Gwyneth Paltrow

Nu har jag i år sett någon eller några filmer med Gwyneth Paltrow från hennes glansperiod i slutet av 90-talet. Men var inte hon en uppgående stjärna i Hollywood, hon fick ju till och med en Oscar? Men nu händer det inte så mycket med henne och det var länge sen det dök upp en ny film.

Gwyneth:
-Vad gör du nu för tiden?

-Varför hör du aldrig av dig?

Bensinen igen

Nu har det hänt igen, inatt har någon borrat ett hål i bensintanken och tagit bensin. Det fanns väl kanske en 10 liter så det blev ju inget direkt. Men hur helvetes jävla dum får man vara om man BORRAR ett hål i en bensintank? Jag skulle aldrig komma på tanken!

Det började imorse när mrs skulle tanka bilen på Shell. Då kändes det lite konstigt när hon tankade och tankade och bensinslangen slog aldrig ifrån. Inte undra på det med ett hål i botten. Så 700 kr rann ut på marken bildligt talat.

Så jag åkte hem från jobbet för att hjälpa till att få den till verkstaden, vi visste ju inte hur vi skulle kunna köra en bil utan bensin. Så vi fick låna en annan bil vi kunde bärga med bogserlina om det skulle behövas. Men jag satte nyckeln i tändningslåset och mätaren visade på några liter kvar. Så med en öppen bensintank chansade jag på att inget skulle hända och jag körde till verkstan. Om du följer en bensinsträng på vägen från Shell i Slagsta så hittar du till verkstan där den finns just nu.

Verkstan ringde efter ett tag och sa att tanken var borrad i och den behövde ersättas och det skulle kosta 5 000 kr. Men så sa han att jag nog hade försäkring på bilen och då gick det på en självrisk på 3 000 kr. Och när jag hade pratat med If så hade jag tydligen 1 800 i någon slags självriskpott som jag samlat på mig, så slutsumman blir 1 200 kr i självrisk plus 700 kr som rann ut på marken imorse.

Jävla satans förbannade skithögar!

Hjärnaktivitet

Just nu är min hjärnaktivitet nere på ungefär en tvåa på en tio-gradig skala. Den vill inte direkt varva upp ännu efter semestern, så den registrerar inte så mycket roliga händelser ännu som jag kan delge er. Det känns mest som om den går på tomgång.

I vanliga fall så brukar jag se och höra roliga händelser som jag gärna vill delge er, men just nu... det händer liksom inte mycket. Jag har inte alla pennor i skrinet för tillfället. Eller allt hår ligger inte rätt på huvudet... Men nu kom jag på en sak när jag klippte mig senast. Jag klipper mig själv och använder storlek sex på klippapparaten uppe på huvudet där håret ska vara längre och sedan använder jag storlek fyra på sidorna vid öronen och bak på huvudet. Vid senaste klippningen så råkade jag köra fyran mitt upp på huvudet en 7-8 centimeter. Så om ni tittar ordenligt på mig så ser ni en skåra mitt på huvudet där jag misslyckades vid senaste klippningen.

Där satt den - vad skönt - nu kan jag komma på mer härliga händelser.

Derby

Nu sitter jag och väntar på derbyt mellan Djurgården och Hammarby. Ikväll blir det på tv-n och inte live.

Jag är inte Leif Loket Olsson!

Idag träffade jag en av mina kusiner för första gången på kanske fem år eller möjligtvis längre tid. Vi pratade en stund och efter ett tag undrade jag var hon bodde nu för tiden. Jag visste var hon bodde när hon var liten, men jag kände att jag ville ha lite koll på läget nu.

-Vänersborg, svarade hon.
-Ehh,... ok... ehh...hrrmmm, vart ligger det någonstans,?

Jag hade absolut ingen aning om vart i Sverige Vänersborg ligger någonstans. Men nu vet jag, vet ni?

Kaninmannen

Först och främst vill jag säga hur tråkigt det är att lilla Madeleine från England är borta. Men - imorse fick jag se en fantombild på en person som polisen vill komma i kontakt med gällande det fallet. Min lilla humoristiska hjärna börjar då att gå på högvarv när man ser bilden. Den ser ut så här:


Vart har polisen skaffat den fantomtecknaren ifrån som ritade bilden? Bilden ser ju ut att komma från skämttidningen MAD eller någon annan humoristisk tidning.

Varning - ser ni "Kaninmannen med skrynkliga öron" så ska ni genast kontakta polisen!

Habiliteringscenter

Nere vid centrum där jag bor finns det ett "Habiliteringscenter".

Jag kan ju tänka mig vad ett rehabiliteringscenter är. Det är ett ställe där man kan få hjälp efter att man har haft det jobbigt och man kan behöva rehabilitering. Men ett habiliteringscenter... ska man då få hjälp innan man har haft det jobbigt?

Semesterdag

Jag tänkte berätta om en hyfsat normal semesterdag på hemmaplan. Dvs inget bortaresande eller stugor, landet eller annat utan bara hemma.

Jag vaknar cirka 08.30 och den tiden känns bra för min del. Sover jag för länge somnar jag inte på kvällen. Jag sätter på kaffet och medans jag gör det så sätter jag igång datorn. Under tiden som kaffet och datorn blir klar, kilar jag på muggen. Sen sitter jag en halvtimme till en timme och surfar, kollar på mina sidor jag har under favoriter, kollar börsens öppning och på världens nyheter och även en del andra bloggar. Sedan tar jag en sväng med hunden. Kommer hem och äter frukost och läser morgontidningen. Efter det kanske det blir att måla köksluckor någon timme. Sedan är det något som ska handlas och vi sticker iväg några timmar och handlar mat eller skor eller något till renoveringen av köket. Hemma igen kan det bli fler köksluckor som ska målas. Åker vi inte och handlar så kan det bli att vi åker till badet i Farstanäs som vi gjorde igår.

Senare kanske jag tar en joggingsväng runt min favoritbana längs Mälaren. Sedan hem och lägga mig i badet med en bra tidning och något gott att dricka. Därefter är det dags för middag och den ska tillagas. Efter middagen blir det kanske att kolla nyheter på nätet eller kolla på något inspelat på hårddisken, som nu när vi kollar på Elizabeth som vi spelade in för några månader sedan.

Efter det blir det väl någon Tv-serie och sen läggdags. I sängen kan det bli ytterligare Tv som igår kväll då blev det Murder in suburbia. Sedan lockar kudden mer än något annat.

Imorgon är en annan dag, och den känns bra!

Black Jack

Jag har ett spelkonto på http://www.expekt.com/. Det är en webbsajt där man kan spela på sport eller casino.

Häromdagen fick jag ett erbjudande från de. Jag fick 5 euro gratis som jag fick spela deras casinospel med. Så jag loggade in och jag fastnade för Black Jack efter tips från D. Med 5 euro i start gick jag till verket, jag gick raskt upp några Euro och jag hade en taktik som jag gick efter. Jag skulle antingen stanna när jag vunnit två Euro eller hoppa av när jag förlorat två euro. Och det gick ju bra i början och jag vann. Efter en del spelande hade jag 12 euro och jag cashade in 6,5 av dem. Resterande 6,5 euro fortsatte jag att spela för. Jag kom upp i 9 euro innan det gick rakt utför och det gick utför fort. Till slut hade jag bara 1 euro kvar och jag bestämde mig för att det var den sista som fick användas. Men det tog inte många omgångar innan även den euron var borta.

Det som gick så bra i början av spelet var som bortblåst i slutet. Jag tror att maskineriet i Black Jack gör så att jag vinner tillräckligt mycket i början och känner speldjävulen i mig, sedan när den har greppet om mig, så vänder den så att jag inte vinner längre. Suget att bara spela lite lite till var stort.

Men allt som allt, det var roliga 5 euro jag fick gratis. Jag cashade in 6,5 när jag jag hade 12, och sedan förlorade jag resten. Så jag gick ju alltså plus ändå. Nu kan jag ju spela 6,5 euro på fotbollsmatcher eller annat som är roligare.

Liemannen

På landet kände jag att jag ville klippa ner gräset på gångvägen ner till badet. Så jag gick in i verkstadsboden och hämtade lien.

Med lien i högsta hand så gick jag till verket. Cirka fem meters gångväg högg jag ner så att vi slapp de höga grästråna. Efter tio minuters liande var jag klar och beskådade mitt verk. Då kollade jag ner i gräset och fick se en liten liten sork ligga där i gräshögen. Jag petade på den med lien och den var helt lealös. Jag petade på den lite till och hoppades att den skulle vakna till liv, men icke. Den var helt färskt avliden. Den var mjuk och go och följsam och den var helt enkelt mycket död. Jag petade lite till på den i hopp om att den kanske dog imorse och att den kanske var lite lite stel, men icke. Den var mjuk och rullbar och precis nydöd.

Jag gick tillbaka till verkstadsboden och la tillbaka lien och gick sedan till de övriga. Efter ett tag nämnde jag sorken för brorsan och vi gick tillbaka och kollade på den. Då var den snäppet stelare i kroppen och jag förstod att det var jag som i högsta hugg var liemannen för det lilla krypet.

Brösthår

Håret på mitt bröst är lätträknat. Det har ungefär samma stil som ringarna på ett träd. En ring för varje nytt år som trädet levt - hos mig är ökningen ett nytt hårstrå för varje år som gått. Nu är det på väg att bli en liten dörrmatta. Men om kanske 40 år, så har det nog blivit en härligt lurvig vardagsrumsmatta.

-Vem är det?

Vi har ett grannpar som har två barn. Ett av barnen är kanske fyra år och varje gång jag går förbi familjen och vi hälsar, säger lilla barnet
-Vem är det? och vänder till sina förälder som står bredvid.

Precis varje gång samma visa. Jag tror inte hon är efter, utan det är någon slags tics eller liknande, men det börjar bli lite tröttsamt.

Björk

Med några års mellanrum kommer jag in i en Björkperiod då jag lyssnar igenom hennes skivor. Nu är jag inne i en sån period igen :-)

Den här videon och sången är helt underbar:



Och den här sången är magnifik:



Se och lyssna på bägge två! Det är ingen mild vädjan, det är en direkt order! Du kommer inte bli besviken.

Driving range

Idag har vi gjort något vi aldrig gjort förut. Nu har vi samlat på oss lite extra vuxenpoäng... eller pensionärspoäng... eller bratpoäng... eller någonting.

Iallafall, vi tog en sväng till traktens golfbana och lånade golfklubbor och slog ut några bollar på driving-rangen. Man tar en hink full med golfbollar och bara slår ut bollar och försöker öva på svingen :-). Sedan åker en traktor runt och samlar upp alla tusentals bollar som ligger på golfbanan. Men kul var det, vi får väl se om vi fastnar för det i framtiden.

Husvagnsbilsmode

För att ytterligare visa vad som är säsongens mode på campingarna så tar jag nu upp vilka bilar man bör åka med om man ska åka med husvagn.

På första ohotade plats kommer:

• Volvo V70

Sedan kommer i tur och ordning:

• Huyndai Santa Fe (stadsjeep gjord i Korea... Skulle jag köpa stadsjeep skulle det inte bli en korean, men lite sugen på stadsjeep är jag nog allt)
• Passat kombi (otroligt trevlig bil måste jag säga, speciellt den blåa färgen)
• Saab 95 kombi... bra och trevlig bil
• BMW kombi

Så har du en kombi eller stadsjeep så är det bara att glida ned till Öland och känna dig som hemma.

Fotbollsmatch

When in Rome, do as the Romans!

When in Kalmar, do as all the Kalmarpeople!

Så vi gick på fotbollsmatch på ett fullsatt Fredriksskans där Kalmar FF spelar sina hemmamatcher. Vi kom.. vi såg... och vi förlorade tillsammans med alla Bajenfans som hade letat sig dit. På ståplats tillsammans med alla andra fans såg vi Bajen förlora med 0-2.

Kungen av rock n roll

Tidigare ikväll i soffan:
-Kolla ungar, nu kör vi järnet ...det är kungen av ROCK N ROLL på tv.
-Va... vadå... vem då? Vad menar du?
-Det är Jerry Williams på Allsången!
-Jaha...och... vem är det?
-Mamma och jag såg Jerry på Börsen för 17 år sen. Han var skitbra. Han är kungen.

Jag förstod ganska fort hur mesigt det lät. För mig är Jerry kungen. För de är någon annan kungen och inte en gammal gråhårig pensionär som sjöng på allsång.

Skomode

Det är inget snack om att årets skomode här på campingen på Öland är crocs - eller i folkmun kallat Foppatofflor. Var och varannan här har sådana på fötterna och de ser faktiskt väldigt sköna ut. På andra plats långt efter kommer badsandaler.

När äldre cyklar

När jag cyklar någon så trampar jag på så gott det går. Jag vet vart jag ska och jag vill dit på en gång.

När äldre (pensionärer) cyklar, så trampar de på i maklig takt. I uppförsbacke så märks det så tydligt. Trots att det är uppförsbacke så sitter de ner när de trampar och det går långsamt... så långsamt, men det går framåt och utan problem.

Men jag tycker om det, så när jag blir äldre och mindre målmedveten så ska jag också cykla så.

Världens 10 bästa tv- och dataspel

enligt tidningen Edge är:

1. Legend of Zelda: Ocarina (spelat)


2. Resident Evil 4 (har ej spelat...ännu)


3. Super Mario 64 (spelat)


4. Half Life 2 (spelat)


5. Super Mario World (spelat)


6. Zelda: A Link to the Past (spelat)


7. Halo: Combat Evolved (spelat)


8. Final Fantasy XII (tyvärr inte, tror inte jag kommer testa att sätta mig 50 timmar framför en tv om det inte är ett Zelda-spel)


9. Tetris (spelat)


10. Super Metroid (spelat)

En mycket bra lista enligt mig också. Den enda som jag inte spelat men är sugen på att göra, är Resident Evil 4 som snart kommer till Wii.

Arne Hegerfors 65 år

Idag fyller sportkommentatorn Arne Hegerfors 65 år. Men... har inte han sett ut att ha varit 65 år i kanske 25 års tid nu?

2007

2002

1979

Tomt

Imorse vid halv åttatiden när jag klev av tunnelbanan vid Hötorget, så var det ingen annan som klev av.

Det har aldrig hänt mig i stan, någonsin på morgonen. Lite deja vu från Matrix kanske.

Favoritfilm

För en vecka sedan frågade min son mig vilken som var min absoluta favoritfilm genom tiderna. Efter lite betänkandetid svarade jag: Aliens.

Bara så ni vet!

På tv:n

Hemma efter kvällens biobesök (Pirates of the Caribean 3) finns det två trevliga gamla 80-tals filmer att se på. Jag valde Crocodile Dundee 2 framför Den vilda jakten på juvelen. Hugget som stucket vilken man väljer. På tvåan går den suveräna Amadeus, men den såg jag nyligen.

Tack... eller!

Idag fick jag två biobiljtter till SF, som tack för hjälpen för mycket arbete jag lagt ned åt en avdelning på jobbet. Sånt tycker jag om och det gör att allt blir lite roligare.

Synd bara att biljetterna var giltiga till och med 2007-01-31!

Ursäkta, var är utgången?

På Globen City, vid middagstid. Resten av familjen hade ätit klart i restaurangen och hade gått iväg och kollat i affärer. Jag satt kvar och tryckte i mig sista tuggorna av en yakiniku. Då frågar en kille på göteborgska:
-Ursäkta, vet du var utgången är? Jag hittar inte ut.

Jag pekar på utgången:
-Japp, där är den!

I det ögonblicket kändes kvällens match mot IFK Göteborg som att sno godis från småbarn. Kan de inte hitta utgången ur ett köpcentrum, kan de väl inte hitta målet heller. Och det stämde, det var inte många skott på mål från göteborgarnas sida i kvällens match mot Bajen. Jag säger bara 3-1... som att sno smågodis...

Just idag är jag stark

Ikväll är det jag som sjunger Kentas hymn!

Jeans

Det funkar inte längre att ha tighta snygga jeans. Nu för tiden måste lite annat få plats innanför bomullen, så det blir lite mer hängjeans än förut. Men de är skönare nu än förut... så det får funka ändå.

Girls of the Playboy mansion

Ibland har jag råkat fastna (ehhh... eller något) på tv-serien "Girls of the Playboy mansion". Det handlar om de lättklädda tjejerna runt Hugh [hujouw] Heffner på hans herrgård. Trevliga tjejer... men ack så innehållslöst liv och så tråkig tv-serie. Det händer ju ingenting. Det mest spännande som händer är kanske att de vill överraska Hugh med ett litet kalas. Då får de sitta och prata in i kameran och berätta hur de gjorde, vad de ska ha på sig... eller inte ha på sig, hur de ska överraska honom och efteråt berättar de så stolt hur glad och överraskad han blev.

Vilket innehållslöst liv, klipp er och skaffa ett jobb! Eller gift er med Hugh så fixar sig allt.

Ingmar kan inte stava till rädsla

Taget från Aftonbladet. Så här såg det ut när Ingmar, 78 år, tampades med en älg i lördags med sina gångstavar:












Rubriken i Aftonbladet måste ju faktiskt vara årets rubrik - alla kategorier:
Ingemar kan inte stava till rädsla. Den rubriken skulle jag verkligen ha velat komma på.


Jag tycker att det är stor humor när dagstidningarna ska försöka åskådliggöra vissa händelser med fotografier tagna i efterhand :-D. Bilden ovan är ju klockren då Ingmar verkligen lever sig in i situationen igen. Sen undrar jag också vem som tog kontakten med tidningen? Är det Ingmar själv som kom på idén att hans lördagspromenad nog skulle passa i Aftonbladet?

Frihet

Igår tog jag en lite längre sväng med vår nya EU-moppe än vad jag gjort förut. Det känns ju lite ovant att köra bredvid eller oftast bli omkörd av bilar, man är ju ganska utsatt i de situationerna. Men jag tycker att bilarna ofta tar hänsyn till mopedisterna så det funkar bra. Jag har ännu inte blivit omkörd av en långtradare som blåst förbi, så det får väl bli en ny upplevelse.

Det är en skön frihetskänsla att åka tvåhjuligt, vinden smeker i håret, sommardofterna sipprar i näsan och andarna viskar ditt namn... :-) Men igår var det ganska så kallt, det var nästan att jag hade behövt handskar. Men nu vill jag prova på lite starkare grejer. Vad är en moppe mot en Kawasaki KLE 500!

Limmad dator

Imorse började datorn att uppföra sig lite konstigt, färgerna på skärmen började skifta färg och den blev trögare och trögare.

