Inatt somnade jag cirka 23.20 efter att ha kollat sent på ett gammalt inspelat Poirot-avsnitt. Kl. 00.51 väcks jag av röster ute på gården som skriker och pratar högt om vartannat. I dvalan som jag är i så hör jag då och då denna förbannade jävla kärring hålla på och gasta något som jag inte förstår. Jag får först för mig att det är något mellanöstern-språk, men efter en kort diskussion med mrs så säger hon att det är ju finska.
När detta får ha hållit på cirka en halvtimme och jag blir mer och mer klarvaken så går det inte längre. Jag tar på mig kläderna och går ut på gården. Där sitter två personer i den övre medelåldern på an bänk på gården. De är drastiskt påverkade och märker knappt att jag kommer:
-Kan ni ta och hålla tyst, ni väcker hela gården med ert skrik!
-Jou, svarar mannen. Jag scka be min qvuinna att dämpa sig. Jo, det scka jag.
Och de två tystnar för en stund, så jag går in. När jag gått in och lagt mig, satt på tv:n för att varva ner, så börjar jag att höra de igen. Något mindre skrik denna gång, men med vissa högre klanger som dundrar fram mellan husen. Ungefär kl. 2 så tystnar de och jag tror att de försvinner bort i fjärran.
02.30 ligger jag fortfarande vaken och vrider mig om för att somna
03.00 ligger jag fortfarande vaken och vrider mig om för att somna
03.30 ligger jag fortfarande vaken och vrider mig om för att somna
Ungefär vid fyratiden på morgonen somnar jag in för natten och vaknar sen när klockan ringer 06.15.
Argh...
SvaraRaderaMen lite skadeglad är jag faktiskt. Fast bara liiiite, jag lovar ;)
För vissa andra har det ju så var och varannan natt...
Jag vet... :-)
SvaraRadera