Det var inte jag...

Det hände en rolig händelse för ett par år sedan på ett hotell i Falun som vi bodde på. Helt plötsligt började brandlarmet att tjuta och alla i hotellet fick gå ut och sedan vänta in brandkåren, jag vet inte hur lång tid det tog, men det var nog inte så lång tid. Vi såg ingen rök, så vi var inte så oroliga utan trodde det antingen var ett test eller ett fellarm. När brandkåren kommit och kikat runt, fick vi vet att det var från köket som matos hade satt igång larmet och vi fick gå in igen.

Senare på kvällen satt vi i restaurangen och pratade med ett par stycken personer. Då berättade en smått äldre dam i sällskapet, att hon tidigare på dagen hade varit på sitt hotellrum och blivit väldigt röksugen. Hon hade öppnat fönstret i sitt rum och tänt cigaretten och börjat röka. När hon stod där i fönstergluggen och rökte som bäst, så satte brandlarmet igång. Då fick hon rejäl panik eftersom det fanns rökdetektorer i rummet och hon trodde att det var hon satte igång larmet med sin cigarettrök. Hon sprang till det hon trodde var rökdetektorn i rummet och försökte trycka på knapparna för att stänga av den. Det funkade självklart inte, då sprang hon ut i korridoren och såg alla människor som gick ut och nedför trapporna. Hon sprang förbi alla människor, rusade ner alla våningar och sprang fram till receptionen och skrek:
-Förlåt, förlåt, det var jag som gjorde det... det var jag!
-Vadå, vad menar du, sa receptionisten?
-Det var jag som satte igång brandlarmet, jag eh... eh... jag tog en cigarett på rummet. Det var inte meningen!

Vi hade otroligt roligt åt hennes berättelse när hon berättade den. Det allra bästa av allt var att hennes vuxne son satt där bredvid och skämdes åt sin mamma.