Jag öppnade datorn och dammsög den lite grann, sen hittade jag en lös del. Jag kollade vart den hade lossnat ifrån och tyckte att det skulle nog funka att limma dit delen igen. Sagt och gjort, nu har jag en limmad del på moderkortet i datorn, vet inte hur länge det håller. Men det är bara att hålla tummarna. Annars får jag nog leta efter en lite nyare dator, den här har jag haft i cirka fem år, men den har tjänat mig väl.

Gatuföretagsförsäljare

På väg hem idag så försökte jag smita förbi och göra mig osynlig för en man i sina yngre år. Han hade en pärm och en penna i ena handen och sökte kontakt med folk på gatan. När jag gick förbi honom sa han:

-Vad har du för elbolag?
-Ehhh... Vattenfall (tror jag)

-Är du nöjd med dem?
Vad svarar man på det? Jag får alltid el och jag får alltid räkningar på elen. Är jag nöjd med vattnet jag får hem i kranarna? Är jag nöjd med värmen jag får genom elementen?

-Känner du till God El?
I det ögonblicket tog mitt måttliga intresse ännu mer slut.
-Nu tänker jag tyvärr avbryta vårt samtal lite bryskt, men... jag ska vidare!

-Ok, hej då, ha de bra!
-Ja.... hej...

Morden i Midsommer

Nu får gärna årets avsnitt av Morden i Midsommer börja på visas på TV. Det skulle bli en perfekt start på den här sommaren.

ChiefInspectorOfficerDetectiveConstaple Barnaby får gärna visa vart skåpet ska stå för alla skurkar på den engelska landsbygden.

Luftballong

Varför vill man frivilligt sätta sig i en luftballong som man inte vet hur man styr, man vet inte om man kommer fram och man vet inte när man landar. Dessutom vet man inte om man kommer fram helskinnad. Jag fattar absolut inte tjusningen med luftballong.

[red: 17.47] Peter Jöback vågade tydligen åka luftballong igår, men han lär nog aldrig göra om det!

Nu är det klart

Tiden på Stockholm Marathon blev till slut 5.10.

Från det första steget och den första sekunden ville jag kliva av loppet på grund av värmen. Det var så attans varmt och kvavt så jag visste inte hur jag skulle orka. Jag fick problem med mina skor och skoinlägg på grund av värmen, redan under de första kilometrarna, och det höll i sig hela loppet. Jag la in toapapper i skon för att jag inte skulle ha så ont, men efteråt hade jag rejäla blåsor ändå. Jag kom in nästan en timme senare än jag gjort förut, men jag kunde inte springa fortare. sista milen sprang jag femhundra meter sedan gick jag tvåhundra meter och sen sprang igen och sen gick igen osv. Jag kunde inte springa många minuter utan vila. De sista kilometerna blev jag omsprungen av 50-åriga kvinnor och 60-åriga gubbar som kämpade på i stabil fart. De kunde i alla fall springa, det kunde inte jag :-)

Ska jag springa Marathon igen? Inte i sån här värme, men det vet man ju aldrig när man anmäler sig under vinterhalvåret. Men jag ska inte springa nästa år, vi får se om jag glömt bort den här pinan till året efter. Men jag ska i alla fall springa fler gånger under mitt resterande liv.

Nu är jag så trött och det värker i hela kroppen och speciellt höfterna att det får bli en vilodag... Men jag ska skjutsa min dotter på mopeden till badet har jag lovat, och det ställer jag ju självklart upp på.

Idag är det dags för marathon

Nu sitter jag här och börjar bli lite smånervös inför loppet idag. Jag har inte varit det tidigare och knappt tänkt på det. Men ikväll om tolv timmar kommer jag att vara helt sänkt och helt stel i kroppen. Så varför över huvudtaget göra ett marathonlopp?

Det är känslan av att ha gjort det, och att testa kroppens gränser tycker jag är väldigt spännande och just ett marathonlopp är långt, det är alldeles för långt, men det går. Träningen inför loppet är ju nyttig, men inte själva loppet. Men nu ska jag göra mitt tredje lopp och målet är att komma runt, målet är att få ha tre marathonlopp i karriären. Sen är det inte slut med lopp, om jag vill kan jag väl springa i 20 år till, men det är själva loppet jag vill ha, inte tiden.

Tidigare har jag sprungit på 4,11 och 4,18 men jag tror att det blir långsammare i år. Dels för att jag inte kan springa så fort längre, dels för värmen och dels för att jag inte bryr mig om själva tiden.

Varför samma artister alltid

Vad har dessa samma artister för hake på TV, då de alltid dyker upp vid olika firanden i vårt avlånga land.

• Lisa Nilsson
• Lill Lindfors
• Rickard Wolf
• Robert Wells
• etc. etc. ni vet vilka jag menar

Konstigt att inte Lagaylia Frazier dök upp ikvällens nationalfirande.

Kan inte TV var lite djärva och ta något nytt och bra som:

• Håkan Hellström
• Anna Ternheim
• Lisa Miskowsky
• Peter LeMarc (nytt och nytt... men ack så suverän! "Jag, jag har just gått av. Jag har just gått av mitt skift, tack gode gud, nu är jag fri")

Kölapp

På vägen hem från jobbet idag så stannade jag på Systembolaget för att prova den nya innedrycken rosévin. Det var ett gammalt systmbolag med kölapparoch när jag kom in var det nr 628 som servades, och jag fick nr 662.

Efter några minuter kom en kille och frågade runt:
-Är det någon som vill glida förbi på en räkmacka, jag har nr 640 men behöver den inte.
Han visade den först för en kille framför mig som sa nej tack, sedan kom han till mig och jag kände mig inte redo för att glida på en räkmacka eftersom han innan, inte heller ville går förbi alla. Men den äldre herren bakom oss tog den glatt.

Så kom då nr 640 och den äldre herren gick fram och fick hjälp, ingen sa något om det. Sedan kom 641 och det var killen framför mig som gick fram. Han hade inte tackat nej av artighetsskäl mot resten av kön, han hade tackat nej för han hade numret efter så han behövde inte glida på en räkmacka.

Alltså förlorade jag, eftersom jag är en så lydig svenssonmänniska som inte kan tänkas gå före i kön!

Snopet x 2

Igår var vi och kollade på en moppe till V. När vi var hemma på kvällen hade vi bestämt oss för den, så jag ringde tillbaka och vi kom överens om priset och tid för hämtning.

Så jag bokade en släpkärra imorse, köpte spännband och kollade runt på försäkringsbolag (fy faan vad dyrt med moppeförsäkring) och hämtade och spände på släpkärran och vi åkte iväg mot Nacka där moppen fanns. På sista raksträckan innan vi var framme ringde min mobil:

-Hej, det är jag Robert. Du, jag har sålt min moped till en i familjen och jag fick ett bättre bud. Jag är ledsen!

Snopet!

Så vi åkte hem med ledsna öron. Väl hemma tog jag ett steg över tröskeln innan E sa:
-Har du kommit hem nu?
-Ja, jouu det har jag väl, sa jag medans jag lyfte den andra foten över tröskeln!
-Bra, för mamma sa att jag inte fick fråga dig förräns du kom hem, om vi kunde åka och köpa ny mobil som vi pratat om...

Så vi åkte iväg till Heron City och Telenors affär.
-Kan jag hjälpa er med något speciellt, sa en försäljare. -Ja, kanske mest med mobiltelefoner då då.
-Ja tack, vi vill kolla på den här SonyEricsson modellen.
-Ok, jag ska kolla efter den.... hmm tyvärr den är slut här!

Så för andra gången idag åkte vi hem med oförrättat ärende! Det enda som funkade idag var det varma badkaret och en bra tidning att läsa.

Monday bloody monday!

Hårkudde

Varje gång jag klipper håret själv så lutar jag mig över handfatet och klipper med hårklippningsmaskinen. Efter att allt är klart så ska jag då plocka upp allt hår som ligger i handfatet och då dyker alltid bilden av hårkudde upp i skallen på mig.

I högstadiet eller om det kanske var i gymnasiet så hade vi historielektioner om andra världskriget och förintelsen. Vi fick ett föredrag av en äldre man som varit med i förintelseläger som jude, men klarat sig. Han åkte runt i skolor och liknande och pratade om sitt öde. En sak han tog upp var att tyskarna klippte av judarna håret och sedan stoppade in det i kuddar som man sedan sov på.

Dessa bilder har dykt upp i mitt huvud ungefär varannan månad i tio års tid då jag klipper håret och ska ta upp allt hår från handfatet.

Tourettes syndrom

På buss 151 imorse satt en medelålders man utan alltför många pennor i pennskrinet. Då kommer en annan man och vill sätta sig i samma sätesutrymme:

-mpfff... sätt dig inte här! säger han menlöst hotfullt.
-För fan, här sätter du dig inte, svenskjävel, dundrar han och tittar sig omkring om någon annan hörde vad han sa och log lite smått. (den andra mannen har en svensk flagga på ryggsäcken)
-Fasiken, ska jag smälla till dig! Ögonen far runt på honom och han såg ut som om han var busig, men den andre rör inte en min.
...frust...stånk...hmmmphh... låter det ett tag till innan han går längre fram i bussen och börjar svära där istället.

Det var andra gången jag mött honom och det känns som om han så gärna vill säga de där fula orden och gärna högt. Kan det heta Tourettes syndrom om man har sånt tvång?

