Nu sitter jag här och börjar bli lite smånervös inför loppet idag. Jag har inte varit det tidigare och knappt tänkt på det. Men ikväll om tolv timmar kommer jag att vara helt sänkt och helt stel i kroppen. Så varför över huvudtaget göra ett marathonlopp?
Det är känslan av att ha gjort det, och att testa kroppens gränser tycker jag är väldigt spännande och just ett marathonlopp är långt, det är alldeles för långt, men det går. Träningen inför loppet är ju nyttig, men inte själva loppet. Men nu ska jag göra mitt tredje lopp och målet är att komma runt, målet är att få ha tre marathonlopp i karriären. Sen är det inte slut med lopp, om jag vill kan jag väl springa i 20 år till, men det är själva loppet jag vill ha, inte tiden.
Tidigare har jag sprungit på 4,11 och 4,18 men jag tror att det blir långsammare i år. Dels för att jag inte kan springa så fort längre, dels för värmen och dels för att jag inte bryr mig om själva tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar