Nykterhetskontroll

Efter att ha varit hela fredagskvällen i Upplands Väsby.... av alla ställen i världen... så åkte jag och min son hem vid halvtolv-tiden på kvällen. I höjd med Spendrups i Vårby backe så dök det upp vägarbetsskyltar som pekade så att vi måste åka av E4-motorvägen ner mot Spendrups bryggeri, och när vi hade svängt ner fattade vi vad som stod på. Alla bilar som åkte på motorvägen skulle alkoholtestas och kollas upp. Alla... precis alla bilar, fick köra in på gamla ÖB-parkeringen/Mio-parkeringen och där fanns det kanske 100 poliser som tog emot bilar på löpande band. Där fick jag blåsa i en alkotest och visa legitimationen.

När vi kommit igenom den kontrollen åkte vi till Flemingsberg för att hämta upp H, som varit på fest på sitt jobb. Och på vägen hem i Masmobacken så stod det ännu ett antal poliser som genomförde kontroll från det hållet. Nu slapp jag blåsa igen eftersom bilen framför mig fick åka in och då blev det fullt, så de släppte igenom mig. Jag har aldrig i hela mitt liv sett en sån stor polisaktion samtidigt mot så många bilar. Bra jobbat, tycker jag!

Egen busschaufför

Jag åker buss till Fridhemsplan på morgnarna och det är en sak som gör mig lite mallig och det är att jag känner tre stycken av alla de chaufförer som kör mig till jobbet. På något sätt i min omgivning dyker de här tre personerna upp. De tillhör inte IK, men finns i den yttre bekantskapskretsen. En är en granne på gården, de andra två är föräldrar till barn i mina barns innebandylag.

Det blir liksom lite av en egen chaufför på det sättet. När jag går på bussen blir jag glad av att möta ett bekant ansikte och de lyser också upp i morgontröttheten. Det bästa är att de gärna kör lugnare och säkrare än de andra som kallar sig busschaufförer, de vill ju inte göra bort sig, och det känns liksom lite... tryggt!

Rövglipa

När jag var liten och såg en vuxen (oftast man/gubbe) böja sig ned eller rättare sagt huka sig ned, så blev det alltid en glipa där bak mellan dennes byxa och röven. Vad jag menar är att man då ser skåran. Och jag tänkte alltid att ser du inte det där, tänk på hur du uppför dig! Dra upp brallan så vi slipper se!

Men nu är jag där själv, hur jag än vill, eller vrider och vänder på mig, så blir det alltid en sån rövglipa när jag böjer mig ner på huk. Jag vet inte vad som hänt med kroppen på mig, har allt plötsligt börjat slappa ner ordentligt när det gäller muskler och ben eller skinkan. Eller är det byxorna som jag köper nu som inte är gjorda för hukning?

Det är inte så snyggt och jag vet om det, men jag orkar inte bry mig... ibland!

Skatbo

Den senaste veckan har vi märkt en större aktivitet i ett av våra två träd vi har på uteplatsen. Någon eller några skator har flugit dit och pulat lite. När vi tittade närmare såg vi att de häll på att bygga bo. Så eftersom vi inte direkt vill ha ett skatbo intill husknuten där vi så gärna grillar, så skickade vi igår upp sonen i trädet för att kolla om det fanns fågelägg i det. Det gjorde det inte, så han plockade loss alla omsorgsfullt instoppade pinnar. Fåglarna hade faktiskt gjort ett väldigt bra jobb, det var ett stabilt bo... så länge det varade.

Men nu imorse tittade jag upp i trädet igen och såg att de hade börjat på ny kula. Det var en massa pinnar instoppade igen. Tyvärr, det kommer inte heller att få finnas så länge till. Vi ska ansa trädet nu till veckan, så boet måste ner igen och de kommer nog inte att vilja bygga bo där igen... eller!

Dyrslangad bensin

För två veckor sedan när jag kom ut till bilen så märkte jag en pöl bredvid bilen. Någon hade brutit upp bensinluckan och slangat bensin. De hade inte fått med sig så mycket bensin så jag tror att det var någon mopedynglingskitstövel som hade gjort det.














Det som var värre var att de hade haft sönder låsanordningen för tankluckan och idag fick jag lämna in bilen för reparation. 1 400 kr fattigare bara för att någon skitstövel ville ha lite bensin.

Så... ska man ha lås på bensinluckan eller ska man ha den olåst så de inte förstör själva bilen. De hade gärna fått tagit bensinen om de lät bli bilen.

Gårdsmötesförberedelse

Följande hörde jag igår på gårdsmötet, mellan alla gamla indammade röklungor som hostade fram 50 års rökning ur lungorna:

-Oj, vad fin du är, du är så brun i ansiktet! Har du solat?
Ingenting hörs från den andra personen
-Har du varit utomlands, frågar hon igen?
-Näe, hmphh, jag tog en öl innan mötet och då blir jag så här i ansiktet!

Övergångsställesknapp

Om man som jag går på stadens gator ibland som en vanlig man, så stöter jag ofta på övergångsställen. När övergångsstället är reglerat med röd- och grön gubbe så finns det en knapp man kan trycka på om man vill ha grön gubbe. Detta skedde i alla fall i min barndom.

Det är bara det att den knappen alltid lyser, så egentligen behövs den ju inte. Allting regleras alltså automatiskt. Det spelar ingen roll om jag trycker in den eller inte. Det går varken fortare eller saktare utan allt är programmerat redan i förväg. Så varför finns knappen överhuvudtaget?

Karaoke

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja berättelsen, men i alla fall så hamnade jag på den lokala pizzerian, eftersom D och H fick barnpassning av min son, så ville de komma ut lite grann utan barn och då följde jag med dit. På pizzerian så var det karaokekväll och traktens alla sköna sångstämmor hade samlats på plats. Eller om man så vill vill, traktens alla sångstämmor med några promille i kroppen. Eftersom pizzerian på lördagkvällar är för klientelet ... hmmm vad ska jag säga utan att ge en negativ klang... de som gärna tar ett glas på lördagskvällar och även andra kvällar under veckan också, så var väl sånginsatserna något utöver det vanliga, dvs inte alls så bra som man gärna vill höra. Det var riktigt uruselt faktiskt, kanske en och annan ljusglimt hördes men inte mycket mer.

Men de som var där kände alla varandra, uppmuntrade varandra att sjunga och gav stöd och applåderade efter sånginsatsen. Överförfriskade män och kvinnor gav sitt bästa för att göra en fin kväll för de andra. Jag vill så gärna inte lägga en sorti över hur andra människor ska leva. Jag menar, det kan vara deras enda chans under deras miserabla vecka att få visa upp sig, kanske få en och annan klapp efter sånginsatsen och få en uppskattning för det de gjort och kunnat liva upp livet lite extra för de som lyssnar.

Där fanns:

• den finske överförfriskade mannen som inte kunde följa med i sångtexterna utan bara bluddrade
• motorcykelknutten som sjöng dansbandslåtar
• det vackra paret som sjöng duetter
• kvinnan som faktiskt kunde sjunga
• och en och annan som det inte gick så bra för
  

Men hur jag än vrider och vänder på det så vill iallafall inte jag sjunga. Fast om jag absolut måste, med kniven på strupen, så skulle det isåfall bli Eloise av Arvingarna eller så skulle det bli Inget stoppar oss nu, med Black Jack, bara så ni vet! Då skulle hela pizzerian ställa sig upp och sjunga med och dansa till min utsökta sånginsats... dream on!

Se inte Miami Vice-filmen

Igår såg jag den nya Miami Vice-filmen. Serien var ju ganska cool på 80-talet när den visades. Nu har en nyinspelning gjorts. Jag tror att det gick till så här när de ville göra filmen:

-Jag vill göra en film av den gamla tv-serien Miami Vice!
-Ok, vad ska den handla om då?
-Ehhh handling? Jo, nu kom jag på. Eftersom det är i Miami så ska vi ha två coola snutar med solbrillor, snygga tjejer och snabba båtar och snabba bilar.
-Ok, men vad ska handlingen gå ut på?
-Ehhh handling? Jo, nu vet jag. Vi ska ju självklart ha med kokain, stora mängder kokain eftersom den utspelas i Miami. Och sen ska vi smuggla den också, så att det blir lite spännande.
-Ok, men det känns inte nytänkande. Det har ju tusentals filmer och tv-serier använt som story!
-Ehhh, ja. Men filmen kommer bli jättebra, kokain ska det vara.

Det var synd att ingen kunde säga till regissören att sådant inte funkar längre. Snygg yta utan någon som helst handling drar inte folk till att se filmer. Och inte heller att krokodilen är borta.

En överstryken klyvd kubbe får den i betyg.

Dags för påminnelse

Ibland kan det vara dags att ta ett steg tillbaka och fundera på varför jag började blogga. Jag började blogga på en skrivkurs som jag gick i oktober. Det var en elev som frågade hur vi efter kursen kunde fortsätta att träna på att skriva. Läraren tyckte då att det var ett bra sätt att få skrivkunnandet att flyta på, genom att blogga. Jag tyckte det lät läskigt, men prövade ändå på det. Vad skulle jag skriva om, skulle jag utlämna mig själv som jag trodde att man skulle göra i bloggar? Ville någon över huvudtaget läsa det jag skrev?

Men nu är det ju spännande att få skriva om saker som händer i mitt liv, och som jag vill dela med mig så att ni också får ta del av det. Ibland får ni mina åsikter, ibland får ni berättelser från verkligheten och ibland får ni mina listor. Sedan är det ju också en slags dagbok som man kan gå tillbaka till och se hur man tyckte och tänkte vid den tidpunkten. 180 inlägg har det blivit och det kommer nog att bli en hel del till.

Även fast det bara är måndag...

Idag fick jag i uppdrag att fota en kvinna till en artikel. Väl hos henne var det inga problem att få henne att ställa upp som fotoobjekt, jag tog väl en tolv bilder ungefär och alla var i olika poser vid skrivbordet. Och då menar jag verkligen poser, inte bara stillasittande med fånigt leende som det brukar kunna vara, utan antingen tillbakalutad, högerbild, vänsterbild, framåtlutad eller självsäker med händerna som ett kors.