Musikavslutning i åttan

Idag var jag på musikavslutning i min sons skola. Alla skulle uppträda med ett musiknummer för att få bra betyg. 12 låtar, en del bra... en del dåliga... men bäst var ju såklart min sons. Hans band spelade "När vi två blir en" med Gyllene Tider och han spelade såklart trummor (som MP tror jag trummisen i Gyllene Tider hette).

Men alla ställde sig där på scenen och drog sina rocklåtar och verkade göra det utan att skämmas. När jag var tvungen att sjunga i högstadiet så fick vi göra det i musiksalen med läraren spelandes på piano, medans jag fick sjunga för honom, Ångest vara bara förnamnet, men jag överlevde det. Nu sjunger jag endast på Singstar och där rockar jag verkligen fett...

Beroende

Jag är helt klart koffeinberoende och i och med myckna kaffedrickandet är jag även beroende av närhet till en toalett. Under helgens resa till England så klarade jag mig inte många timmar utan en kopp kaffe och inte många timmar efter en kopp kaffe innan det måste ut.

"Den där jävla maskinen"

Varför kan inte kopieringsmaskinen (eller som den kallas på mitt jobb "är den sönder nu igen den där jävla maskinen") alltid fungera precis som en vanlig maskin som kanske en kaffemaskin? Kaffemaskinen funkar alltid, förutom när kaffet och muggarna är tomma, men då få man gå till en annan och den servas väl ungefär varje eller varannan vecka så det kommer alltid någon och tar hand om den.

Kopieringsmaskinen däremot servas aldrig, det fattas alltid toner som ingen har beställt och det knögglas alltid papper och den vet inte vilken pappersstorlek som man själv vill ha det utprintat på. Kommer det någon gång en tekniker till maskinen så hittar han felet på två sekunder och blir sur för att han fick åka ut till oss... det är så faktiskt varje gång. Jobbar man på Försäkringskassan, Posten eller Carl Lamm så står det i anställningsannonsen att man måste vara en gnällig person annars får man inte anställning.

Är det något som tekniken har gått alltför långt framåt med så är det kopieringsmaskinen. Vi hinner inte med i just den tekniska utvecklingen och maskinen hinner inte med själv i sin egen utveckling.

Tack vare på grund av

Jag tycker att många använder fel fras av "tack vare" eller "på grund av" och jag vet inte varför. Man kanske inte har lärt sig riktigt och jag kanske är en ordnörd genom att jag jobbar mycket med text på mitt jobb, men ändå. Testa de här felaktiga motsägelserna:

• de vann på grund av att de gjorde fler mål
• de förlorade tack vare att de släppte in så många mål

Ännu fler felaktiga motsägelser:

• Jag kom inte med på tunnelbanan tack vare att jag hade glömt SL-kortet
• Min bil gick igenom besiktningen på grund av att jag precis hade gjort en service på bilen

Tack vare används vid positiva meningssatser och på grund av vid de negativa. På grund av en fotöveransträngning kan jag inte springa så fort, men tack vare inlägg så kan jag springa överhuvudtaget, punkt slut.

Frukostmötes-smörgås

Idag var jag på ett trevligt frukostmöte i Hornstull via jobbet. På alla frukostmöten bjuds det på ehh ...frukost, och det var ingen skillnad idag. Det var heller ingen skillnad på mängden smör som dagens smörpåläggare hade lagt på till skillnad mot andra gånger. Kanske fem gånger mer smör än jag brukar ha. Smaken av smör satt kvar i gommen i flera timmar efteråt, trots några försök med kaffe för att få bort den.

Jag är väl inte den som lägger på direkt mycket smör på mackan, jag vill helst bara ha en smal diffus platta på mackan och det ska absolut inte smaka någonting, bara göra brödet lite mjukare. Jag har väldigt svårt att förstå att folk faktiskt tycker om smörsmaken och dräller på det på mackorna och sedan tycker om när klickarna av flott glider omkring inne i munnen och sedan fastnar med smaken halvvägs ner i gommen.

Omorganisation

Idag fick vi ett mail på jobbet att vi skulle samlas för att få information om en ny omorganisation som skulle äga rum och skulle påverka många av oss. Vi fick höra att vi skulle tillbaka till ruta ett, dvs så som vi var organiserade för ett kvartal sen då vi samlades vi på ett liknande sätt och fick informationen om ny omorganisation. Den varade ju väldigt länge...

Sånt är livet och omorganisationer är vardag sedan flera år tillbaka.

Röstigenkänningskod

När jag skulle betala några varor på Ica Maxi i Falun så nämnde kassörskan varans namn varje gång hon drog den förbi pipkoden. Någon sekund trodde jag att det var så de fick in varans pris genom att säga vad varan hette, att istället för streckkod så hade den röstigenkänningskod. Men sen fattade jag att alla streckkoder inte fanns samlade i rätt ordning, eller rättare sagt att alla hästar inte var inne hos kassörskan.

- Banan...pip, sushi...pip, Loka...pip

Lunken på Lugnet

• vaknar
• äter hotellfrukost
• vilar
• ser på innebandy
• äter lunch
• vilar
• ser på innebandy
• äter middag
• sitter och ljuger i baren
• läggdags

Dag ut och dag in samma visa och det funkar faktiskt alldeles utmärkt.

Falun is my kind of lady

Nu är jag i Falun för fjärde året i rad och sover på samma hotell som alla tidigare år. Min dotter har innebandyturnering här och sover i Falu fängelse, själv sover vi lite flottare på Scandic hotell. Tidigare år har det varit min son som spelat, men hans lag är inte med i år, så han och hans kompis sover med oss i rummet och följer turneringen från sidan. Ett rum gjort för två, men med en extrasäng och nu är vi ännu en extra som ska sova någonstans, vi får se vart men det funkar säkert.

Jag och mrs har nu under kvällen suttit i restaurangen och senare i baren med vänner från Grekland och ljugit så gott det det går och det var riktigt kul. Men nu ska vi sova och vänta in vad morgondagen har i sitt sköte. Jag har lovat att visa min vän vad en god whiskey går för imorgon.

Once....twice....three times a lady!

Platsbrist och Kylie

På hälften av stans bussar får jag inte plats i de vanliga sätena. Jag är förvissad till sätet längst bak i bussen oh endast på mittenplatsen. Vill inte bussfabrikerna att morbida Lurchvarianter på människokroppar ska få plats i bussen?

Varför skriver jag bara om bussar nuförtiden när det finns annat trevligt att skriva om. Till exempel att Kylie är modell för HM och det funkar... fortfarande. När jag låg i lumpen runt 1988-89 så kan jag avslöja (men säg inte till någon) att jag hade en Kylie-poster på mitt rum i logementet. Hon var det hetaste som fanns då och hon är det hetaste som finns än idag. Hon har verkligen åldrats med behag.

Det har jag med...

Bla bla bla...

När jag åker in på morgnarna med bussen har jag märkt att det sitter en kille ihopkurad allra längst bak i bussen. Han pratar i sin mobil varje dag hela resan in till stan. Ibland hamnar jag precis framför honom och snappar upp en mening eller två. Men det är mest blaj som hörs, jag vet inte vem han pratar med men det borde vara flickvän eller en nära vän. Det känns som meningslöst pladder och berättelser från livet... ungefär som en blogg.

Lunchrusning

Jag ställer mig självklart i fel kö till McDonalds när jag ska inhandla lunchen. Av fyra köer så väljer man ju alltid den segaste. Jag fick vänta i hela fyra minuter kanske... Sedan var lunchen avklarad på fem minuter, so what´s the issue egentligen, med att klaga på att hamna i fel kö!

Elektronikvaruhus

Nu tar vi en lista igen och den här gången är det för elektronikvaruhus. Min lista är enligt följande:

1. Elgiganten
2. Siba
3. Onoff
4. Expert

Onoff och Expert kommer nog allra längst ned, de besöker jag knappast över huvudtaget. Onoff är en fruktansvärt tråkig och steril affär och har inga bra priser. Expert är för dyra och har för lite prylar som jag är intresserad av.

Överst ligger Elgiganten och Siba som egentligen kanske är likadana affärer, de har det man vill ha när man går in i affären och till hyfsade priser. Jag har alla inom gångsavtånd från jobbet och brukar glida in på de då och då på lunchen.

Kurt my friend!

Idag var jag inne i en spelbutik på lunchen och därinne vid disken såg jag en person stå och hänga. Det såg ut som om jag kände igen den personen väldigt tydligt i siluett, och i det ögonblicket vände han sig om och då fick jag magkramp, det var ju Kurt Russel! Eller antagligen hans bästa look-a-like i världen. En helt otrolig känsla av att live... nåja... kunna se den coolaste skådisen som världen har producerat.


Jag gjorde mina ärenden i butiken och hela tiden sneglade jag mot andra sidan disken. Han hängde nonchalant coolt och jag studerade hans ansikte för att se vad som var att han såg ut som Kurt. Men han såg ut som Kurt idag, det vill säga över 50 år, fårad i ansiktet, brett fyrkantigt ansikte, markerad haka och en cool attityd.

