... mellan vagn och plattform.
Jag känner att jag då och då kommer med nya härliga tunnelbanehistorier. Jag vet inte varför, men det kanske är den tiden då jag slappnar av efter jobbet och bara står och kollar på andra människor och vad de håller på med.
För några dagar sedan stod jag i en vagn och ungefär i höjd med St. Eriksplan står en man vid dörren och bredvid honom står en plastpåse som är välfylld upp till bredden. Det ser mest ut att vara kläder i påsen och den står lutad mot dörren. När dörren vid hållplatsen öppnas, så välter påsen utåt mot perrongen, och alla hör lite klonkeliklonk som försvinner ned mellan vagnen och plattformen. Mannen utbrister.
-Åh nej, nej nej, min mobil, min mobil.
Överst i han påse låg hans mobil. Vänliga människor frågar honom vad det var som ramlade ner och försöker hjälpa honom, men finner snart att det är omöjligt. Så de går på och vi tillsammans fortsätter vidare mot våra liv och mannen på perrongen står kvar och svär nog åt sin klantighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
För (väldigt)länge sedan stod jag på Liljeholmens perrong och lyssnade på min freestyle medan jag väntade på tunnelbanan. När tåget äntligen kom och jag skulle kliva på så tappade jag greppet om freestylen så att den gled ur mina händer och ramlade ned mellan vagnen och perrongen. På huvudet hade jag fortfarande hörlurarna (såna där fina omoderna med båge)och sladden hängde och slängde.
Jag ville absolut inte att det här skulle förstöra min coola image, så jag tog av mig lurarna, gick och satte mig och låtsades som att ingenting hänt.
:-)
sånt där får mig också att känna samma obehag. Vad ska man göra vid sådanan tillfällen, man vill ju bara försvinna in i den grå massan.
Skicka en kommentar