Väl tillbaka till min arbetsplats visade jag bilderna för en kompis och vi fick väl oss båda ett skratt på vissa bilder, men faktum var att några bilder blev ganska så bra.

På väg hem från jobbet gick jag förbi systemet för att handla lite gott inför helgen. Är det påsk snart känns det skönast att handla tidigt i veckan tycker jag. Väl där inne står jag och väntar på min tur, då kommer samma posekvinna in på systemet:
-Vilken bra bild vi valde, sa hon till mig!
-Ja, det blev bra bilder, svarade jag.
-Jag brukar inte handla här på måndagar, näe det brukar jag inte.
(fast det var tisdag idag). Hon fortsatte:
-Jag ska träffa en kompis idag och vi ska äta middag ihop. Men jag brukar inte handla här på måndagar.

Oj, vad ska jag skylla på nu då, tänkte jag när jag står på systemet en tisdag. Men jag kom inte på något tillräckligt snabbt och sedan tänkte jag varför ska jag försöka komma på varför jag står på systemet här idag, när jag vet varför, men det ska ju hon totalt skita i.

Kartongförpackningselände

Jag har nu kommit till insikt att jag alltid... alltid gör fel när jag ska öppna en kartongförpackning. Det är lite känsligt att en så jordnära person som jag inte klarar av det. Exempel på sådana förpackningar är:

• 2-liters plastpåseförpackning
• tvättmedelskartong
• flingpaket
• kakaoförpackning
• osv. det finns en massa varianter på samma tema

Allt som är gjort av kartong, är fyrkantigt och innehåller massa streck och perforeringar där man ska riva, dra och få loss klarar jag inte av. När jag är klar och tror att jag gjort rätt så tittar jag på kartongen, och inser att det inte är min kopp té att klara av det.

Däckbyteskommunikation

Nu har jag fått hjälp av en däckfirma att byta till sommardäck. Där fanns det en däckmästare som ägde firman och en däcklärling som försökte lära sig. När jag står och väntar på min tur hör jag följande från däckmästaren till lärlingen när han skruvar in muttrar på bilen innan min (på finsk brytning):

- Aaargh, ty måsste skrova raakt. Attans!

Det är inte direkt det man vill höra när man är på gång att lämna in sin bil för däckbyte. Lite senare när de ska hissa ner den bilen, frågar lärlingen om det är något kvar på bilen som ska göras. Då säger mästaren:

-Klaart. ty kan ta ner pilen.
-Uhu, säger lärlingen och rycker på axlarna
-Klaart. Ner, försöker han igen
-Uhu, säger lärlingen igen
-Klaart. Ner.
-Uhu, säger lärlingen, och språkkommunikationen är totalt borta i skogsbrynet.

Men lärlingen är säkert billig och det är väl det som är meningen!

Dagens tuffing

Eftersom den övriga familjen gick på hockey ikväll så passade jag på att träna. Idag sprang jag det första av två långdistanspass inför maran. Med hjälp av E-type, Marillion, Nasa och Sarah McLachlan tuffade jag på alla tre jävla timmar. Första timmen är nästan jobbigast, då känner man hur långt man har kvar hela tiden, andra timmen blir bättre, då är man inne i lunket och tredje timmen är bäst. Då känner man att det inte är så långt kvar. Hjärnan är funktionsduglig och vill så gärna fortsätta framåt. Kroppen däremot skriker för varje steg man tar. Jag vete fan vad jag har gett mig in på eftersom jag ska springa Stockholm Maraton. Det är inte sunt att springa så långt.

Nu är jag trött... så förbannat jädrans trött. Men det är ändå en skön känsla att testa kroppens gränser och veta var man har alla delar och helst att alla delar ska åt samma håll. Vill bara säga också att ölen jag tog medans jag väntade på pizzan i den lokala pizzerian efter träningen, är den godaste öl jag druckit - whatsoever.

Men förlåt... nu råkade jag komma in på mig själv, det var inte meningen, jag skulle ju skriva om dagens tuffing. Dagens aboluta tuffing - no competition - var idag när min dotter drog ut den första av fyra tänder inför tandställning. Utan att röra en min, utan att spänna sig i stolen eller ens säga aj, så drog hon ut en tand idag. Men först efter tio minuters grävande med en tång och syl för att bända loss tanden så kunde tandläkaren få loss den. Jag önskar jag hade en liten gnutta av den tuffheten som hon visade idag.

De super sig medvetslösa, bild från Expressen

I mitt stilla sinne så undrar jag hur den här bilden togs. Gick Expressenfotografen förbi Djurgårdsbron en solig junikväll förra året och fick se alla ungdomar ligga och dricka Absolut Mandarin? Dagen efter fick fotografen då fråga de på bilden om det var ok att han tog fotot.

Näe antagligen inte, den är antagligen arrangerad, och då kommer ju den mer intressanta frågan upp. Hur kom de på att de just skulle dricka Absolut Mandarin direkt ur flaskan i förgrunden, och i bakgrunden skulle det ligga tre utslagna ungdomar och en som precis är på väg att falla omkull? Det är precis så som man tänker sig redlösa ungdomar, eller? Bättre fantasi ska väl en fotograf ha!

Cirkeln är sluten

Vi har vetat en längre tid på jobbet att vi ska flytta kontoret där jag jobbar och idag fick vi reda på vart vi ska. Vi ska tillbaka till mina gamla kvarter som jag känner så väl till. Ungeför mellan 1984-1989 jobbade jag först som sommarvikarie i detta hus, sedan fick jag jobb som kvällstidsarbetare och till sist heltid.

Men nu ska alltså min nuvarande arbetsgivare jämna det huset med marken och bygga nytt på den platsen där jag lärde mig hur man arbetar och där jag fick många bra vänner. Den vänskaran jag hade då gjorde att jag till slut träffade min bättre hälft... och gifte mig med henne.

Äntligen!

Idag startade det här året på riktigt, dagarna som gått hittils har bara varit en nedräkning till idag. Grillen har tagits ut och använts och nu är allt som det ska vara. Jag är lugn.

Hisspegling

Jag tycker inte att män ska titta sig i spegeln i hissarna och kolla hur de ser ut i ansikte och håret och peta och rätta till. Det känns... fel. Speciellt då de inte är ensamma i hissen.

Tekningar

Jag har tidigare skrivit om den psykologiska aspekten som finns i innebandy på låg nivå (och helt klart på hög nivå). I helgen hade vi match mot våra jobbigaste, men även roligaste motståndare. Det är de matcherna som det är psykningar på hög nivå.

Eftersom jag oftast spelar som center så är det jag som tekar i min kedja. I den första perioden gick det ganska bra. Jag fick en spelare mot mig som stressade ganska så mycket med klubban vid tekningarna och till slut fick domaren säga till honom ett par gånger, men han fortsatte ändå. Då sa domaren till honom att gå därifrån och ta dit en ny tekare:
-Men vadådå, jag gjorde inget! sa spelaren till domaren.

Perfekt tänkte jag, nu kan jag få överläge på honom:

-Din mes, skärp dig: kom det ur min mun när han fick gå därifrån.

Efter den matchen i matchen så byter de tekare. Då testar jag lite snällt på den nye:
-Kom igen, du låter mig väl vinna tekningen nu?
Han sa inget utan när signalen kom sa det bara svosch och han tog bollen och passade den hemåt.
-Oj då, klämde jag ur mig. -Vad hände?
- Jag har spelat i elitserien i tio år så jag borde nog kunna det här, sa den nya tekaren.

Synd och skam att säga, men han vann resten av tekningarna under matchen och gick segrande ur den striden. Tyvärr vann de hela matchen också, men det är en annan historia.

Lista: Filmer från 80-talet

Eftersom vi alla och även David Letterman gillar listor så presenterar jag härmed en. En samling av världens bästa filmer gjorda på 80-talet. Ingen rangordning och jag må ha glömt någon film, men vad gör det, ni kan ju se dessa först!

• Aliens (outstanding, jag har aldrig haft sådan magkramp efter en film, som efter denna klassiker)
• Flykten från New York (Kurt Russel i sitt livs roll och John Carpenters musik in pefecto)
• Indiana Jones del 1 (matinérnas matiné)
• Rymdimperiet slår tillbaka, del 2 av världens bästa rymdäventyr
• De omutbara, med Kevin Costner och Sean Connery
• Ursäkta vad är klockan, med John Cleese

Spricker av stolthet

Idag satt jag tre timmar i en innebandyhall och hade hand om kaffeterian. Jag satt där tillsammans med en annan förälder som jag inte känner så väldans väl. Medans vi har hand om försäljningen tittar vi på en match mellan två lag med flickar födda 1992. Då kommer det fram en dam i 45-årsåldern som säger till den andra föräldern:

-Min dotter kan inte spela i 93-laget!
-Nähä, ok, svarar han.
-Näe, hon kan inte det. Hon är för stark för det. Hon är som en stolpe, de bara springer in i henne och får ont. Hon spelar också i juniorlaget.
-Jaha, säger den andre föräldern.

Jag sitter bredvid och lyssnar med halvt öra eftersom de verkar känna varandra. Men så vänder hon sig till mig.
-Min dotter kan inte spela i 93-laget.
-Nähä, säger jag. Och frågar henne, -Varför då då?
-Hon är för bra för de. Och så spelar hon i juniorlaget också. Och vilken dålig match det är, det händer ingenting.
-Näe det gör inte det, säger jag.
-Näe, hon är för bra för 93-laget, säger hon och fortsätter. -Hon är back och står i mitten och skjuter jättehårt.
-Ok, säger jag måttligt intresserad.

Sedan vet jag inte vad jag ska säga och säger ingenting, då går hon därifrån och sätter sig på läktaren. Då börjar jag fundera på vad det var som hände och till slut måste jag fråga den andra föräldern som satt i kaffeterian med mig:
-Kände du henne, eller?
-Näe, säger han. Jag trodde du kände henne!

Deklaration

Jorå, idag kom deklarationen nedtrillandes i brevlådan. Förr om åren kollade jag den noga, la ihop alla tolv lönespecar och kontrollerade mot årsspecifikationen som kom i januri. Sedan kollade jag att alla räntor var ordentligt ifyllda och rätt, mot det som stod i deklarationspapperen.