Ögonblinkning

Om en tjej blinkar med ena ögat så är det ju en flirt, men om en kille gör det, är det också en flirt? Idag i tunnelbanan mötte jag en person som jobbat på samma arbetsplats som mig föut. Vi kände igen varandra, men för tio år sedan kommer jag ihåg att han blinkade med ena ögat vid något tillfälle mot mig och det kändes väldigt konstigt. Det gjorde han inte idag, men kan killar göra så utan det verkar ja... liksom... ehh... flörtigt?

Målkuta

Jag förstår inte varför många fotbollsspelare efter att de har gjort mål, springer iväg och ifrån sina lagkamrater som vill klappa om målskytten. Målskytten vill då försöka springa ifrån de för att visa sin överlägsenhet på något sätt.

Hur förnedrande är det inte för medspelarna att inte kunna hinna ikapp målgöraren för att hylla denne. När jag gör mål i innebandy, så den förste jag vill omfamna är ju assistläggaren, det är ju han som ofta gjort målet möjligt. Skulle det hända i mitt lag, skulle jag kasta mig fram efter honom och göra en bensax. Sedan skulle jag vända mig kallt om och gå till avbytarbänken.

Gamnacke

Jag har suttit hemma och jobbat idag eftersom jag inte ville smitta ner mina arbetskamrater med min snuva. Jag började halv åtta imorse och helt plötsligt var klockan halv fem och jag vet inte riktigt vart tiden tog vägen. Dessutom känns det som om jag fått gamnacke då stolen jag sitter på inte direkt passar in på databordet... eller så är det jag som inte passar in... någonstans. Men jag fick en hel del gjort iallafall. Sitter man ensam hemma så kan man inte dra passande drypande AIK-skämt, eller man kan inte diskutera vart man ska äta lunch eller inte diskutera senaste avsnittet av Lost. Man får helt enkelt bara jobba.

Internetberoende

När jag satte på datorn nyss, så hade jag ingen uppkoppling mot internet. Vilken otäck känsla av att vara internetberoende som framkallades då. För mig är det en rutin att oftast gå upp före honey på helgerna och sätta mig vid datorn och slösurfa. Får jag inte göra det störs rutinerna.

Men efter att ha startat om datorn så funkade allt och nu är allt som vanligt, förutom att jag är förkyld. Hmm... då kanske det blir lite film, tv-spel och bara ta det lugnt idag då :-)

Allergi eller snuva?

Att det ska vara så svårt den här tiden på året, att veta om det är allergin som droppar och täpper eller om det är en vanlig hederlig förkylning!

Aldrig i en Cessna

Jag tycker att jag läser nästan varje vecka att ett Cessnaflygplan har störtat eller kraschat någonstans. Vad är Cessna undrar ni? Men om jag visar en bild på ett sånt plan så förstår ni. Det är ett två eller fyrsitsigt liten flygplan som privatpersoner flyger omkring i.

Det är ganska ofta det är någon bild i tidningen som visar ett plan som kraschat eller nödlandat och där människorna är skadade, faktiskt ofta bara skadade, men vilket sätt att bli skadad på... Man tror ju självklart att man ska dö om man får problem med ett sånt litet flygplan. Jag tror inte skulle vilja sätta min rumpa i en sådan sits.

Grattis ICA

I år fyller ICA 90 år och vi har fått en rabattlapp med i senaste ICA-bladet där vi kan vara med och festa med de. Vi fick 25 kr rabatt på en tårta köpt just på ICA.

Varför i hela fridens namn skulle vi gå och köpa en tårta med 25 kr rabatt bara för att fira att ICA fyller 90 år? Skulle jag vara deras reklamavdelning skulle jag ge gratis tårta i butikerna!

Sista långpasset idag

Idag blir det sista långpasset innan maran. Jag ska försöka avverka tre mil och det kommer ta cirka tre timmar. Den senaste månaden har innehållit den längsta uppbyggnaden inför loppet och det som kommer efter dagens långträning kommer inte påverka resultatet direkt. Resten av de träningsveckor som är kvar, kommer att bli mindre rundor för att hålla igång formen och det känns väldigt skönt.

Det är ganska svårt att hitta träningstider som passar och som jag själv vill ut och springa på. Jag visste under hela den här fyra dagarshelgen att jag skulle behöva göra det här passet, men det är först på sista dagen som jag hittat en bra tid som passar.

Men nu har jag tre timmar för mig själv och min egna tankar. Jag kommer säkert hitta på en del nya blogginlägg :-)

Seg dag

Dagen efter en bra lördag är det ok med en seg dag. Jag kom hem vid halv två-tiden inatt efter en kul fest. Vaknade klockan sju av min lilla kompis A som sov över hos oss:

-Nu är jag vaken, nu ska vi gå upp!

Så vi gick upp, jag satte på TV:n åt A och sen la jag mig i soffan och lät ögonlocken falla ned en timme till. Sen gick dagen i seghetens tecken innan vi satte fjutt på grillen och åt en god middag. Efter middagen vart det innebandyträning och nu är det bara TV kvar. När jag senare lägger mig, tror jag att det kanske tar max 30 sekunder efter att jag släckt min lampa, innan jag och John Blund är kompisar.

En bra lördag

Idag vaknade jag vid nio-tiden pigg och utvilad. Sedan åkte vi och handlade den årliga klädesuppdateringen åt mig. Det blev jeans (en storlek större än förut), t-shirts, långärmad tröja och kortärmad skjorta. Känns skönt att ha handlat klart för resten av året :-) Jag fick gliringen att det var bra att jag inte bara köpte funktionskläder!

Sedan blev det den sedvanliga lördagsrundan längs min favoritrunda. Det är bland mina bästa stunder på veckan. Efter det, ett varmt bad med en tidning att läsa. Och i kväll ska vi på 30-års party. Kan det bli bättre? Näe, inte så mycket!

Jobbar du här, eller?

På en vecka har jag två gånger råkat ut för att folk i affären säger:

- Jobbar du här?

Ser jag ut att jobba på Plantagen? Eller ser jag ut att jobba på Intersport? Kanske Intersport, men Plantagen... näe inte med de kläderna jag hade på mig då. Jag tycker att jag ser ut som en typisk blek försäkringstjänsteman.

Det har hänt då och då under min livstid att folk frågar mig. Det jag retar mig på allra mest är när de frågar det i elektronikbutiker. Jag vill INTE se ut som någon som jobbar på ONOFF.

Nytt pass

Idag var hela familjen hos polismyndigheten för att vi alla skulle skaffa nya pass. Först gjorde barnen klara sina, de blev fotade och skrev sin namntekning på en dataskärm. Sedan var det min tur att fotas och skriva på. Då säger poliskassörskan:

- Ska du ha ett nytt pass? Ditt går ut först 2010!

Då tar jag upp mitt pass, kollar det och det stämmer ju vad hon säger. Vad ska man säga då: noll koll, ridå eller vad du vill! Det gick ut först 2010, jag glömde nog kvar min tankeverksamhet i sängen imorse!

2-liters plastpåsar

Om jag tänker efter lite grann så har jag nog ingen aning om varför det finns vanliga 2-liters plastpåsar att stoppa mat i eller varför det finns speciella 2-liters fryspåsar. Kan man inte stoppa in de vanliga plastpåsarna i frysen då eller? Eller tvärtom, kan man inte ha fryspåsar utanför frysen?

Vakant nummer

I ett par dagar har det varit svårt att få tag på mig på jobbet om man ringer mitt telefonnummer. De som ringer får svaret att numret är vakant!

Är det så det nya sättet är för arbetsgivaren att tala om att jag inte är önskvärd på jobbet längre? Förr i tiden var det personligt samtal, sedan brev, och i vissa oerhört fega fall fick man SMS. Men nu kopplar man bara ur telefonnumret så ska man fatta piken :-)

Materiallöpare

Jag trodde faktiskt inte att man kunde bli en materiallöpare förut. I sporter kan man kalla spelare för materialspelare om de har den senaste klubban, senaste fräckaste fotbollsskorna eller kanske det bästa bowlingklotet.

När jag började springa hade jag joggingdojjor som Adidas eller liknande, jag hade tubsockor, vanliga bomullskalsonger, bomullskortbyxor och någon reklambomullströja.

Efter ett tag började jag att testa bättre dojjor, och nu har jag hittat de häftigaste som finns från Japan, Asics Gel Kayano (köpt på rea, annars är de inte i min penningliga). Det är som att springa på bomull. Sedan provade jag speciella löparstrumpor och gick också vidare till funktionströja. Ett par luftiga och superlätta joggingbyxor gör att man inte blir så svettig mot kroppen utan de andas ut all svett och man är ganska torr hela tiden.

Sist men aboslut inte minst är mina nya kalsonger. Jag har nu hittat världens skönaste kalsonger. De kostade en del för att vara kalsonger, men är så sköna att jag vill ha de varje dag på mig. De är inte så heta direkt, när min bättre hälft såg de på mig fick hon sig ett skratt. "De är inte direkt sexiga". Och det är de inte heller, inte någonstans faktiskt. Det är som att ha på sig pantalonger, eller vad det heter. Men vad gör det, jag behöver inte alltid vara het... eller!

Nykterhetskontroll

Efter att ha varit hela fredagskvällen i Upplands Väsby.... av alla ställen i världen... så åkte jag och min son hem vid halvtolv-tiden på kvällen. I höjd med Spendrups i Vårby backe så dök det upp vägarbetsskyltar som pekade så att vi måste åka av E4-motorvägen ner mot Spendrups bryggeri, och när vi hade svängt ner fattade vi vad som stod på. Alla bilar som åkte på motorvägen skulle alkoholtestas och kollas upp. Alla... precis alla bilar, fick köra in på gamla ÖB-parkeringen/Mio-parkeringen och där fanns det kanske 100 poliser som tog emot bilar på löpande band. Där fick jag blåsa i en alkotest och visa legitimationen.

