Jag åker buss till Fridhemsplan på morgnarna och det är en sak som gör mig lite mallig och det är att jag känner tre stycken av alla de chaufförer som kör mig till jobbet. På något sätt i min omgivning dyker de här tre personerna upp. De tillhör inte IK, men finns i den yttre bekantskapskretsen. En är en granne på gården, de andra två är föräldrar till barn i mina barns innebandylag.
Det blir liksom lite av en egen chaufför på det sättet. När jag går på bussen blir jag glad av att möta ett bekant ansikte och de lyser också upp i morgontröttheten. Det bästa är att de gärna kör lugnare och säkrare än de andra som kallar sig busschaufförer, de vill ju inte göra bort sig, och det känns liksom lite... tryggt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar