Efter sex timmar i bilen igår så är det jätteskönt att äntligen vara framme i Lindvallen. Det är jättelångt från Stockholm till Sälen, speciellt de sista 20 milen som man åker på smala skogsvägar. När man hade åkt två mil framåt så drogs man en mil bakåt i någon tidssug.
Ibland så tittade hunden fram mellan framstolarna och då kände man att han inte hade borstat tänderna på cirka 6 år... Men annars gick resan bra, det gäller att ta vara på de små roliga stunderna som dyker upp:
-Var är vi någonstans?
-Härnevi... (obs en ort någonstans in the middle of absolutely nowhere)
-Vems fru?
-Vårfru (samma här...) (hmmm kanske bara jag som tycker att sånt är kul)
Men nu har vi åkt slalom hela förmiddagen och jag säger som Stenmark säger när han får frågan om han skulle ha någon chans i dagens tävlingar. Eller säger, han skakar bara på huvudet, men om han hade sagt något:
-Jag tror inte det, materialet är helt annorlunda i dagens läge.
Nu åker man på carving-skidor. Dvs skidor som ser ut som timglas och de är mycket lättare att svänga med. Inte som de gamla goda Elan-skidorna som var poppis på 80-talet som var helt raka med spets där framme. Jag vet inte vilket märke jag hade då, men Elan var det jag ville ha eftersom världens största sportsman hade det.
Kolla om du ser Jesse i backarna! :) Fast jag vet inte om han är just där du är... Men om!
SvaraRaderaJag håller utkik efter honom i backarna, men jag har inte hittat honom ännu, tyvärr!
SvaraRadera