Ny sporthall

Imorse hade jag match ute i Gustavsberg. Jag trodde faktiskt att jag i stort sett hade varit på alla hallar i Stockholmsområdet, då både jag och mina barn åker runt till hallarna i Stocksholmsområdet hela helgerna och har matcher. Men i den här hade jag inte varit.

Under matchen uttryckte jag väl mig lite missnöjsamt mot domaren. Han frågade då mig om jag kanske ville gå domarkurs eftersom jag hade en del synpunkter på domsluten:

-Näe, sa jag. - men kanske..... (där knep jag ihop min mun innan jag skulle ha fullbortat meningen, så tänkte jag slutet på meningen) -du borde gå den!

Men jag är inte så grining på plan. Efter matchen är allt glömt och det är bara att åka hem och ta tag i städningen och tvättstugan som väntar, som en vanlig Svensson.

Brallnamn

Idag fick jag reklam i brevlådan där det stod följande:
Hej! Jag som skriver till dig heter Jeans Lundström och är stormarknadschef för nya Coop Forum....

Det där låter ju spännande med ett byxnamn som förnamn. Hjärnan börjar så smått varva upp under fredagskvällen och det kan ju kanske dyka upp lite mer av samma vara i genren:

• Hej, jag heter Manchesterbralla Fransson.
• Hej, jag heter Knickers Johansson
• Hej, jag heter Tights Pettersson
• Hej, jag heter Gabardin Stenbeck
• Hej, jag heter Velour de la Garda

Mer språkseminarium

Efter lunch fortsatte min stund på pinsamhetens bänk:

-Ok, här kan ni läsa en text på H&M:s webb som handlar om de själva som företag. Föreläsaren säger mitt namn och frågar:
-Vad tycker du om den här texten?

Jävlar, tänker jag, måste jag prata inför 110 personer, inklusive en viss konferencier som har morgon-TV på söndagar. (hon ser snäll ut live också, bara så ni vet). Jag läser texten, försöker se obekymrad ut, harklar mig lite och säger:

-Jag tycker inte att den texten är bra, den beskriver inte vad H&M är för ett företag och det är just det jag vill läsa på den här sidan.
-Hmm, ok, jag däremot tycker att den är bra, säger copywritern. -Det här är ett bra exempel på hur text ska skrivas!

Efter tio minuter tar han fram en text från Lindex hemsida, pekar på mig och säger:
-Jaha, vad säger du om den här texten då?

Faan tänker jag, inte igen! Ansiktsfärgen börjar mer gå åt det babianstjärtsfärgade hållet. Men jag läser texten och svarar:

-Den här tycker jag är bra, den beskriver vad Lindex är för ett företag och vad de sysslar med och vad de säljer för något!
-Hmm, ok, jag tycker inte att den här texten är bra. Den är för mycket inifrån och ut, säger copywritern!

Det är inte mycket som funkar för mig den här dagen, behöva prata inför en stor publik, och dessutom säga fel saker mot vad föreläsaren hade tänkt sig. Däremot hävdar jag fortfarande att Lindex text beskriver bättre om sitt företag än vad H&M:s text gör. Ni hittar texterna under Om H&M och under Om Lindex på deras respektive hemsidor.

Språkseminarium

Idag var jag på ett språkseminarium med en massa intressanta föreläsare. Under en föreläsning frågade föreläsaren vad vi 110 stycken i publiken trodde att den korrekta svenskan var.

-Ska man använda "starkare än jag" eller "starkare än mig", vad säger ni? -Hur många i publiken tror att den rätta svenskan är "starkare än jag"?

Cirka 80 personer i publiken räcker upp handen.

-Ok, hur många tror att man använder "starkare än mig"?

Cirka en person sträckte upp handen, och ni kan fortätta att kalla mig "cirka en" om ni vill i fortsättningen!

Batteridriven tandborste

I somras köpte jag en batteridriven, snygg och bra tanbborste. Nyss stod jag i badrummet och skulle välja om jag skulle ta den eller den gamla hederliga tandborsten. Det blev den gamla så klart, som så många gånger efter köpet. Det är svårt för en 38-åring att vänja sig vid att något annat gör rundborstningen i munnen än den egna högra handen.

Föräldramötesdiskussion

Tänk dig in i ett föräldramöte, du sitter i ett klassrum med en massa föräldrar du inte känner igen. Hälsar artigt, någon förälder drar ett skämt, någon kommer sent och några småpratar med varandra.

Efter en stund kommer ni in på ämnet klassresa, mammorna börjar prata ivrigt och papporna sitter tysta (vi pappor vet allihop att det bästa är att vara tysta för detta kommer inte att leda någonstans). Hur ska barnen få in pengar... känner ni igen känslan som kommer fram? Vem ska ta tag i den biten, vem ska hålla i det? Kanske, kanske inte känner ni igen den vanaktiga känslan av att inte vilja vara där, men jag har varit där många gånger och jag vet när det funkar att hålla tyst. Jag kommer inte med förslag om att sälja tulpaner, kalsonger, trosor, strumpor, polkagrisar, salamikorvar osv osv osv.

-Men det funkade för mig förut att sälja tulpaner, jaaa när jag vara liten!
-Men jag vägrar låta mitt barn sälja trosor och kalsonger!
-När vi sålde chokladbollar kunde vi sälja jättemycket!
-Men det är barnen som ska sälja så vi låter de bestämma!
-Ja, bra!
-Ja, det gör vi, vi låter de fixa det!
-Ja, perfekt, vi låter de kolla upp själva vad de vill sälja!
-Bra, hej, vi ses nästa gång!

Konto eller kredit?

När jag betalar med mitt kort i affärer så får jag ibland (ganska sällan) frågan om det är konto eller kredit. Jag blir fortfarande, trots min granna livserfarenhet, överraskad och vet inte riktigt vad det betyder. Jag blir alltid lika osäker på om jag ska svara konto eller kredit?

Har vi inte kommit längre i utvecklingen med korten så att det kanske redan finns en liten detalj i kortet som förklarar det för kassören utan att man ska behöva veta det själv? Jag valde inte när jag fixade bankomatkort om jag ville ha konto eller kredit, det ska ju liksom bara finnas där. Varför behöver de för det första ha reda på om jag vill betala med konto eller kredit, var glada över att jag handlar i affären istället!

Skolpolis

Imorse såg jag för första gången på en sisådär 20-25 år, ett antal skolpoliser vid en skola. När jag gick i femman så var jag också en skolpolis, så jag vet vilket otroligt ansvarsfullt arbete de har. Jag kommer ihåg att vi fick komma till skolan kanske vid sju-tiden och samlas i matsalen, där fick vi frukost innan västarna delades ut och vi gick sedan till våra övergångsställen och började arbetet med att föra fram elever till skolan på ett säkert sätt.

Jag anser att skolpolis är ett av skolans mest ansvarsfulla uppdrag som man kan få. Det är mycket mer ansvarsfullt än att vara elevrådsordförande. Hmmm... är det inte bara unga suspekta moderater som blir elevrådsordföranden? Vem vill egentligen vara elevrådsordförande, och vad gör de för någonting?

Fotograferat och klart

Av de cirka 200 stycken personer från IT-avdelningen som kunde tänkas bli fotograferade, slutade det med cirka 80 stycken.

Jag tycker det är kul att träffa så många människor och småprata någon minut. Sedan när vi har pratat och de är bekväma så börjar jag att fota och efter ungefär det fjärde kortet så blir de bäst och har slappnat av tillräckligt.

Två av dessa fotobojekt har dessutom den goda smaken att be att få korten skickade i original till sig, för att de tyckte att de blev så bra på korten. Bägge två var dessutom killar! Är det nu så att jag kanske har funnit min nisch här i livet? Modellfotograf av manliga objekt, låter det bra?

Trådlöst

Har ni tänkt på ordet trådlöst och vad det betyder? Jag såg reklam på TV häromdagen från Telia där de pratade om trådlöst surfande. Är inte trådlöst ett icke-ord. Man beskriver en sak med icke-detaljer. Jag surfar, men inte med tråd. Jaha, och jag bryr mig inte om vad du inte har. Jag surfar till exempel inte på Internet med falukorv heller!

Skulle jag säga att jag spelar innebandy trådlöst... bara därför att jag inte har en tråd när jag spelar? Eller att jag rakar mig trådlöst, bara därför att jag inte har sladd i rakapparaten.

Borde det inte heta något i stil med att man surfar med radiovågor, eller att man surfar på Internet med beam-waves eller något som man verkligen använder när man surfar trådlåst, och inte beskriva vad man inte använder?

Nåja... detta var väl bara en liten tanke från en 38-årings hjärna.

Pipskor

De senaste dagarna låter det som om jag fått en mus under mina skor. För varje steg jag tar så utstöter min vänsterdoja ett mjukt och lättsamt: ...pip...pip...pip...

Nu är det endast superlim på sulan som hjälper och så kommer muspipet att vara borta för alltid.

Kl. 00.51

Inatt somnade jag cirka 23.20 efter att ha kollat sent på ett gammalt inspelat Poirot-avsnitt. Kl. 00.51 väcks jag av röster ute på gården som skriker och pratar högt om vartannat. I dvalan som jag är i så hör jag då och då denna förbannade jävla kärring hålla på och gasta något som jag inte förstår. Jag får först för mig att det är något mellanöstern-språk, men efter en kort diskussion med mrs så säger hon att det är ju finska.