Men det har ju alltid stämt, alla dessa siffror och aldrig något fel. Så på senare år har det blivit sämre med kontrollen, nu stämmer jag av med årslönespecen och kollar de andra ränteårsbeskeden att det stämmer. Och jag mår mycket bättre för det!

Tack för alla bra program!

Nu är det dags att säga farväl till en kär gammal vän. Den här TV:n var det första jag och mrs köpte till vårt gemensamma bo 1990. Vi köpte den för 5 000 kr och i pengavärde idag är det väl säkert det dubbla tror jag, om inte det tredubbla (jag tror bensinen kostade 3 kr då). Nu har ljudet försvunnit från den och vi känner också nyhetens vindar med digital-TV som blåser in över oss. Därför har det nu istället blivit en platt-TV med HD-ready. Jag kommer ihåg säljaren som sålde den till oss som sa att den hade faktiskt stereo och det var det nya som man absolut skulle ha.









Men vi har haft mycket gemensamt ihop under de här 16 åren. Vi har bland annat upplevt :

• Twin Peaks (vilken underbar tv-serie)
• X-files (bland det bästa på 90-talet)
• Tre kronor (svensk såpa i början av 90-talet)
• En röst i natten (tv-serien som vi såg när värkarna började för vår förstfödde)
• The Simpsons - alla säsonger
• Efterlyst - alla säsonger
• Alla Disney-videofilmer som spelades när barnen var små
• Sverige tog VM-brons i fotboll på denna apparat
• Tre VM-guld och ett OS-guld i hockey på 90-talet
• World Trade Center rasade i rutan på denna TV

Sorgligt men sant!

Jag undrar hur det såg ut imorse på SL:s busscentral! Där stod säkert ett gäng busschaufförer och skulle välja vilken buss de skulle få under dagen.

-Ok, vi kör väl sten, sax, påse och ser vem som får välja buss först av oss.
-Tyvärr, George du förlorade, så du får välja buss sist! Och eftersom du förlorade big time den här gången så får du köra linje 151 också! Tyvärr, så är spelets regler...

På väg hem från jobbet står jag på Fridhemsplan och väntar på 151:an. Då får jag se stans absolut risigaste buss komma emot mig. Den såg ut som om den kom direkt från 35 års skytteltrafik mellan två forskarstationer på Sydpoolen . Den hade nog inte fått service på lika lång tid och när den väl har fått reparationer, så snickrades det nog ihop på fikarasten.

Som om det inte räckte med hur den såg ut, tro det eller ej, men den kom med slagsida. En slagsida som ett containerfaryg på Atlanten inte skulle klara av att räta upp. Cirka 2 decimeters slagsida åt vänster stoltserade den med. När jag gick på bussen funderade jag på att påpeka detta faktum för George busschauffören, men när jag såg hans sorgsna min så ändrade jag mig fort. Man mot man och öga mot öga så visste både jag och han, att han drog nitlotten imorse. Man ska inte sparka på den som förlorade sten, sax, påse, och ligger längst ned på busschaffisarnas hierarkilista.

Väl på bussen trodde jag att jag sett allt, men när jag kollade närmare på skruvar och stänger och annat som hängde löst eller fattades, så är det bra att veta att man har ju sina olycksfalls- och livförsäkringar.

Vi mötte Lassie...

Apropå Sveriges nu hetaste personlighet så såg jag och min dotter häromkvällen Lasse Brandeby (i det här fallet Let´s Dance-Lasse) i en tidningskiosk på Stureplan. Han var säkert på väg hem från repetitionerna. You bet!

Det var inte jag...

Det hände en rolig händelse för ett par år sedan på ett hotell i Falun som vi bodde på. Helt plötsligt började brandlarmet att tjuta och alla i hotellet fick gå ut och sedan vänta in brandkåren, jag vet inte hur lång tid det tog, men det var nog inte så lång tid. Vi såg ingen rök, så vi var inte så oroliga utan trodde det antingen var ett test eller ett fellarm. När brandkåren kommit och kikat runt, fick vi vet att det var från köket som matos hade satt igång larmet och vi fick gå in igen.

Senare på kvällen satt vi i restaurangen och pratade med ett par stycken personer. Då berättade en smått äldre dam i sällskapet, att hon tidigare på dagen hade varit på sitt hotellrum och blivit väldigt röksugen. Hon hade öppnat fönstret i sitt rum och tänt cigaretten och börjat röka. När hon stod där i fönstergluggen och rökte som bäst, så satte brandlarmet igång. Då fick hon rejäl panik eftersom det fanns rökdetektorer i rummet och hon trodde att det var hon satte igång larmet med sin cigarettrök. Hon sprang till det hon trodde var rökdetektorn i rummet och försökte trycka på knapparna för att stänga av den. Det funkade självklart inte, då sprang hon ut i korridoren och såg alla människor som gick ut och nedför trapporna. Hon sprang förbi alla människor, rusade ner alla våningar och sprang fram till receptionen och skrek:
-Förlåt, förlåt, det var jag som gjorde det... det var jag!
-Vadå, vad menar du, sa receptionisten?
-Det var jag som satte igång brandlarmet, jag eh... eh... jag tog en cigarett på rummet. Det var inte meningen!

Vi hade otroligt roligt åt hennes berättelse när hon berättade den. Det allra bästa av allt var att hennes vuxne son satt där bredvid och skämdes åt sin mamma.

Årstidsbyte

Vad hände egentligen med vintern, det är ju full vår därute i verkligheten? Efter att ha haft ett toppensportlov med snö och skidor, så kändes det faktiskt på vägen hem från Dalarna att något hade hänt med vintern och den var inte längre så stark och mäktig och kunde inte hålla sig kvar. Det kändes i luften att våren hade öppnat en smygdörr och ville sippra in i den svenska myllan.

Häromdagen när jag var en tur till Västerås så åkte vi förbi många åkrar och en hel del av de var ju gröna av gräs redan. Och idag såg jag en person i t-shirt utomhus (inte för att det var varmt antar jag, men ändå). Så det känns som om det snart är dags att hänga in vinterjackan.

Våren helt enkelt brakade in i vår vardag och jag hoppas verkligen att den får stanna kvar. Jag vill ha dig här!

Gårdsombudsmöte

Ännu ett gårdsombudsmöte ikväll och ännu en härlig stund med oliktänkande människor som ändå strävar efter samma sak. En grupp människor som känner sig utvalda ur föreningen och som något slags medborgargarde står upp för allt som är orättvist i föreningen.

Innan mötet hämtade vi kaffe i köket. Där stod en termos som jag inte visste om den innehöll té eller kaffe. Jag sänkte näsan nära termosen och sniffade men kunde ändå inte känna vad det var för dryck. Då kommer det en kopp fram och parkerar sig under termospipen. I andra ändan av handen som håller i koppen, uppenbarar sig en dam.

-Jag tror att det är té i kannan, är det det du vill ha, frågar jag?
-Hähung, låter det ur damens mun.
-Jag tror att det är té i kannan, säger jag igen.
-Hähung, gurglar damen igen.
-Eller är det kaffe kanske, säger jag för att på något sätt undersöka vad damen egentligen sa. Hon gurglade faktiskt samma läte ännu en gång.
-Hähung
-Vill du ha lite, frågar jag fast jag fortfarande inte vet vad det är i kannan. Trot eller ej, men svaret blev:
-Hähung.

Jag tänkte tyst för mig själv vad det lätet betydde, men bestämde mig för att chansa på vad som kom ut ur termosen. Kom fel dryck ut så fick jag ju svar på vad det var hon ville. Så jag tryckte på termosknappen och ut kom svart kaffe. Hon sa inget utan tog sin kopp och gick in i mötesrummet.

Skrivblock

Vad är egentligen meningen med att köpa egna fina svarta block med hårda pärmar att använda på jobbet, istället för att använda Impega:s spiralblock som finns i det allmäna skinande plåtskåpet?

Är man finare om man skriver sina anteckningar på eget köpt svart eller blommigt block, eller skriver man bättre meningar eller kanske skriver man med finare handstil? Jag har inte förstått vitsen och jag fortsätter att köra med spiralblocket Impega.

Uppskattning funkar

Häromdagen fick jag hjälpa till med en dator som var sönder eller rättare sagt Windows ville inte riktigt längre fungera. Ni som har läst lite här, vet att det inte är en höjdare för mig att ge mig in i den elden. Jag tycker inte om när andras datorer går sönder eftersom man aldrig vet vad som är felet eller hur många timmar eller dagar det kan ta att hitta problemet. Nu tog det några timmar första kvällen och ytterligare någon till den andra kvällen, tills jag kom på problemet och kunde fixa det. Men det är surt med andras datorproblem. Nämn att du har problem med datorn och att du behöver hjälp, och jag blir mörk i blicken. Jag vill inte, jag vill verkligen inte fixa andras datorer. Men de som har datorerna kan ju absolut ingenting om de, så vad ska de annars hitta på än fråga mig, så det får ju gå ändå.

Men det finns ett sätt att få mig att vekna totalt. Muta mig med en flaska god whisky och jag är din vän för evigt. Nu har jag glömt det jobbiga och kommer bara ihåg vänligheten av att få en uppskattning för jobbet. Tack!

Varför?

Idag var jag på McDonalds i Västerås och där kände jag ett nödvändigt behov, så jag gick och väntade i toalettkön. Ut från toaletten kommer en man i cirka 50-års åldern med en t-shirt. På den stod det "Ikväll får 107 svenskar gonorré".

Vad är egentligen meningen med att ha en tröja där det står så? Hade det varit på en 19-åring så kanske man hade ryckt på axlarna åt fjolleriet, men en 50-åring som såg helt alldaglig ut.

What is the matter with you?

Vaken

Vaknade 06.51 kissnödig och pigg en lördagmorgon. Gick tillbaka ner i sängen för att försöka greppa tag i John Blund som fortfarande svävade i rummet. Men efter 20 minuter förstod jag att jag inte skulle få tag i honom. Så nu sitter jag här och skriver och läser morgonens nyheter med en kopp kaffe i handen.

