Liemannen

På landet kände jag att jag ville klippa ner gräset på gångvägen ner till badet. Så jag gick in i verkstadsboden och hämtade lien.

Med lien i högsta hand så gick jag till verket. Cirka fem meters gångväg högg jag ner så att vi slapp de höga grästråna. Efter tio minuters liande var jag klar och beskådade mitt verk. Då kollade jag ner i gräset och fick se en liten liten sork ligga där i gräshögen. Jag petade på den med lien och den var helt lealös. Jag petade på den lite till och hoppades att den skulle vakna till liv, men icke. Den var helt färskt avliden. Den var mjuk och go och följsam och den var helt enkelt mycket död. Jag petade lite till på den i hopp om att den kanske dog imorse och att den kanske var lite lite stel, men icke. Den var mjuk och rullbar och precis nydöd.

Jag gick tillbaka till verkstadsboden och la tillbaka lien och gick sedan till de övriga. Efter ett tag nämnde jag sorken för brorsan och vi gick tillbaka och kollade på den. Då var den snäppet stelare i kroppen och jag förstod att det var jag som i högsta hugg var liemannen för det lilla krypet.