Idag ställde jag mig i mål på innebandyträningen. Det var ett tag sedan jag gjorde det och jag kände mig otroligt sugen på att agera Pekka Lindmark igen. Det gick väl sådär, det första som hände på uppvärmningen när alla stod i halvmåne och värmde upp mig, var att ryggen knakade till lite oroväckande. En 38-årings rygg är väl inte lämpad för att stå i innebandymål.
När vi hade tränat en timme eller så, så märkte jag på det jobbiga sättet att jag hade glömt att ta på mig suspensoaren. Tjong... klonk... lät det i mina ädlare delar när bollen parkerade sig där. Det är som jag brukar säga: man ska lära sig av sina misstag, hur ont det än gör!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hörde att du släppte in en kanon från halva planen oxå!
Ja, men det vara bara för att göra matchen jämnare!
Skicka en kommentar