Stor humor

Svenskarnas fredagsnöje de senaste veckorna är att äta gott, ta en grogg och sedan sätta sig i soffan och med flit rösta kvar urusle dansaren Lasse Brandeby i Let´s Dance. Det är min sorts humor!

Svag is

Jag hittade ännu en härlig variant av varningsskylt, på väg från Lammet & grisen i Lindvallen. Det ser ut som om handen kommer underifrån isen. En kropp kan ju inte ramla ned i den lilla isvaken och sedan vinka i den lilla springan. Men personen kanske har simmat från den större vaken som finns 20 meter åt vänster, eller?

Eller så är det sjötrollet som letar efter människor att dra ner genom isen. Jag vet inte, men jag gick inte på finten och traskade ut på den isen iallafall och det var ju det som var meningen med skylten.

Hittar du något, eller?

Jag förstår inte riktigt de som under en diskussion eller ett möte, dvs rakt framför mig, först petar sig i örat med fingret och sedan tittar och pillar och rullar på klägget som fastnat på fingret. Är du ensam i den här diskussionen eller vad tänker du hitta på efter öronpetningen då, ska du börja pilla lite navelludd också? På kort tid har det hänt mig med två personer som funnits framför mig.

För en tio år sedan hade jag en chef som petade sig i örat med en stiftblyertspenna. Först pet en gång och jocka runt i örat, sedan kolla en stund på det, och sedan jocka runt en sväng till. Allt medan vi andra satt bredvid!

Kör inte bil i Ryssland

Imorse hittade jag en länk i morgontidningen Metro som tipsade om en film som visade en bilkorning i St Petersburg. Kolla in den och förundra er!

Varning för... vadå!

Den övre suddiga bilden bilden varnar för "Se upp för tunnelbanetrollet från underjorden innan den kommer och greppar dig i skrevet"!






Den undre är jag mer osäker på, men jag tror det är "Hej hallå, titta jag har köpt nya skidor!"

Bo i Nyköping

Har ni sett reklamkampanjen "Bo i Nyköping" som sitter uppsatt i tunnelbanan? Jag tycker att det är en bra reklamkampanj som tilltalar mig och jag blir smått sugen på att verkligen flytta dit. Men kan man det egentligen nu i livet eller vill man det över huvud taget? Jag har varit där ungefär en gång varje år de senaste tio åren och gått och strosat i centrum med familjen och det är ganska ok och jag tror att om man flyttar ut mot vattnet i Nyköping så är det väldigt fint.

Men jag vet att man kan göra de bilderna i kampanjen, bara några hundra meter från där jag bor och få till den känslan som finns i de fina bilderna som de har fått i sina. Jag har ju Mälaren in på knuten och Nyköping har Östersjön. Och Mälaren räcker bra för min del.

Dagens felsägning

Dagens felsägning från mig, riktad till en säljare om dennes webbprogram han ville få mig att köpa:
I mina ögon låter det bra!

Jag undrar varför jag alltid ska få ur mig såna pysgrodor när de minst behövs!

Ett sagolikt vackert land

Jag drog på mig några betraktelser under hemfärden från Lindvallen/Sälen hem till Hallunda.

• "Evertsberg - mer än bara Vasaloppet" är slogan för byn. Men nej säger jag, det finns inget mer där än Vasaloppet som dyker upp en gång om året! Tro mig!
• Det finns höghus i Borlänge, dvs mer än fem våningar
• "Shoppa och nöje i Sala" Nix, det fick inte mig att stanna där iallafall
• Mora är en mycket större stad än den by jag trodde att det var
• Mina låtar som jag fick med till blandsskivan "Lindvallen 2007" som spelades under resan, var mycket bättre än mina medpassagerares låtar.

Men vad jag också såg var underbara ängar, åar, berg, dalar, skog och träd längs resan. Jag såg bönder som arbetade med kroppen, till skillnad mot mig som sitter vid ett kontorsbord. Men det är ju de som gör att Sverige växer och frodas, eller? Men även de behöver ju faktiskt pensionsförsäkringar (som jag jobbar med) så det blir ju en win-win situation där, som vi båda och även Sverige kan dra fördel av.

Men för att sammanfatta det jag egentligen vill säga:

Det är underbart vackert land vi bor i!

Sann glädje

Att åka skidor är det roligaste jag gjort på länge. Mina sedan länge insomnade skidhormoner har nu väckts och är ute på full kareta. Att fortfarande kunna åka skidor trots cirka 20 års vila gör imget. Har man en gång lärt sig så sitter det kvar i kroppen.

Varför skriver jag det här när jag borde vara ute och åka då? Jag är totalt slut i kroppen och benen, så jag behövde vila. Jag sov en timme nu på lunchen. Men nu så, nu ska det ut och åkas och det är så jädrans kul.

Lifkort

Liftkort tre dagar i Lindvallen kostar 800 kr för mig.

800 jävla kronor - ett SL-månadskort i Stockholm kostar 600 kr för 30 dagar,

Män i bastu

Om man som jag, är man, och sätter sig i bastun, ska man absolut inte sätta sig på översta bänken med knäna lutade mot hakan.

Vad tror de egentligen? Att man ska börja räkna deras kånkelbär!

Rapport från skidbacken

Efter sex timmar i bilen igår så är det jätteskönt att äntligen vara framme i Lindvallen. Det är jättelångt från Stockholm till Sälen, speciellt de sista 20 milen som man åker på smala skogsvägar. När man hade åkt två mil framåt så drogs man en mil bakåt i någon tidssug.

Ibland så tittade hunden fram mellan framstolarna och då kände man att han inte hade borstat tänderna på cirka 6 år... Men annars gick resan bra, det gäller att ta vara på de små roliga stunderna som dyker upp:
-Var är vi någonstans?
-Härnevi... (obs en ort någonstans in the middle of absolutely nowhere)

-Vems fru?
-Vårfru (samma här...) (hmmm kanske bara jag som tycker att sånt är kul)

Men nu har vi åkt slalom hela förmiddagen och jag säger som Stenmark säger när han får frågan om han skulle ha någon chans i dagens tävlingar. Eller säger, han skakar bara på huvudet, men om han hade sagt något:
-Jag tror inte det, materialet är helt annorlunda i dagens läge.

Nu åker man på carving-skidor. Dvs skidor som ser ut som timglas och de är mycket lättare att svänga med. Inte som de gamla goda Elan-skidorna som var poppis på 80-talet som var helt raka med spets där framme. Jag vet inte vilket märke jag hade då, men Elan var det jag ville ha eftersom världens största sportsman hade det.

Vad är haken med LaGayla Frazier

Vem är egentligen LaGaylia Frazier? Hur kommer det sig att hon alltid är med som artist på Kronprinsessan Victorias födelsedagsfirande från Öland? Hur kommer det sig att hon alltid är med i Rapsody in rock eller i någon fotbollsgala på TV? Vem är hon? Är det någon som egentligen lyssnar på henne? Har hon gjort en singel eller ett album över huvudtaget? Kommer någon ihåg en sång hon sjungit?



Jag vet inte, men på något sätt dyker hon alltid upp fast ingen vet vem hon är. Och nu dök hon ju upp i min blogg, så då borde det ju rimligen vara höjdpunkten i hennes karriär.

Tillåtna psykningar

Jag tycker det är skitkul att spela innebandy och speciellt i år då vi är nära att gå upp en division och vi vinner en hel del matcher, vilket vi inte gjort tidigare år. Om vi nu går upp eller inte spelar ingen roll faktiskt, vi har haft jättekul hela vägen. Går man upp får man möta svårare lag, men spelar man kvar så vinner man antagligen mer matcher mot sämre lag.

Det som ger lagspel i sport en extra krydda är psykningarna. I sport går det att göra psykningar som inte hörs för andra än de inblandade. Det får man ju absolut inte göra ute i det verkliga livet, men i sport finns det och det finns en viss charm i det. Den som lyckas mest vinner och alla är med på att det förekommer. Ibland lyckas mitt lag och ibland lyckas tyvärr motståndarlaget.

Idag spelade vi match mot ett lag med en del unga spelare i. Födda runt 1990 eller så. Vi har nog majoriteten födda på 60- eller 70-talet. Då sa vi i laget att det här kommer att passa oss perfekt, 17-åringar ska inte få lägga sig över oss i respektsammanhang.

På matchen idag slapp jag ur mig:
-Vad fan håller du på med? med hög ilsken röst, så domaren skulle höra. Det var en spelare som sprang bakom mig och råkade ramlade på min fot. -Men jag ramlade ju bara....!

En gång höll jag ned min klubba på en motspelarens klubba så han inte kunde lyfta den. Då blev han sur och svingade upp min klubba i luften. -Kolla domarn, man får inte lyfta klubban så där, sa jag oskyldigt! -Men, det var ju du som höll i min klubba, säger 17-åringen!

En gång höll en motspelare tag i min klubba med sin hand. -Ta bort handen från klubban, för fan!

Eller som en av mina medspelare sa till oss i laget i sista perioden när vi hade fått motståndarlaget att surna till och gå omkring och gnälla hela tiden:
-Kom igen gubbar, det är nu det roliga börjar!

Melodifestvialen, del 4

Jag var helt säker på att det skulle vara After Dark med sin Pet Shop Boys influerade låt, som vi skulle skicka till Helsingfors. Men oj så fel svenska folket hade eftersom de/han inte kom vidare. Bara så ni vet! Men Andreas Johnson var ganska ok han med.

Sveriges svar på the Hoff!

Ser man ut så här, kommer man långt i världen tror jag!

Mr Selfconfidence

Jag såg nyss på "Så ska det låta" på TV och där var Lasse Berghagen med. Alltid när han är med i TV så dryper det av självsäkerhet i rutan. Jag tycker väl att en skvätt svett från honom skulle kunna komma ur rutan och landa på mig, så skulle jag kunna få lite av det också.

När man dessutom vet att han ALLTID sjunger sina egna låtar så känns det sådär överraskning när de dyker upp. Jag tror att det var tre stycken ikväll... han kunde väl inte låta bli. Det är någon slags hatkärlek det där mot honom. Han har DET. Och det har jag med, har jag bestämt mig nu!

Varför skägg!