När vi kommit igenom den kontrollen åkte vi till Flemingsberg för att hämta upp H, som varit på fest på sitt jobb. Och på vägen hem i Masmobacken så stod det ännu ett antal poliser som genomförde kontroll från det hållet. Nu slapp jag blåsa igen eftersom bilen framför mig fick åka in och då blev det fullt, så de släppte igenom mig. Jag har aldrig i hela mitt liv sett en sån stor polisaktion samtidigt mot så många bilar. Bra jobbat, tycker jag!

Egen busschaufför

Jag åker buss till Fridhemsplan på morgnarna och det är en sak som gör mig lite mallig och det är att jag känner tre stycken av alla de chaufförer som kör mig till jobbet. På något sätt i min omgivning dyker de här tre personerna upp. De tillhör inte IK, men finns i den yttre bekantskapskretsen. En är en granne på gården, de andra två är föräldrar till barn i mina barns innebandylag.

Det blir liksom lite av en egen chaufför på det sättet. När jag går på bussen blir jag glad av att möta ett bekant ansikte och de lyser också upp i morgontröttheten. Det bästa är att de gärna kör lugnare och säkrare än de andra som kallar sig busschaufförer, de vill ju inte göra bort sig, och det känns liksom lite... tryggt!

Rövglipa

När jag var liten och såg en vuxen (oftast man/gubbe) böja sig ned eller rättare sagt huka sig ned, så blev det alltid en glipa där bak mellan dennes byxa och röven. Vad jag menar är att man då ser skåran. Och jag tänkte alltid att ser du inte det där, tänk på hur du uppför dig! Dra upp brallan så vi slipper se!

Men nu är jag där själv, hur jag än vill, eller vrider och vänder på mig, så blir det alltid en sån rövglipa när jag böjer mig ner på huk. Jag vet inte vad som hänt med kroppen på mig, har allt plötsligt börjat slappa ner ordentligt när det gäller muskler och ben eller skinkan. Eller är det byxorna som jag köper nu som inte är gjorda för hukning?

Det är inte så snyggt och jag vet om det, men jag orkar inte bry mig... ibland!

Skatbo

Den senaste veckan har vi märkt en större aktivitet i ett av våra två träd vi har på uteplatsen. Någon eller några skator har flugit dit och pulat lite. När vi tittade närmare såg vi att de häll på att bygga bo. Så eftersom vi inte direkt vill ha ett skatbo intill husknuten där vi så gärna grillar, så skickade vi igår upp sonen i trädet för att kolla om det fanns fågelägg i det. Det gjorde det inte, så han plockade loss alla omsorgsfullt instoppade pinnar. Fåglarna hade faktiskt gjort ett väldigt bra jobb, det var ett stabilt bo... så länge det varade.

Men nu imorse tittade jag upp i trädet igen och såg att de hade börjat på ny kula. Det var en massa pinnar instoppade igen. Tyvärr, det kommer inte heller att få finnas så länge till. Vi ska ansa trädet nu till veckan, så boet måste ner igen och de kommer nog inte att vilja bygga bo där igen... eller!

Dyrslangad bensin

För två veckor sedan när jag kom ut till bilen så märkte jag en pöl bredvid bilen. Någon hade brutit upp bensinluckan och slangat bensin. De hade inte fått med sig så mycket bensin så jag tror att det var någon mopedynglingskitstövel som hade gjort det.














Det som var värre var att de hade haft sönder låsanordningen för tankluckan och idag fick jag lämna in bilen för reparation. 1 400 kr fattigare bara för att någon skitstövel ville ha lite bensin.

Så... ska man ha lås på bensinluckan eller ska man ha den olåst så de inte förstör själva bilen. De hade gärna fått tagit bensinen om de lät bli bilen.

Gårdsmötesförberedelse

Följande hörde jag igår på gårdsmötet, mellan alla gamla indammade röklungor som hostade fram 50 års rökning ur lungorna:

-Oj, vad fin du är, du är så brun i ansiktet! Har du solat?
Ingenting hörs från den andra personen
-Har du varit utomlands, frågar hon igen?
-Näe, hmphh, jag tog en öl innan mötet och då blir jag så här i ansiktet!

Övergångsställesknapp

Om man som jag går på stadens gator ibland som en vanlig man, så stöter jag ofta på övergångsställen. När övergångsstället är reglerat med röd- och grön gubbe så finns det en knapp man kan trycka på om man vill ha grön gubbe. Detta skedde i alla fall i min barndom.

Det är bara det att den knappen alltid lyser, så egentligen behövs den ju inte. Allting regleras alltså automatiskt. Det spelar ingen roll om jag trycker in den eller inte. Det går varken fortare eller saktare utan allt är programmerat redan i förväg. Så varför finns knappen överhuvudtaget?

Karaoke

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja berättelsen, men i alla fall så hamnade jag på den lokala pizzerian, eftersom D och H fick barnpassning av min son, så ville de komma ut lite grann utan barn och då följde jag med dit. På pizzerian så var det karaokekväll och traktens alla sköna sångstämmor hade samlats på plats. Eller om man så vill vill, traktens alla sångstämmor med några promille i kroppen. Eftersom pizzerian på lördagkvällar är för klientelet ... hmmm vad ska jag säga utan att ge en negativ klang... de som gärna tar ett glas på lördagskvällar och även andra kvällar under veckan också, så var väl sånginsatserna något utöver det vanliga, dvs inte alls så bra som man gärna vill höra. Det var riktigt uruselt faktiskt, kanske en och annan ljusglimt hördes men inte mycket mer.

Men de som var där kände alla varandra, uppmuntrade varandra att sjunga och gav stöd och applåderade efter sånginsatsen. Överförfriskade män och kvinnor gav sitt bästa för att göra en fin kväll för de andra. Jag vill så gärna inte lägga en sorti över hur andra människor ska leva. Jag menar, det kan vara deras enda chans under deras miserabla vecka att få visa upp sig, kanske få en och annan klapp efter sånginsatsen och få en uppskattning för det de gjort och kunnat liva upp livet lite extra för de som lyssnar.

Där fanns:

• den finske överförfriskade mannen som inte kunde följa med i sångtexterna utan bara bluddrade
• motorcykelknutten som sjöng dansbandslåtar
• det vackra paret som sjöng duetter
• kvinnan som faktiskt kunde sjunga
• och en och annan som det inte gick så bra för
  

Men hur jag än vrider och vänder på det så vill iallafall inte jag sjunga. Fast om jag absolut måste, med kniven på strupen, så skulle det isåfall bli Eloise av Arvingarna eller så skulle det bli Inget stoppar oss nu, med Black Jack, bara så ni vet! Då skulle hela pizzerian ställa sig upp och sjunga med och dansa till min utsökta sånginsats... dream on!

Se inte Miami Vice-filmen

Igår såg jag den nya Miami Vice-filmen. Serien var ju ganska cool på 80-talet när den visades. Nu har en nyinspelning gjorts. Jag tror att det gick till så här när de ville göra filmen:

-Jag vill göra en film av den gamla tv-serien Miami Vice!
-Ok, vad ska den handla om då?
-Ehhh handling? Jo, nu kom jag på. Eftersom det är i Miami så ska vi ha två coola snutar med solbrillor, snygga tjejer och snabba båtar och snabba bilar.
-Ok, men vad ska handlingen gå ut på?
-Ehhh handling? Jo, nu vet jag. Vi ska ju självklart ha med kokain, stora mängder kokain eftersom den utspelas i Miami. Och sen ska vi smuggla den också, så att det blir lite spännande.
-Ok, men det känns inte nytänkande. Det har ju tusentals filmer och tv-serier använt som story!
-Ehhh, ja. Men filmen kommer bli jättebra, kokain ska det vara.

Det var synd att ingen kunde säga till regissören att sådant inte funkar längre. Snygg yta utan någon som helst handling drar inte folk till att se filmer. Och inte heller att krokodilen är borta.

En överstryken klyvd kubbe får den i betyg.

Dags för påminnelse

Ibland kan det vara dags att ta ett steg tillbaka och fundera på varför jag började blogga. Jag började blogga på en skrivkurs som jag gick i oktober. Det var en elev som frågade hur vi efter kursen kunde fortsätta att träna på att skriva. Läraren tyckte då att det var ett bra sätt att få skrivkunnandet att flyta på, genom att blogga. Jag tyckte det lät läskigt, men prövade ändå på det. Vad skulle jag skriva om, skulle jag utlämna mig själv som jag trodde att man skulle göra i bloggar? Ville någon över huvudtaget läsa det jag skrev?

Men nu är det ju spännande att få skriva om saker som händer i mitt liv, och som jag vill dela med mig så att ni också får ta del av det. Ibland får ni mina åsikter, ibland får ni berättelser från verkligheten och ibland får ni mina listor. Sedan är det ju också en slags dagbok som man kan gå tillbaka till och se hur man tyckte och tänkte vid den tidpunkten. 180 inlägg har det blivit och det kommer nog att bli en hel del till.

Även fast det bara är måndag...