När detta får ha hållit på cirka en halvtimme och jag blir mer och mer klarvaken så går det inte längre. Jag tar på mig kläderna och går ut på gården. Där sitter två personer i den övre medelåldern på an bänk på gården. De är drastiskt påverkade och märker knappt att jag kommer:

-Kan ni ta och hålla tyst, ni väcker hela gården med ert skrik!
-Jou, svarar mannen. Jag scka be min qvuinna att dämpa sig. Jo, det scka jag.

Och de två tystnar för en stund, så jag går in. När jag gått in och lagt mig, satt på tv:n för att varva ner, så börjar jag att höra de igen. Något mindre skrik denna gång, men med vissa högre klanger som dundrar fram mellan husen. Ungefär kl. 2 så tystnar de och jag tror att de försvinner bort i fjärran.

02.30 ligger jag fortfarande vaken och vrider mig om för att somna
03.00 ligger jag fortfarande vaken och vrider mig om för att somna
03.30 ligger jag fortfarande vaken och vrider mig om för att somna

Ungefär vid fyratiden på morgonen somnar jag in för natten och vaknar sen när klockan ringer 06.15.

Nya moderna ord

Jag har två nya ord att förmedla, som det skrivs om mycket nu för tiden. Jag har nog inte riktigt hängt med i utvecklingen av de och känner mig lite akterseglad om varför det skrivs så mycket om de. Orden är:

• Rondellhund
• Facebook

Sådär... nu är jag med i rejset och kan använda de nya orden!

En natt med animé

Inatt är det animéfestival på svt2. Hela natten visas det filmer och dokumentärer om de speciella tecknade filmerna från Japan som kallas animé. Ett hett tips är att spela in det, precis som jag tänker göra.

Missa absolut inte den första filmen som börjar 22.30 och som är Spirited away. Det är en helt underbar film som inte liknar någonting annat. Så... vet ni inte vad ni ska hitta på inatt? Well.... nu vet ni det!

Vad tillhör jag?

På en sajt där man pratar pensioner skulle jag välja att klicka på en av två länkar. Det gav mig en del huvudbry för jag vet faktiskt inte vad jag tillhör:

Privatperson - född 1978 eller tidigare
Privatperson - född 1979 eller senare

Jag är född 1968, men är det tidigare eller senare än 1978. Jag är inne på att senare är äldre, men det känns inte så på länken och dessutom som nästa alternativ är född 1979 eller senare.

Tidigare än 1978, är det 1977 och äldre, eller är det 1979 och yngre? När jag hade klickat på bägge så visste jag fortfarande inte om jag hade hamnat rätt.

Nu när jag fått tänka ordentligt vet jag vilken jag skulle välja, men inte var det lätt. Hur svårt tycker då resterande del av den svenska befolkningen som inte jobbar med försäkringar som jag?

Youtube en tisdagkväll

Jag fastnade framför Youtube under kvällen och kom på mig själv efter ett tag, med vad jag sökte på för ord. Sökorden var:

fast train
fastest train
russian train
american train
Björk bachelorette

Jag vet, det är knappt jag vågar skriva att jag blir lite småhög på snabba coola tåg och Björk :-D

Mötesrespekt

Det börjar bli mer och mer vanligt att folk på jobbet svarar i sin mobil under möten. Jag blir smått skogstokig när det händer och tycker att bristen på respekt mot de övriga är under all kritik. Det ringer, personen tar upp telefonen och går ut ur rummet och börjar samtala. Kvar sitter resten och undrar om man ska fortsätta att samtala eller vänta in personen.

Men hur är man funtad om man svarar, vart ligger respekten för de som sitter kvar på mötet och får vänta in samtalet? Vad är det som är så viktigt att det måsta fixas på direkten. Mänskligheten har inte haft mobiler så länge, så hur klarade man sig innan man behövde svara på den under möten eller samlingar?

Detta är en liten/stor detalj som jag retar mig något vansinnigt på!

Skivbackar

I min ungdom, så där i tonårstiden och några år runt 20, så var bland det bästa jag visste att åka in till stan och gå omkring i skivbutiker. Där kunde jag länge gå och bläddra i skivbackarna bland LP-albumen. På den tiden tittade jag efter syntskivor, reggaeskivor och soulskivor. Sedan smög det in lite U2 och andra bra skivor som Peter LeMarc och Housemartins också.

Jag började framifrån i skivbackarna och så bläddrade man bland alla härliga album och tittade på omslagen. Det funkar inte riktigt lika bra att bläddra bland cd-skivor, det är helt enkelt inte samma känsla i bläddringen... bara så ni vet!