Jag la till mig mitt fjunskägg för ungefär 6 1/2 år sedan. Jag hade väl börjat att tröttna på att raka hela skägget med min taskiga rakmaskin. Jag hade ett tråkigt jobb men bytte till ett mycket roligare och ville väl släppa loss, kalla det 30 års-kris eller något. Nu finns det bara där som en slags symbol för mitt nya liv som jag lever sen dess. För något år sedan så rakade jag bort alltihopa, men ingen lade märke till det hemma. Men när de väl märkte det fick jag inte ha det rakat länge. Det skulle tillbaka, jag har för mig att det var min dotter som helst ville ha tillbaka sin vanliga pappa.

Men någon gång kommer jag i alla fall att raka mig så jag får en pimp-mustach, ungefär som Fredde Granberg. Då får ni ta mig som jag är! Fri och lycklig!

Trafikkontrollant på Sveavägen

Nu har jag hittat trafikkontrollanten på Sveavägen. Hon sitter på mitt fönsterbläck och kollar att allt ser ok ut i trafiken.

Mitt i ett äventyr!

Imorse åkte jag som vanligt SL-buss 151 till jobbet. Och typiskt så var det en av Sibirienbussarna också och det var alltså svinkallt i bussen. Ute på E4:an börjar plötsligt en dam lite panikartat att påkalla uppmärksamhet på att det ryker i bussen. Jag sitter insjunken i en film på PSP:n så jag är inte riktigt med vad hon vill för något. Hon pekar framåt:
-Ser du inte att det ryker, säger hon smått panikartat?
-Näe inte riktigt, svarar jag genom mina morgondisiga ögon, för det gör jag inte.

Då börjar de andra damerna märka röken i bussen och får sin "dam-panik", eller vad det nu kallas som de får när de är i grupp och alla ska prata i mun på varandra och hetsa upp varandra.
-Jag vill av här, JAG VILL AV HÄR, säger en av de när vi är mitt på E4:an i höjd med Porsche-butiken i Sätra. Hon säger det till oss som sitter nära, men hon säger det inte till busschauffören. Det är som i tunnelbanan, man ska inte stanna tunnelbanan mitt i tunneln fast det brinner, den måste in till perrongen och där får man gå av. Jag var inte alls orolig så jag lät de hållas på. Det var rök, inte brand och jag ville gärna att han skulle åka så långt som bussen kunde. Skulle det börja brinna så är det väl bara att gå av... eller.

Busschauffören säger efter tag att han ska gå ut och se vad det är som ryker, efter att en ansvarsfull man påkallat uppmärksamheten på busschauffören. Han stannar bussen vid ett hyfsat lämpligt ställe och går ut och tittar. Han kommer tillbaka och säger i högtalaren. -Jag ska bara köra er till ett bättre ställe där ni kan gå av. Och så åker vi några hundra meter till innan vi stannar vid Älvsjö-avfarten.
-Men här kan vi ju inte stanna säger damen, här kommer det ju bilar! (jo, men du skulle ju absolut gå av mitt på E4:an)

Foto taget direkt från verkligheten (det ryker från däckparet i mitten om ni tittar noga genom diset)

Så vi får gå av bussen och vänta i 15 minusgrader på nästa buss. Men det tar bara 10 minuter innan den kommer. Det känns inte så mycket när man får vara med om ett äventyr, det kanske till och med står i Metro imorgon :-).

Det var hjulparet i mitten som det rök och som det kom bränd gummilukt ifrån. Så något fel med däcken eller gummilagringar var det.

När jag går på den nya bussen möter jag en bekant:
- Där ser du, det lönar sig att dra sig några minuter extra i sängen!

Världens bästa hockeyfemma!

Vladimir Krutov, Vjateslav Fetisov, Igor Larionov, Alexej Kasatonov och Sergej Makarov.

Att pucken följer den röda tråden har aldrig varit bättre illustrerad än när de spelade på 80-talet och ordet ryssfemma har aldrig låtit mera positivt än om de. Se gärna dokumentären CCCP hockey om/när den visas på TV igen.

Sanitetssilikon

Idag har jag satt fast några lister i köket med sanitetssilikon. Till det använder man en sån där "pistoltryckare" för att få ut silikonet ur tuben. Efter att jag lagt på silikon på listen lade jag ifrån mig den ett par gånger. Under tiden så trycktes det fortfarande ut en hel del silikon på grund av det inneboende trycket i tuben tydligen. Så nu har jag silikon på matbordet, en termos, sittdynan, taklampssladden (japp, uppe i taket) och på mina händer. Och inget av det hände samtidigt utan mellan påklistringarna på de fyra listerna.

Då är allt precis som det ska vara när jag försöker hantera klister eller silikon.

Kalops

Idag lagas det kalops till middag. Det är nog första gången någonsin som vi kommer att äta det hemma hos oss.

Vuxenpoäng? Ja, finns inte mycket mer än så innan man är mogen nog att prata pension.

Melodifestvialen, del 3

Näe, det är inga bra låtar med i årets melodifestival. Det sög redan från första låten idag tycker jag. Måns, Sebastian, Nanne, Magnus Carlsson och alla andra som var med idag. Ingen är någonting att skicka till melodiernas mecka - Helsingfors, för att delta i Eurovisionsschlagerfestivalen. Det måste finnas en superlåt, det måste finnas en Lordi det måste bli en aha upplevelse, en total överraskning som sopar banan med alla andra och det har inte dykt upp någon sådan ännu. Så då väntar vi på nästa veckas artister, men det ser inte ljust ut. Nästa år är det bara att inrikta sig på att kvala in, för i år är det ett lågvattenmärke.

Den viktigaste personen på ett företag

Den nästan viktigaste personen som finns på ett företag måste ju ändå vara den som ser till att kaffeautomaten fungerar som den ska och att muggar, mjölk och kaffe finns där.

Hur fungerar då ett företag som alltför ofta inte har kaffe i automaten, inga muggar kvar eller slut på mjölk? Du kommer in i en ond spiral som drar en nedåt och man börjar gnälla på småsaker och har svårt att koncentrera sig. Koffeinet måste ju in i varenda kropp som finns på arbetsplatsen och utan koffein blir det undermåliga arbetare.

Så Selecta, hur otroligt svårt kan det vara att se till att kaffeautomaten fungerar som den ska och alltid är påfylld! Det känns inte som ett alltför svårt jobb och som en sommarjobbare skulle klara med galans, men tydligen är det inte så!

Kalla åbäkiga jädrans skitbussar

Alltför ofta hamnar jag på en av SL:s nyinköpta importerade bussar från Sibirien. Vad kan man annars kalla dessa skitbussar som nog är varma om man bor i Sibirien och har björnpäls på kroppen och björnfi**a på huvudet. Där man är karl nog om man kan pissa utomhus utan att frysa och där man möter björnar med små björnbarn utan att kacka på sig. Men jag är en stadsbo och jag fryser något enormt på de bussarna.

Inte nog med att det är svinkallt, de låter så in i bengen från motorn eller vad det är för litet skåp man sitter bredvid, om man som jag gärna sitter långt bak i bussen. Jag vet inte om det är motorn för lådan är ju inne i bussen bredvid sätena. Men det går inte att ha normal samtalston bak i bussen, det låter alltför mycket.

SL lever nog inte på 2000-talet utan mer i Vladivostok på 50-talet!

Respektus biggus

Ta en funderare på vad egentligen Anja Pärson håller på med! Som till exempel störtloppet häromdagen. Jämför med dig själv - sätt dig i en bil och åk i en nedförsbacke i hundra kilometer i timmen. Som till exempel den där nedförsbacken som finns innan man kommer fram till Göteborg, då det bara går neråt och neråt i flera kilometer. Med cirka 30 meters mellanrum finns även portar utsatta som du ska svänga dig igenom och komma så nåra, så att du ska toucha de hela tiden, men inte för mycket för de får inte sinka dig. Detta håller sedan på i en och en halv minut och du får inte göra ett misstag. Då känner du dig ganska så mör?

Sedan ska du göra det här i halv storm och säkert i 20 minusgrader. Är detta något som vi vanliga dödliga vill hålla på med? Näe - men de odödliga gör detta varje vecka under vintern!

Ingenjörskonst på hög nivå

Imorse såg jag en sminkande kvinna på bussen. Jag skulle aldrig, även om det skulle hjälpa mitt utseende, så skulle jag aldrig sminka mig på morgonbussen, när den kör på motorvägen i 90 km/h. Stabiliteten man måste uppnå för att träffa rätt med ögonpennan eller läppstiftet, måste ju vara på samma nivå som Christer Fuglesang har tränat för till sin rymdresa. Ändå fick han träna i 15 år för det.

Groundcontrol Houston to sminkande Bettan:
-Well Bettan, now you are ok with the makeup, is this like you call it in Sweden - fina fisken?
-Yes groundcontrol, it is fina fisken! Now I look ok, but I dropped the "kajalpenna" somewhere in the outer bus and it just flew away and I couldn´t reach it.

Melodifestvial, del 2

Det är synd att många i Sverige inte har så god musiksmak då inte Lustans Lakejer kom vidare i kvällens omgång. De lät ju ungefär som man förväntade sig, eller så lät de kanske som Johan Kinde när han var solo rättare sagt. Men bra var det iallafall.

När jag var ute på galej under min tonårstid så gick jag på ett ställe som hette Rip Off och senare hette det Be Stiff. Det var ett ställe där de spelade min slags musik på den tiden, och det var lite mer syntaktigt. Där var låtarna Diamanter med Lustans Lakejer och även Photographic med Depeche Mode, kvällens höjdare och dansgolvet fylldes alltid när de spelades. Det var runt 1986 tror jag, men tiden går fort när man har roligt. Lustans och Depeche finns ju kvar så det är ju kvalité i deras musik... Men Tomas Ledin finns ju också kvar kom jag på, och det kan man ju tyvärr inte kalla kvalité.

Inne på BR Leksaker

En pappa till sin gnälliga 3-årige son:
-Nu får du faktiskt ta och sluta gnälla på att du bara vill ha leksaker hela tiden, det är inget roligt alls. För ett tag sedan var det ju jul och snart fyller du ju år! Det får räcka med leksaker för ett tag.

3 årige sonen:
-Då får du inte din jacka som du vill köpa. Vad säger du nu då?