Idag fick jag i uppdrag att fota en kvinna till en artikel. Väl hos henne var det inga problem att få henne att ställa upp som fotoobjekt, jag tog väl en tolv bilder ungefär och alla var i olika poser vid skrivbordet. Och då menar jag verkligen poser, inte bara stillasittande med fånigt leende som det brukar kunna vara, utan antingen tillbakalutad, högerbild, vänsterbild, framåtlutad eller självsäker med händerna som ett kors.

Väl tillbaka till min arbetsplats visade jag bilderna för en kompis och vi fick väl oss båda ett skratt på vissa bilder, men faktum var att några bilder blev ganska så bra.

På väg hem från jobbet gick jag förbi systemet för att handla lite gott inför helgen. Är det påsk snart känns det skönast att handla tidigt i veckan tycker jag. Väl där inne står jag och väntar på min tur, då kommer samma posekvinna in på systemet:
-Vilken bra bild vi valde, sa hon till mig!
-Ja, det blev bra bilder, svarade jag.
-Jag brukar inte handla här på måndagar, näe det brukar jag inte.
(fast det var tisdag idag). Hon fortsatte:
-Jag ska träffa en kompis idag och vi ska äta middag ihop. Men jag brukar inte handla här på måndagar.

Oj, vad ska jag skylla på nu då, tänkte jag när jag står på systemet en tisdag. Men jag kom inte på något tillräckligt snabbt och sedan tänkte jag varför ska jag försöka komma på varför jag står på systemet här idag, när jag vet varför, men det ska ju hon totalt skita i.

Kartongförpackningselände

Jag har nu kommit till insikt att jag alltid... alltid gör fel när jag ska öppna en kartongförpackning. Det är lite känsligt att en så jordnära person som jag inte klarar av det. Exempel på sådana förpackningar är:

• 2-liters plastpåseförpackning
• tvättmedelskartong
• flingpaket
• kakaoförpackning
• osv. det finns en massa varianter på samma tema

Allt som är gjort av kartong, är fyrkantigt och innehåller massa streck och perforeringar där man ska riva, dra och få loss klarar jag inte av. När jag är klar och tror att jag gjort rätt så tittar jag på kartongen, och inser att det inte är min kopp té att klara av det.

Däckbyteskommunikation

Nu har jag fått hjälp av en däckfirma att byta till sommardäck. Där fanns det en däckmästare som ägde firman och en däcklärling som försökte lära sig. När jag står och väntar på min tur hör jag följande från däckmästaren till lärlingen när han skruvar in muttrar på bilen innan min (på finsk brytning):

- Aaargh, ty måsste skrova raakt. Attans!

Det är inte direkt det man vill höra när man är på gång att lämna in sin bil för däckbyte. Lite senare när de ska hissa ner den bilen, frågar lärlingen om det är något kvar på bilen som ska göras. Då säger mästaren:

-Klaart. ty kan ta ner pilen.
-Uhu, säger lärlingen och rycker på axlarna
-Klaart. Ner, försöker han igen
-Uhu, säger lärlingen igen
-Klaart. Ner.
-Uhu, säger lärlingen, och språkkommunikationen är totalt borta i skogsbrynet.

Men lärlingen är säkert billig och det är väl det som är meningen!

Dagens tuffing

Eftersom den övriga familjen gick på hockey ikväll så passade jag på att träna. Idag sprang jag det första av två långdistanspass inför maran. Med hjälp av E-type, Marillion, Nasa och Sarah McLachlan tuffade jag på alla tre jävla timmar. Första timmen är nästan jobbigast, då känner man hur långt man har kvar hela tiden, andra timmen blir bättre, då är man inne i lunket och tredje timmen är bäst. Då känner man att det inte är så långt kvar. Hjärnan är funktionsduglig och vill så gärna fortsätta framåt. Kroppen däremot skriker för varje steg man tar. Jag vete fan vad jag har gett mig in på eftersom jag ska springa Stockholm Maraton. Det är inte sunt att springa så långt.

Nu är jag trött... så förbannat jädrans trött. Men det är ändå en skön känsla att testa kroppens gränser och veta var man har alla delar och helst att alla delar ska åt samma håll. Vill bara säga också att ölen jag tog medans jag väntade på pizzan i den lokala pizzerian efter träningen, är den godaste öl jag druckit - whatsoever.

Men förlåt... nu råkade jag komma in på mig själv, det var inte meningen, jag skulle ju skriva om dagens tuffing. Dagens aboluta tuffing - no competition - var idag när min dotter drog ut den första av fyra tänder inför tandställning. Utan att röra en min, utan att spänna sig i stolen eller ens säga aj, så drog hon ut en tand idag. Men först efter tio minuters grävande med en tång och syl för att bända loss tanden så kunde tandläkaren få loss den. Jag önskar jag hade en liten gnutta av den tuffheten som hon visade idag.

De super sig medvetslösa, bild från Expressen

I mitt stilla sinne så undrar jag hur den här bilden togs. Gick Expressenfotografen förbi Djurgårdsbron en solig junikväll förra året och fick se alla ungdomar ligga och dricka Absolut Mandarin? Dagen efter fick fotografen då fråga de på bilden om det var ok att han tog fotot.

Näe antagligen inte, den är antagligen arrangerad, och då kommer ju den mer intressanta frågan upp. Hur kom de på att de just skulle dricka Absolut Mandarin direkt ur flaskan i förgrunden, och i bakgrunden skulle det ligga tre utslagna ungdomar och en som precis är på väg att falla omkull? Det är precis så som man tänker sig redlösa ungdomar, eller? Bättre fantasi ska väl en fotograf ha!

Cirkeln är sluten

Vi har vetat en längre tid på jobbet att vi ska flytta kontoret där jag jobbar och idag fick vi reda på vart vi ska. Vi ska tillbaka till mina gamla kvarter som jag känner så väl till. Ungeför mellan 1984-1989 jobbade jag först som sommarvikarie i detta hus, sedan fick jag jobb som kvällstidsarbetare och till sist heltid.

Men nu ska alltså min nuvarande arbetsgivare jämna det huset med marken och bygga nytt på den platsen där jag lärde mig hur man arbetar och där jag fick många bra vänner. Den vänskaran jag hade då gjorde att jag till slut träffade min bättre hälft... och gifte mig med henne.

Äntligen!

Idag startade det här året på riktigt, dagarna som gått hittils har bara varit en nedräkning till idag. Grillen har tagits ut och använts och nu är allt som det ska vara. Jag är lugn.

Hisspegling

Jag tycker inte att män ska titta sig i spegeln i hissarna och kolla hur de ser ut i ansikte och håret och peta och rätta till. Det känns... fel. Speciellt då de inte är ensamma i hissen.

Tekningar

Jag har tidigare skrivit om den psykologiska aspekten som finns i innebandy på låg nivå (och helt klart på hög nivå). I helgen hade vi match mot våra jobbigaste, men även roligaste motståndare. Det är de matcherna som det är psykningar på hög nivå.

Eftersom jag oftast spelar som center så är det jag som tekar i min kedja. I den första perioden gick det ganska bra. Jag fick en spelare mot mig som stressade ganska så mycket med klubban vid tekningarna och till slut fick domaren säga till honom ett par gånger, men han fortsatte ändå. Då sa domaren till honom att gå därifrån och ta dit en ny tekare:
-Men vadådå, jag gjorde inget! sa spelaren till domaren.

Perfekt tänkte jag, nu kan jag få överläge på honom:

-Din mes, skärp dig: kom det ur min mun när han fick gå därifrån.

Efter den matchen i matchen så byter de tekare. Då testar jag lite snällt på den nye:
-Kom igen, du låter mig väl vinna tekningen nu?
Han sa inget utan när signalen kom sa det bara svosch och han tog bollen och passade den hemåt.
-Oj då, klämde jag ur mig. -Vad hände?
- Jag har spelat i elitserien i tio år så jag borde nog kunna det här, sa den nya tekaren.

Synd och skam att säga, men han vann resten av tekningarna under matchen och gick segrande ur den striden. Tyvärr vann de hela matchen också, men det är en annan historia.

Lista: Filmer från 80-talet

Eftersom vi alla och även David Letterman gillar listor så presenterar jag härmed en. En samling av världens bästa filmer gjorda på 80-talet. Ingen rangordning och jag må ha glömt någon film, men vad gör det, ni kan ju se dessa först!

• Aliens (outstanding, jag har aldrig haft sådan magkramp efter en film, som efter denna klassiker)
• Flykten från New York (Kurt Russel i sitt livs roll och John Carpenters musik in pefecto)
• Indiana Jones del 1 (matinérnas matiné)
• Rymdimperiet slår tillbaka, del 2 av världens bästa rymdäventyr
• De omutbara, med Kevin Costner och Sean Connery
• Ursäkta vad är klockan, med John Cleese

Spricker av stolthet

Idag satt jag tre timmar i en innebandyhall och hade hand om kaffeterian. Jag satt där tillsammans med en annan förälder som jag inte känner så väldans väl. Medans vi har hand om försäljningen tittar vi på en match mellan två lag med flickar födda 1992. Då kommer det fram en dam i 45-årsåldern som säger till den andra föräldern:

-Min dotter kan inte spela i 93-laget!
-Nähä, ok, svarar han.
-Näe, hon kan inte det. Hon är för stark för det. Hon är som en stolpe, de bara springer in i henne och får ont. Hon spelar också i juniorlaget.
-Jaha, säger den andre föräldern.

