftersom den övriga familjen gick på hockey ikväll så passade jag på att träna. Idag sprang jag det första av två långdistanspass inför maran. Med hjälp av E-type, Marillion, Nasa och Sarah McLachlan tuffade jag på alla tre jävla timmar. Första timmen är nästan jobbigast, då känner man hur långt man har kvar hela tiden, andra timmen blir bättre, då är man inne i lunket och tredje timmen är bäst. Då känner man att det inte är så långt kvar. Hjärnan är funktionsduglig och vill så gärna fortsätta framåt. Kroppen däremot skriker för varje steg man tar. Jag vete fan vad jag har gett mig in på eftersom jag ska springa Stockholm Maraton. Det är inte sunt att springa så långt.

Nu är jag trött... så förbannat jädrans trött. Men det är ändå en skön känsla att testa kroppens gränser och veta var man har alla delar och helst att alla delar ska åt samma håll. Vill bara säga också att ölen jag tog medans jag väntade på pizzan i den lokala pizzerian efter träningen, är den godaste öl jag druckit - whatsoever.

Men förlåt... nu råkade jag komma in på mig själv, det var inte meningen, jag skulle ju skriva om dagens tuffing. Dagens aboluta tuffing - no competition - var idag när min dotter drog ut den första av fyra tänder inför tandställning. Utan att röra en min, utan att spänna sig i stolen eller ens säga aj, så drog hon ut en tand idag. Men först efter tio minuters grävande med en tång och syl för att bända loss tanden så kunde tandläkaren få loss den. Jag önskar jag hade en liten gnutta av den tuffheten som hon visade idag.