Respekterat yrke

Brevbärare - på cykel, tidigt på morgonen, nu i februari, snö och minusgrader.

Punkt se

Just nu har jag ett uppehåll med DN och då testar jag lite andra morgontidningar som delas ut gratis. Nu har jag läst Metro, Stockholm City och Punkt se. Metro är ju i en liga för sig, sedan Stockholm City. Sist och med en icke avundsvärd sista plats kommer soptidningen Punkt se. Efter att ha testat den ett par morgnar så har jag kommit fram till att det är en skittidning. Vad står det i den egentligen? Inget som jag kommer ihåg mer än att det känns som en Hänt Extra (men den vet jag ju inte hur den är eftersom jag aldrig läst den :-).

Det enda som fungerar med den är tidningsutdelarna som är strået vassare och alltid önskar en god dag. Men det är ju klart, de måste ju bli av med skiten innan de får gå hem för dagen.

Vår hund Tobbe... eller

Idag var det en person som var hemma hos oss för första gången och denne visste inte att vi hade en hund. Och eftersom Hobbe är en hund och vill fram och hälsa så gör han det. Efter ett tag får man säga till honom att gå därifrån.
-Kom hit Hobbe!

Säg det för dig själv ett par gånger hur det låter!

När personen efter ett tag skulle gå sa han:
-Hej då Tobbe!

Det händer ganska ofta även ute bland barnen i området som tror att vi har en hund som heter Tobbe. Men hur vackert är det? Hundar ska ha namn efter Sagan om ringen-historierna och inte efter Tobias eller Torbjörn.

Kevin Costner

Ända sedan Kevin Costner var med i De omutbara och Ingen utväg (båda kom 1987) så har jag nog sett de flesta av hans filmer som kommit ut och tycker att han är... ganska så bra. För en man i min position så är det nog inte riktigt helt rumsrent att säga att man tycker att han är bra och att hans filmer är bra. Vissa av filmerna är ju sämre än sämst, men överlag så har jag en tro på honom och jag ser gärna hans filmer när de dyker upp.

En del av hans filmer tenderar att hyllas av Mastodontfilmsmats, men de är också bra trots sin längd på kanske tre timmar som The Postman, Dansar med vargar och i viss mån Waterworld. Eller så är det på grund av längden som gör att jag ser på de.

En annan skådesplare som kan vara värt att ta upp i detta sammanhang av äldre grånande skådisar är Tim Robbins som också blandar bra filmer med dåliga, men som alltid kan vara värd att se på.

Livet är för kort för att oroa sig

Det finns några besvärliga ögonblick på jobbet som man inte vill tala om, men varför inte göra det ändå för att lätta på det trycket! En av de detaljerna är att sitta och trycka på toa på jobbet och när man minst vill att det ska låta, så gör det självklart så?

Vi har en toalett nära min avdelning, där är det enkelt att smita in eftersom den även ligger nära kaffeautomaten. Men just på den toan vill man ju då vara extra tyst och just när man så gärna vill vara extra tyst så blir det självklart inte så!

Det är ju inte precis att man talar om detta 'ämne" med sina arbetskamrater:
-Höhö hörde ni, det var en stor rackare!

Jag tror att det är Murphys lag som så gärna vill pysa ut och visa sig för oss som behöver lätta på trycket. Dvs, kan "den som bestämmer" göra så att det kanske låter lite extra - så gör den absolut att det låter mycket extra.

Melodifestival del 1

Nu har precis Melodifestivalens första del genomförts. Jag hoppas verkligen att ingen av dagens deltagare kommer vidare till finalen i Finland.

Jag hade förhoppningar på Addis Black Widow men de grusades när jag hörde låten och sångrösterna tyvärr. Elin Lanto var ju väldigt snäll att titta på, men låten var tyvärr inget bra. Tommy Nilsson hoppades man mer på, han har ju ändå en bra röst. Sist i startfältet kom min gamla favorit Irma med sin co-pilot Uno. Ok låt men inget mer. Irma har gjort en hel del bra låtar genom tiderna och även Uno, men dagens låt var sådär. Summa sumarum, ingen av dagens låtar kommer till Finland.

Mitt hopp finns hos de gamla husgudarna Lustans Lakejer som kommer i en senare delomgång.

Onödiga smeknamn

Jag har lite svårt att förstå vad som är meningen med smeknamn där man måste uttala hela namnet för att man ska förstå vem personen är. Då är det ju ingen mening med smeknamnet om man säger förnamn - smeknamn - efternamn.

Exempel på onödiga smeknamn är:

• Joachim "Pim Pim" Johansson (tennis)
• Björn "Butta" Johansson (bandy)
• Lars "Laban" Arnesson (förbundskapten fotboll)
• Lars-Börje "Bulan" Eriksson (alpint)
  

Rätt slags smeknamn har till exempel:

• Challe Berglund (ishockey)
• Plura Jonsson (Eldkvarn)
• Nacka Skoglund (legendarisk fotbollsspelare)
• Johnny Bråttom (Johnny Ekström, fotboll)
• Foppa (ishockey)
• Pekka Lindmark (hockeymålis)
• Hunken (= jag. Nu kallas jag inte det - men det skulle passa - eller?)
  

och då är förnamnet borttaget. Så vad är egentligen meningen med smeknamn om man även måste uttala hela namnet för att förstå vem personen är?

Anmäld till maran

Igår gick jag in på hemsidan för Stockholm Marathon och såg att det var 14 500 löpare anmälda redan. Då fick jag lite panik eftersom de tar endast 17 500 löpare och när jag var inne för en månad sedan och kollade hade 9 000 anmält sig. Så nu är det bara att bita ihop igen för i juni, tror det var den 8:e eller om det var den 9:e, så kommer jag att springa marathon för tredje gången i mitt liv, men säkert inte den sista gången.

Kopieringsmaskin

Utanför mitt rum på jobbet står en fin, ultramodern kopieringsmaskin. Den klarar att kopiera i svart eller färg, det går att printa från datorn och att skanna in bilder. Den är så modern och fullspäckad med elektronik att den krånglar i stort sett varje dag, så att ingen på jobbet klarar riktigt av den. Och när den väl krånglar så sticker någon person in huvudet i närmaste rum (= mitt och några till) och frågar vad det är för fel på maskinen. För det ska ju vi veta som sitter precis i rummet bredvid den!

-Ser det ut som om jag jobbar på Carl Lamm och är kopieringsmaskintekniker?

Men go och glad som jag är, så säger jag det kanske inte det så ofta. Oftast orkar jag inte bry mig mer än att sucka åt frågan och undra varför jag helt plötsligt blivit specialist på kopieringsmaskiner. Men någon gång låtsas jag bry mig och ställer mig bredvid, suckar djupt åt maskinen, men sen sticker jag så fort som möjligt.

Aktieträff

Då och då brukar jag gå på aktieträffar där börsföretag får presentera sig själva och publiken kan ställa frågor tillbaka till de. Jag kanske går på en handfull varje år. Idag var jag i Skärholmen i någon kyrka... och lyssnade på två föredrag. Innan mötet började spelades det faktiskt pausmusik av en livs levande pianist som bland annat spelade Någonstans i Sverige. Det var lite mysfaktor på det. Dessutom visades bilder med en OH-projektor, det känns tio år gammalt ungefär. Farsan blev tyvärr sjuk idag annars skulle han ha följt med, och eftersom han inte kom så fick någon annan av de 60 medverkande vara näst yngst i sällskapet :-) Sån är alltså fördelningen av åldern på dessa möten och i stort sett endast män. Jag tror jag såg tre kvinnor på kvällens möte. Jag trodde nog att det skulle vara mer bredd på åldern av oss intresserade, men det är det tyvärr inte.

Men vi fick veta att det finns en möjlig dubbel avkastning på 12-18 månader och det är ju alltid kul att höra. Vilket företag undrar ni säkert, men det har ni säkert redan läst om i tidningarna då den nya utrikesministern har figurerat i detta företag.

Gudson

Idag fyller min gudson O ett år. Vad är bättre än att ge än en innebandyklubba från familjen till en ståtlig grabb som fyller ett år?

Jag är oerhört stolt över att få vara gudfar till O och jag är jätteglad över det. Jag kommer att ta mitt ansvar på fullaste allvar, vad det nu betyder när man är gudfar, jag vet inte riktigt. I andens riktiga mening ska jag nu vara länken mellan honom och kristendomen och det kan jag ju vara, på mitt sätt. Men det jag kommer att vara är hans bollplank när han vill fråga saker, hans mentor när han vill ha stöd och hans hjälp i livet vid svåra stunder när han behöver annan hjälp än från sina föräldrar.

Jag tycker att har har börjat få bra hjälp på vägen, eftersom han har fått två delar av livets esesenser. Han har alltså fått två album av av Tintin-böcker. Han kommer att få resten av albumen under sin uppväxt och det är väl cirka 20 stycken. För är det någon serietidning som man kan ha som hjälte eller se upp till så är det ju Tintin. Eller i mitt fall också Fantomen eller alla serier i Buster, men det är ju jag. Men O ska ha Tintin och så ska han ha Johnny Puma (om jag nu kan hitta honom i min Buster-samling)

Grattis på födelsedagen än en gång O!

Svåra ord

Det finns en del svåra ord som jag tycker att jag borde ha lärt mig under mina 38 levnadsår. Men tydligen har de inte fastnat kvar i mitt huvud utan jag har bara låtsat veta vad de är för något: vadå... Clintwood! Imorse till exempel läste jag ordet "liberal" och jag vet faktiskt inte vad det betyder. Här är några andra ord som jag helt enkelt inte fattar:

• introvert (det hör jag då och då i olika sammanhang att folk kan vara introverta)
• fundamentalist (står ofta i tidningar som något negativt ord, men jag vet inte vad det betyder)
• pragmatisk (han kan vara väldigt pragmatisk... jaha ja det kan han kanske, vad vet jag)
• pensionssparande med försäkringsinslag (det kanske inte är ett ord, men det är något jag jobbar med och eftersom det på sitt sätt är mitt levebröd, så då borde jag ju ändå jag veta vad det står för, men jag fattar inte vad det där med försäkringsinslag betyder)

Ok, det är ganska svåra ord ändå, men eftersom folk ibland slänger sig med dessa ord i min närhet, så finns de ju där ändå... till min nackdel.

