Vi hade ett luciatåg på jobbet imorse. De var säkert från någon av sångskolorna som finns här omkring för de var jätteduktiga och hade väldigt bra sångröster.
Jag respekterar och högaktar otroligt mycket de killar som är stjärngossar och även sjunger. Jag tror att det var min stora fasa när jag var väldigt liten att bli utsedd till stjärngosse. Jag har fortfarande lite ångest för "klänning" och de tjocka mörkblå strumpbyxor jag fick ha på mig en gång. Nåja, det var den absolut sista gången jag var en stjärngosse. Nu tittar jag bara på andra och säger tyst för mig själv - hur vågar de och vad är det för blått jag skymtar under särken?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar