Nu är det klart

Tiden på Stockholm Marathon blev till slut 5.10.

Från det första steget och den första sekunden ville jag kliva av loppet på grund av värmen. Det var så attans varmt och kvavt så jag visste inte hur jag skulle orka. Jag fick problem med mina skor och skoinlägg på grund av värmen, redan under de första kilometrarna, och det höll i sig hela loppet. Jag la in toapapper i skon för att jag inte skulle ha så ont, men efteråt hade jag rejäla blåsor ändå. Jag kom in nästan en timme senare än jag gjort förut, men jag kunde inte springa fortare. sista milen sprang jag femhundra meter sedan gick jag tvåhundra meter och sen sprang igen och sen gick igen osv. Jag kunde inte springa många minuter utan vila. De sista kilometerna blev jag omsprungen av 50-åriga kvinnor och 60-åriga gubbar som kämpade på i stabil fart. De kunde i alla fall springa, det kunde inte jag :-)

Ska jag springa Marathon igen? Inte i sån här värme, men det vet man ju aldrig när man anmäler sig under vinterhalvåret. Men jag ska inte springa nästa år, vi får se om jag glömt bort den här pinan till året efter. Men jag ska i alla fall springa fler gånger under mitt resterande liv.

Nu är jag så trött och det värker i hela kroppen och speciellt höfterna att det får bli en vilodag... Men jag ska skjutsa min dotter på mopeden till badet har jag lovat, och det ställer jag ju självklart upp på.