Häromdagen var jag ute och joggade på kvällen och då hände en mycket omvälvande händelse i mitt liv.
När jag i godan ro sprang längs en dåligt upplyst gångväg, tänkandes på sjukförsäkring (ja, det är en arbetsskada att tänka på sånt) såg jag något kanske en 7-8 meter framför mig. I ett svagt ögonblick såg jag inte vad det var, men kom att tänka på någon skräckfilm på något sätt. Hjärnan hann inte reagera bättre än så.
Efter en sekund ser jag att det är ett djur framför mig som vänder sig om och börjar gå inåt den mörka skogen. När djuret vänder sig om ser jag den gigantiska skepnaden av ett vildsvin. Ja, de är gigantiska och skräckinjagande. Hjärtat stannar på halvflaj och jag känner att jag aldrig varit så nära att totalt tappa kontrollen över kropp och lem som i det ögonblicket.
Jag ser vildsvinet frusta in i den mörka skogsöppningen, jag tassar tyst förbi och hör fnysningar och stånkningar inifrån mörkret och kroppen är på helspänn. Jag får en idé att ta fram kameramobilen för att fota, men kommer ganska snabbt på att det nog inte skulle vara en bra idé om jag inte vill ha ett vildsvin efter mig på gångvägen. När jag fått förbi cirka 15 meter får jag bråttom att fortsätta framåt ganska snabbt. När jag kommit en bit slänger jag en blick bakom axeln och kollar om den kommer... utifall att...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar