Utanför mitt rum på jobbet står en fin, ultramodern kopieringsmaskin. Den klarar att kopiera i svart eller färg, det går att printa från datorn och att skanna in bilder. Den är så modern och fullspäckad med elektronik att den krånglar i stort sett varje dag, så att ingen på jobbet klarar riktigt av den. Och när den väl krånglar så sticker någon person in huvudet i närmaste rum (= mitt och några till) och frågar vad det är för fel på maskinen. För det ska ju vi veta som sitter precis i rummet bredvid den!
-Ser det ut som om jag jobbar på Carl Lamm och är kopieringsmaskintekniker?
Men go och glad som jag är, så säger jag det kanske inte det så ofta. Oftast orkar jag inte bry mig mer än att sucka åt frågan och undra varför jag helt plötsligt blivit specialist på kopieringsmaskiner. Men någon gång låtsas jag bry mig och ställer mig bredvid, suckar djupt åt maskinen, men sen sticker jag så fort som möjligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Samtidigt så är det sååå irriterande på kollegor som bara ropar på hjälp och aldrig ens försöker förstå sig på maskinen...
Med tanke på mina kollegor alltså ;)
Skicka en kommentar