Jag sitter bredvid och lyssnar med halvt öra eftersom de verkar känna varandra. Men så vänder hon sig till mig.
-Min dotter kan inte spela i 93-laget.
-Nähä, säger jag. Och frågar henne, -Varför då då?
-Hon är för bra för de. Och så spelar hon i juniorlaget också. Och vilken dålig match det är, det händer ingenting.
-Näe det gör inte det, säger jag.
-Näe, hon är för bra för 93-laget, säger hon och fortsätter. -Hon är back och står i mitten och skjuter jättehårt.
-Ok, säger jag måttligt intresserad.

Sedan vet jag inte vad jag ska säga och säger ingenting, då går hon därifrån och sätter sig på läktaren. Då börjar jag fundera på vad det var som hände och till slut måste jag fråga den andra föräldern som satt i kaffeterian med mig:
-Kände du henne, eller?
-Näe, säger han. Jag trodde du kände henne!

Deklaration

Jorå, idag kom deklarationen nedtrillandes i brevlådan. Förr om åren kollade jag den noga, la ihop alla tolv lönespecar och kontrollerade mot årsspecifikationen som kom i januri. Sedan kollade jag att alla räntor var ordentligt ifyllda och rätt, mot det som stod i deklarationspapperen.

Men det har ju alltid stämt, alla dessa siffror och aldrig något fel. Så på senare år har det blivit sämre med kontrollen, nu stämmer jag av med årslönespecen och kollar de andra ränteårsbeskeden att det stämmer. Och jag mår mycket bättre för det!

Tack för alla bra program!

Nu är det dags att säga farväl till en kär gammal vän. Den här TV:n var det första jag och mrs köpte till vårt gemensamma bo 1990. Vi köpte den för 5 000 kr och i pengavärde idag är det väl säkert det dubbla tror jag, om inte det tredubbla (jag tror bensinen kostade 3 kr då). Nu har ljudet försvunnit från den och vi känner också nyhetens vindar med digital-TV som blåser in över oss. Därför har det nu istället blivit en platt-TV med HD-ready. Jag kommer ihåg säljaren som sålde den till oss som sa att den hade faktiskt stereo och det var det nya som man absolut skulle ha.









Men vi har haft mycket gemensamt ihop under de här 16 åren. Vi har bland annat upplevt :

• Twin Peaks (vilken underbar tv-serie)
• X-files (bland det bästa på 90-talet)
• Tre kronor (svensk såpa i början av 90-talet)
• En röst i natten (tv-serien som vi såg när värkarna började för vår förstfödde)
• The Simpsons - alla säsonger
• Efterlyst - alla säsonger
• Alla Disney-videofilmer som spelades när barnen var små
• Sverige tog VM-brons i fotboll på denna apparat
• Tre VM-guld och ett OS-guld i hockey på 90-talet
• World Trade Center rasade i rutan på denna TV

Sorgligt men sant!

Jag undrar hur det såg ut imorse på SL:s busscentral! Där stod säkert ett gäng busschaufförer och skulle välja vilken buss de skulle få under dagen.

-Ok, vi kör väl sten, sax, påse och ser vem som får välja buss först av oss.
-Tyvärr, George du förlorade, så du får välja buss sist! Och eftersom du förlorade big time den här gången så får du köra linje 151 också! Tyvärr, så är spelets regler...

På väg hem från jobbet står jag på Fridhemsplan och väntar på 151:an. Då får jag se stans absolut risigaste buss komma emot mig. Den såg ut som om den kom direkt från 35 års skytteltrafik mellan två forskarstationer på Sydpoolen . Den hade nog inte fått service på lika lång tid och när den väl har fått reparationer, så snickrades det nog ihop på fikarasten.

Som om det inte räckte med hur den såg ut, tro det eller ej, men den kom med slagsida. En slagsida som ett containerfaryg på Atlanten inte skulle klara av att räta upp. Cirka 2 decimeters slagsida åt vänster stoltserade den med. När jag gick på bussen funderade jag på att påpeka detta faktum för George busschauffören, men när jag såg hans sorgsna min så ändrade jag mig fort. Man mot man och öga mot öga så visste både jag och han, att han drog nitlotten imorse. Man ska inte sparka på den som förlorade sten, sax, påse, och ligger längst ned på busschaffisarnas hierarkilista.

Väl på bussen trodde jag att jag sett allt, men när jag kollade närmare på skruvar och stänger och annat som hängde löst eller fattades, så är det bra att veta att man har ju sina olycksfalls- och livförsäkringar.

Vi mötte Lassie...

Apropå Sveriges nu hetaste personlighet så såg jag och min dotter häromkvällen Lasse Brandeby (i det här fallet Let´s Dance-Lasse) i en tidningskiosk på Stureplan. Han var säkert på väg hem från repetitionerna. You bet!

Det var inte jag...

Det hände en rolig händelse för ett par år sedan på ett hotell i Falun som vi bodde på. Helt plötsligt började brandlarmet att tjuta och alla i hotellet fick gå ut och sedan vänta in brandkåren, jag vet inte hur lång tid det tog, men det var nog inte så lång tid. Vi såg ingen rök, så vi var inte så oroliga utan trodde det antingen var ett test eller ett fellarm. När brandkåren kommit och kikat runt, fick vi vet att det var från köket som matos hade satt igång larmet och vi fick gå in igen.

Senare på kvällen satt vi i restaurangen och pratade med ett par stycken personer. Då berättade en smått äldre dam i sällskapet, att hon tidigare på dagen hade varit på sitt hotellrum och blivit väldigt röksugen. Hon hade öppnat fönstret i sitt rum och tänt cigaretten och börjat röka. När hon stod där i fönstergluggen och rökte som bäst, så satte brandlarmet igång. Då fick hon rejäl panik eftersom det fanns rökdetektorer i rummet och hon trodde att det var hon satte igång larmet med sin cigarettrök. Hon sprang till det hon trodde var rökdetektorn i rummet och försökte trycka på knapparna för att stänga av den. Det funkade självklart inte, då sprang hon ut i korridoren och såg alla människor som gick ut och nedför trapporna. Hon sprang förbi alla människor, rusade ner alla våningar och sprang fram till receptionen och skrek:
-Förlåt, förlåt, det var jag som gjorde det... det var jag!
-Vadå, vad menar du, sa receptionisten?
-Det var jag som satte igång brandlarmet, jag eh... eh... jag tog en cigarett på rummet. Det var inte meningen!

Vi hade otroligt roligt åt hennes berättelse när hon berättade den. Det allra bästa av allt var att hennes vuxne son satt där bredvid och skämdes åt sin mamma.

Årstidsbyte

Vad hände egentligen med vintern, det är ju full vår därute i verkligheten? Efter att ha haft ett toppensportlov med snö och skidor, så kändes det faktiskt på vägen hem från Dalarna att något hade hänt med vintern och den var inte längre så stark och mäktig och kunde inte hålla sig kvar. Det kändes i luften att våren hade öppnat en smygdörr och ville sippra in i den svenska myllan.

Häromdagen när jag var en tur till Västerås så åkte vi förbi många åkrar och en hel del av de var ju gröna av gräs redan. Och idag såg jag en person i t-shirt utomhus (inte för att det var varmt antar jag, men ändå). Så det känns som om det snart är dags att hänga in vinterjackan.

Våren helt enkelt brakade in i vår vardag och jag hoppas verkligen att den får stanna kvar. Jag vill ha dig här!

Gårdsombudsmöte

Ännu ett gårdsombudsmöte ikväll och ännu en härlig stund med oliktänkande människor som ändå strävar efter samma sak. En grupp människor som känner sig utvalda ur föreningen och som något slags medborgargarde står upp för allt som är orättvist i föreningen.

Innan mötet hämtade vi kaffe i köket. Där stod en termos som jag inte visste om den innehöll té eller kaffe. Jag sänkte näsan nära termosen och sniffade men kunde ändå inte känna vad det var för dryck. Då kommer det en kopp fram och parkerar sig under termospipen. I andra ändan av handen som håller i koppen, uppenbarar sig en dam.

-Jag tror att det är té i kannan, är det det du vill ha, frågar jag?
-Hähung, låter det ur damens mun.
-Jag tror att det är té i kannan, säger jag igen.
-Hähung, gurglar damen igen.
-Eller är det kaffe kanske, säger jag för att på något sätt undersöka vad damen egentligen sa. Hon gurglade faktiskt samma läte ännu en gång.
-Hähung
-Vill du ha lite, frågar jag fast jag fortfarande inte vet vad det är i kannan. Trot eller ej, men svaret blev:
-Hähung.

Jag tänkte tyst för mig själv vad det lätet betydde, men bestämde mig för att chansa på vad som kom ut ur termosen. Kom fel dryck ut så fick jag ju svar på vad det var hon ville. Så jag tryckte på termosknappen och ut kom svart kaffe. Hon sa inget utan tog sin kopp och gick in i mötesrummet.

Skrivblock

Vad är egentligen meningen med att köpa egna fina svarta block med hårda pärmar att använda på jobbet, istället för att använda Impega:s spiralblock som finns i det allmäna skinande plåtskåpet?

Är man finare om man skriver sina anteckningar på eget köpt svart eller blommigt block, eller skriver man bättre meningar eller kanske skriver man med finare handstil? Jag har inte förstått vitsen och jag fortsätter att köra med spiralblocket Impega.