Den nya borgerliga lönen

Idag kom den nya lönen in på mitt konto, som har varit en av borgarnas valmanifest. Vi skulle få mer i plånboken. Och, ja, jag fick mer i plånboken på inkontot, till och med lite smått smått överraskad. Nu gäller det att kolla om utkontot är större. A-kassan har ju höjts rejält, så där äts ju en del upp. Men vad kommer sen? Vad ska det tas mer ifrån mig, jag vill ju ha min lön på inkontot intakt utan större utgifter? Fast.... jag tänkte inte på att det nu är lönen efter jul, så då finns ju ändå inget kvar snart!

Kalla mig Bänkt

Det är inte alltid lätt att ha hjärnan med sig och tänka rätt. Idag skulle en på min avdelning, vi kan kalla honom Bänkt, skicka ett mail angående att en annan på avdelningen snart fyller 40 år. Vi skulle skramla ihop lite pengar till en present till honom.

En av de som har hjärnan med sig sa:
- Använd inte avdelningens e-mails distributionslista för att skicka mailet, då finns ju han med på den!
- Näe det är klart jag inte gör det!

En stund senare kommer det ett mail som säger att de som vill vara med och skramla kan lägga en slant till honom, och även en överraskning att vi ska fylla hans rum med ballonger. Mailet var adresserat till alla på avdelningen, skrivet namn för namn, inklusive födelsedagsbarnet...

Allt är relativt

På vägen hem från jobbet åkte jag med en granne. Efter ett tag kom vi osökt in på bilar eftersom det var sån kö hem på E4:an. Då ondgjorde jag mig för honom om mina verkstadskostnader som gick på 7 000 kr i förra veckan. Då sa han att han nyligen fick lämna in sin bil på reparation för 12 000 kr. På en bil som kanske är värd dubbla den kostnaden. Så han känner sig nog mer på verkstadsbotten än vad jag gör...

Pimp my ride UK

Jag vet inte om ni har sett tv-programmet Pimp my ride som går på MTV. Det är när man får lämna in sin skruttbil till en verkstad som pimpar upp den ordentligt, dvs gör den väldigt snygg och fräsig.

Nu finns det en europeisk version av den som jag tror heter Pimp my ride UK. I den finns en helt sanslös programledare som tror att han är jordens svar på wigger (nu vet jag inte 100% vad wigger står för, men jag tror det betyder white nigger). Han är alltså en vit britt som håller på med att snacka slang, vifta med händerna på rapvis och tror att han är världens coolaste snubbe, trots sina kanske 40 år.

Egentligen inget jag kollar på, men ibland fastnar jag och min dotter och skrattar åt hans försök att härma den amerikanska versionen. Det värsta är också att hans garagekillar också försöker sig på den stilen. Men sånt är livet, jag försöker ju också härma andra personer på mitt jobb, men det säger jag inget mer om :-)

Manchesterbyxor

Jag har länge länge tyckt att manchesterbyxor inte direkt är min stil. Det tillhörde ju det förgångna 70-talet enligt min mening och är såna som pojken med guldbyxorna på TV hade. Men sen ett halvår eller så, så har jag nu mitt alldeles egna bruna par. De är det absolut skönaste byxor som finns att få tag på och jag kommer nog aldrig att ta av mig de, bara så ni vet!

Nu är det polokrage bara som jag aldrig kommer att ta på mig som påminner om 70-talet. Jag lovar, aldrig i mitt liv. Det har ni mitt ord på!

Platsannons

Den här platsannonsen (redigerad: nu är annonsen borttagen så länken funkar inte) är bland det otroligaste jag någonsin sett. Min bättre hälft visade den för mig idag och om man inte skrattar åt den så blir man väldigt skrämd.

Utdrag ur den:
- vara mer intelligent än mig själv, ofta
- spara kostnader
- klara massor av stress och uppgifter med kort eller ingen deadline
- kunna ta kritik och även nån gång dåligt humör.
- jag önskar att du kan börja på en lägre lönenivå...

Så är du sugen att börja på Billebro Eventure AB så sök jobbet!

Höjdrädd... jajemen

Jag är nog antagligen höjdrädd i ordets rätta bemärkelse. Imorse hade vi en fotosession på sjunde våningen på mitt jobb. Eftersom ljuset inte var så bra inomhus i det mörka januari så bestämde vi oss för att gå ut på balkongen som vetter mot Sveavägen, där det var någorlunda bättre ljus. Det var ingen höjdare kan jag säga... för jag kunde inte titta ner utan att få svindel eller tro att jag skulle ramla ner. När jag tittade ner så sög marken tag i mig och ville dra mig över kanten ner mot marken. Det är ganska läskigt det där hur hjärnan fungerar i otäcka situationer.

Iallafall, där fick jag stå och hålla i en blixt med en riktare på cirka en kvadratmeter duk. Som ett segel som var en meter brett och en meter högt. Jag hade ju glömt min jacka också, så jag stod där i skjortan med ett segel högt över huvudet och försökte hålla balansen mot räcket. Hade någon reagerat på hur jag såg ut hade de nog trott att jag försökte mig på basejumping, d.v.s. fallskärmshoppning från en fast byggnad.

Ruggigt - javisst! Otäckt - jajemen!

Tupperware... igen

Ungefär varannan eller var tredje vecka dimper det ner en lapp i vår brevlåda från en kvinna i området, till min bättre hälft. Det är Tupperware-inbjudningar. Varje gång de kommer och jag ser de, så tänker jag ungefär: men kom igen... inte nu igen, skaffa dig ett liv!

Men vänder man på det, så är det väl det hon har eller håller på att skaffa sig. Hon har ett liv, försöker skaffa ett liv genom att vara den som bjuder hem grannskapets tjejer till sig för att prata lite, fika lite och beställa mycket.

Så M, fortsätt med att ha Tupperware-, krydd-, ost, eller ljus-partyn, du har min välsignelse. Om du funderar på att ha ett Maglite ficklamps-party eller en Victorinox fickknivs-party så lägger du en lapp i min brevlåda väl?

ps, det är sådana här fina tankar jag får när jag är ute och joggar... i januari... i mörker... och i regn :-)

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Botkyrka på bloggkartan.se


Jag har placerat min blogg i Norsborg på bloggkartan.se

Supportera

Igår var jag på ett möte där en person sa ordet supportera flera gånger. Dessutom sas ordet på skånska [suoppårtejra], så då är det inte så konstigt att det fastnat som lim på insidan av min skalle. Till råga på allt, sades ordet alltid tillsammans med en viss lite annorlunda handrörelse. Tänk er en man stå framför en kvinna och dutta med sina händer på undersidan av hennes bröst.

"Nu ska vi suoppårtejra" dutt... dutt...!

Nyhetstorka

Lite i efterhand men ändå, i torsdags måste det ha varit en dag med en fruktansvärd nyhetstorka i Sverige eftersom både Aftonbladet och Expressen körde samma löpsedel:

Kicki - Så gick jag ner tio kilo!

Letade bägge tidningsredaktionerna nyhet efter nyhet i sina lokaler ända tills de kom längst ned till källaren. Där... längst in i ett dammigt hörn hittade de den! Ropade de då: Eureka... vi har hittat den nu. Nu blir det säljrekord idag!

Nedräkning till rätt händelse, del 4 (4)

2:an är sann och har hänt.

2. Jag och min familj var i Finland någon gång i slutet av 70-talet och vi ville se Sovjet på närmare håll så vi åkte till gränsen. Där stötte vi på sovjetiska gränsvakter och blev bortförda till något förhörsrum och förhörda under en längre stund om vad vi gjorde där så nära gränsen. Detta inträffade under det kalla kriget.

Jag var med mamma i Finland någon sommar runt 1978-1980 och hälsade på min mormor och morfar i Lappeenranta. Men den här dagen var vi i Parikkala hos min morbror och hälsade på honom och hans familj. Där han bor är det väldigt nära den sovjetiska gränsen. Så vi åkte på en utflykt till gränsen och kom ganska nära bommarna. Väl där blev nog inte gränsvakterna så glada antar jag och vi kom inte därifrån på en gång. Jag kommer ihåg hur långtråkigt det var att vänta där utan att få komma hemåt. Men jag vet inte riktigt vad som hände mer där. Vi kom ifallafall därifrån efter ett tag då de nog förstod att vi inte var där som spioner eller något sådant.
___

Så då är alltså nr 1 en falsk händelse och den som är rätt svar!

1. Jag råkade en gång böja sönder en del i ett datamoderkort hos en granne när jag skulle sätta dit ett internminne på det. Jag sa inget för jag skämdes så mycket, utan sa att det var fel på det och att han nog måste köpa ett nytt. Han har inte återkommit efter det om sin dator, men innan var jag några gånger och hjälpte honom.

Jag har hjälpt många grannar genom åren med deras datorer och det är alltid lika tråkigt, för man vet aldrig vad som är fel på datorn och det kan ta hur många timmar som helst att komma på felet. Men jag förstår ju de också, de har absolut ingen aning om hur en dator fungerar. Men haft sönder en dator har jag aldrig haft.
____

Det betyder att Hille hade rätt och vann tävlingen!
David, suddgummiburken stannar i förrådet så länge jag får bestämma, d.v.s. tills barnen tar mig till åldersdomshemmet.
Ni andra trodde att Sovjet-händelsen var falsk, men den har hänt. Är det därifrån jag fått mitt intresse för öst?

Nedräkning till rätt händelse, del 3 (4)

3:an är sann och har inträffat.

3. Jag har gått över/på en folkabubbla i Grekland på det glada åttitalet på väg till diskoteket. Tyvärr finns detta förevigat på ett foto.

På Korfu 1986 var jag tillsammans med mina kompisar och gjorde ön osäker och hade jättekul. Ett gäng artonåringar som får dricka öl utan att någon kollar. Det är som att släppa kossorna på grönbete. Men det jag gjorde är inget jag helst vill komma ihåg. Det är ju inte direkt något man är stolt över och skulle man kunna göra det ogjort så skulle jag det. Det finns även på ett fotografi som antingen jag har eller någon av de andra som var med har. Så blir jag statsminister någon gång, så har de en hake på mig som de kan släppa till pressen :-)

Nedräkning till rätt händelse, del 2 (4)

4:an är sann och är alltså fel svar!

4. Jag har en stor syltburk full med suddat smulat suddgummi. Jag och mina klasskamrater satt och smulade suddgummin i femman och så sparade vi det i en glasburk. Den finns ute i mitt förråd fortfarande, och jag kan fortfarande inte förmå mig att slänga den.

Det stämmer, jag har en glasburk full med suddgummismulor som jag, brorsan, Nisse och Mankan smulade på under lektionerna i skolan. Det var nog i femman tror jag och det bör då ha varit 1980 ungefär. Jag tror att vi till och med tog sandpapper till skolan för att det skulle smulas lättare. Det är ungefär en liter smul i burken och den kommer antagligen att följa med mig till pensionärshemmet för jag kan inte slänga den och jag vill inte heller. Om inte brorsan vill lägga slag på den förstås? :-).

Nedräkning till rätt händelse, del 1 (4)

Påstående nr 5 är sant och har hänt.

5. Jag har fått blåsa ett alkotest i Finland. Jag blev stannad av finska polisen på en skogssväg och hann bli ganska så skraj eftersom dagen innan var bastudag (inkl. öl). En finsk polis i pilotbrillor stannar mig (tänk Torkel Pettersson i Kopps), uttalar något på finska som jag inte förstår.-Ehhh I´m swedish, krystar jag fram, medans jag funderar på hur finska fängelser ser ut.

Ovan hände sommaren 2005 i Lappeenranta i samband med ett 50-års kalas, och jag blev lite nervös av att se finska coola poliser i pilotbrillor. När jag dessutom inte kan finska så fick jag krysta fram -Ehhh I´m swedish (det blev nog med ett Göran Personsskt uttal om jag inte missminner mig). Men nervös av att det var bastudag innan var jag inte, eftersom jag aldrig kör bil bakfull. Men man vet ju aldrig om det gömmer sig en ölpöl inne i lungsystemet som inte kommit fram under natten och precis när jag ska blåsa, så vill den så gärna krypa fram och förpesta alkometern.

Gissa vilken händelse som är falsk

Den här lilla frågeleken har jag sett på en hel del bloggar nu och den verkar så kul så att jag gör den även för er. Jag har nedan skrivit ned fem händelser ur mitt liv, men en av fem de är falsk! Vilken?

1. Jag råkade en gång böja sönder en del i ett datamoderkort hos en granne när jag skulle sätta dit ett internminne på det. Jag sa inget för jag skämdes så mycket, utan sa att det var fel på det och att han nog måste köpa ett nytt. Han har inte återkommit efter det om sin dator, men innan var jag några gånger och hjälpte honom.

2. Jag och min familj var i Finland någon gång i slutet av 70-talet och vi ville se Sovjet på närmare håll så vi åkte till gränsen. Där stötte vi på sovjetiska gränsvakter och blev bortförda till något förhörsrum och förhörda under en längre stund om vad vi gjorde där så nära gränsen. Detta inträffade under det kalla kriget.

3. Jag har gått över/på en folkabubbla i Grekland på det glada åttitalet på väg till diskoteket. Tyvärr finns detta förevigat på ett foto.

4. Jag har en stor syltburk full med suddat smulat suddgummi. Jag och mina klasskamrater satt och smulade suddgummin i femman och så sparade vi det i en glasburk. Den finns ute i mitt förråd fortfarande, och jag kan fortfarande inte förmå mig att slänga den.

5. Jag har fått blåsa ett alkotest i Finland. Jag blev stannad av finska polisen på en skogssväg och hann bli ganska så skraj eftersom dagen innan var bastudag (inkl. öl). En finsk polis i pilotbrillor stannar mig (tänk Torkel Pettersson i Kopps), uttalar något på finska som jag inte förstår.
-Ehhh I´m swedish, krystar jag fram, medans jag funderar på hur finska fängelser ser ut.

Skriv i kommentarsfältet vilken av de fem ovan händelserna som du tror är falsk.

Den inre kretsen (gårdsombud)

Ikväll var jag på mitt andra gårdsombudsmöte och jag måste få säga att det är en udda företelse i min annars så fullständigt normala värld. Vi är cirka 20 stycken som pratar om olika problem som behöver tas upp angende gårdarna och eftersom det oftast är problem vi pratar om, så är det en väldigt massa gnäll. En gång till: en väldigt massa gnäll! Jag har aldrig hört en sån massa gnäll mot medmänniskor och att det verkar vara helt ok att göra det också. Det är som en slags frimurarorden, där vi är mot övriga hundratals personer i föreningen. Det är som en inre krets.

- Jag använder bara tvättstugan en gång om året men får betala den ändå via räkningen.
- Jag såg en bil köra över gräsmattan fast vi har lagt ut stenar som ska ligga i vägen.
- Gubben som klippte enen kunde inte sitt jobb, så jävla dåligt klippt.

Vi är nog en fyra stycken i min ålder, men annars så ska man nog helst vara pensionär för att bli invald i den inre kretsen.

Jag mötte Lassie!

Ibland stöter man på kändisar och då är det ju trevligt att berätta för omvärlden att man gjort det, så att man kan få sina 15 minuter i rampljust.

I förra veckan när det var strömavbrott i tunnelbanan, bestämde jag mig för att gå från Liljeholmen till Fridhemsplan och ta tunnelbanan därifrån. När jag var högst uppe på Västerbron stötte jag på en hyffsat lång man i en trenchcoat-aktig rock och med toppluva och det var Fredrik Wikingsson, programledare i 100 höjdare, High Chaparall och Ett herrans liv. Bara så ni vet!

Angående körförbudet

Jag tror att jag fick rätt mot Svensk Bilprovning angående att jag inte fått en kallelse för besiktning för bilen. De svarade så här på min fråga om vem det var som missat detta, jag eller de:

Hej
Har du kvar fordonet till nästa gång det är dags att besikta så kommer en kallelse
Med vänliga hälsningar

Mycket svävande svar, men jag läser mellan raderna att det betyder att det står 1-0 till mig mot Svensk Bilprovning. Nu ska bilen besiktas imorgon och vi får se om det blir 2-0 eller 1-1. Håll tummarna!

Ultimata skivalbum

Jag tänkte ge er min lista på vad jag tycker är ultimata skivalbum. Det är sådana album där varenda låt är superb och låtarna ska spelas i rätt ordning och man ska lyssna på hela albumet i ett streck och bara bara må bra.

Top of the pops (ingen inbördes rangordning)
Tears For Fears - Seeds of love 1989
U2 - Joshua tree 1987
Kent - Vapen och ammunition 2003
New Order - Low life 1985
Depeche Mode - Black celebration 1986
Sarah McLachlan - Afterglow 2003
A-ha - Scoundrel Days 1986
Marvin Gaye - Whats going on 1971

Strax utanför listan
Frankie Goes To Hollywood - Welcome to the pleasuredome 1984
Sophie Zelmani - Precious burden 2003
Pet Shop Boys - Introspective 1988
Nasa - In the mist of time 1987

Har ni kommentarer på listorna... ni vet var ni skriver dem!

Obesiktad bil

Det har känts konstigt ett tag eftersom det aldrig har kommit hem en bilbesiktningskallelse. Vi har ägt bilen i ett och ett halvt år och fick för oss att den var nybesiktad när vi köpte den juni 2005. Så 2005 behövdes ingen besiktning, men 2006 så fick vi inte heller någon kallelse och för säkerhets skull kontaktade jag idag Bilbesiktningen och fick till svar:

Bilen har körförbud sedan 1/1 2006.

Så i ett år har vi alltså kört med en bil med körförbud utan vetskap om det. Så nu ska den på besiktning på måndag :-).

Så vems är ansvaret att den inte besiktats, mitt eller Svensk bilprovnings?
Då tar jag fram mitt standardsvar i svåra situationer: Vadå... Clintwood!

Dressmanreklam

Jag skulle vara ytterst intresserad om Dressman ringde mig och sa att jag fick vara med på deras reklam i TV. Ni vet den där, där grånande män går i slowmotion till Bryan Ferry-musik. Jag skulle passa så utmärkt i den miljön. Bara så ni vet!

Clintwood

När jag och några kompisar för cirka 20 år sedan skulle gå på bio och se filmen Tightrope med Clint Eastwood ringde vi och frågade ytterligare en kompis om han ville följa med:
-Hej, vi ska se Tightrope med Clint Eastwood i huvudrollen. Ska du med?
-Vadå, vem... Clintwood?

Så när du känner dig lite borta och inte vet vad du ska svara för du har ingen aning, då kan du säga: Vadå... Clintwood?

Jag vill bli lokförare när jag blir stor

Min dröm sedan länge om vad jag vill göra när jag blir stor, är att köra stora härliga gammaldags lok. En dröm skulle vara att köra till exempel det här tåget till vänster från Moskva ända bort till Vladivostok. Den trafikerar den transsibiriska järnvägen.


Eller en av de stora supertågen som trafikerar den väldiga vida amerikanska kontinenten.





En annan härlig upplevelse är att se Helsingfors tågstation som bilden nedan visar.
Men för att bli lokförare så måste man gå en utbildning på ett och ett halvt år i "världsmetropolen" Mjölby. Det låter ju inte så där väldigt lockande. Så jag får fortsätta att göra det jag är allra allra bäst på, och det... det är att skriva lite artiklar, göra snygga banners och ta hand om min arbetgivares alla webbsidor.

Spam i min blogg

I bloggen nedan om cider fick jag spam i kommentarsrutan. Nu har jag lagt in så att ni som vill kommentera något, måste även fylla i ett kort lösenord. Det är inga konstigheter eller svårt.

Hoppas det inte blir några problem för er utan fortsätt jättegärna att kommentera det ni vill.

Ciderkaraktär

Det verkar som om cidern man köper i affärer på 1 1/2 liters PET-flaskor inte längre får kallas cider. Det står nu "Pärondryck med ciderkaraktär" på etiketten.

Det har gått mig totalt förbi att det inte får heta cider längre, men antagligen är det cider med alkohol som får kallas cider, eller?