Seg dag

Dagen efter en bra lördag är det ok med en seg dag. Jag kom hem vid halv två-tiden inatt efter en kul fest. Vaknade klockan sju av min lilla kompis A som sov över hos oss:

-Nu är jag vaken, nu ska vi gå upp!

Så vi gick upp, jag satte på TV:n åt A och sen la jag mig i soffan och lät ögonlocken falla ned en timme till. Sen gick dagen i seghetens tecken innan vi satte fjutt på grillen och åt en god middag. Efter middagen vart det innebandyträning och nu är det bara TV kvar. När jag senare lägger mig, tror jag att det kanske tar max 30 sekunder efter att jag släckt min lampa, innan jag och John Blund är kompisar.

En bra lördag

Idag vaknade jag vid nio-tiden pigg och utvilad. Sedan åkte vi och handlade den årliga klädesuppdateringen åt mig. Det blev jeans (en storlek större än förut), t-shirts, långärmad tröja och kortärmad skjorta. Känns skönt att ha handlat klart för resten av året :-) Jag fick gliringen att det var bra att jag inte bara köpte funktionskläder!

Sedan blev det den sedvanliga lördagsrundan längs min favoritrunda. Det är bland mina bästa stunder på veckan. Efter det, ett varmt bad med en tidning att läsa. Och i kväll ska vi på 30-års party. Kan det bli bättre? Näe, inte så mycket!

Jobbar du här, eller?

På en vecka har jag två gånger råkat ut för att folk i affären säger:

- Jobbar du här?

Ser jag ut att jobba på Plantagen? Eller ser jag ut att jobba på Intersport? Kanske Intersport, men Plantagen... näe inte med de kläderna jag hade på mig då. Jag tycker att jag ser ut som en typisk blek försäkringstjänsteman.

Det har hänt då och då under min livstid att folk frågar mig. Det jag retar mig på allra mest är när de frågar det i elektronikbutiker. Jag vill INTE se ut som någon som jobbar på ONOFF.

Nytt pass

Idag var hela familjen hos polismyndigheten för att vi alla skulle skaffa nya pass. Först gjorde barnen klara sina, de blev fotade och skrev sin namntekning på en dataskärm. Sedan var det min tur att fotas och skriva på. Då säger poliskassörskan:

- Ska du ha ett nytt pass? Ditt går ut först 2010!

Då tar jag upp mitt pass, kollar det och det stämmer ju vad hon säger. Vad ska man säga då: noll koll, ridå eller vad du vill! Det gick ut först 2010, jag glömde nog kvar min tankeverksamhet i sängen imorse!

2-liters plastpåsar

Om jag tänker efter lite grann så har jag nog ingen aning om varför det finns vanliga 2-liters plastpåsar att stoppa mat i eller varför det finns speciella 2-liters fryspåsar. Kan man inte stoppa in de vanliga plastpåsarna i frysen då eller? Eller tvärtom, kan man inte ha fryspåsar utanför frysen?

Vakant nummer

I ett par dagar har det varit svårt att få tag på mig på jobbet om man ringer mitt telefonnummer. De som ringer får svaret att numret är vakant!

Är det så det nya sättet är för arbetsgivaren att tala om att jag inte är önskvärd på jobbet längre? Förr i tiden var det personligt samtal, sedan brev, och i vissa oerhört fega fall fick man SMS. Men nu kopplar man bara ur telefonnumret så ska man fatta piken :-)

Materiallöpare

Jag trodde faktiskt inte att man kunde bli en materiallöpare förut. I sporter kan man kalla spelare för materialspelare om de har den senaste klubban, senaste fräckaste fotbollsskorna eller kanske det bästa bowlingklotet.

När jag började springa hade jag joggingdojjor som Adidas eller liknande, jag hade tubsockor, vanliga bomullskalsonger, bomullskortbyxor och någon reklambomullströja.

Efter ett tag började jag att testa bättre dojjor, och nu har jag hittat de häftigaste som finns från Japan, Asics Gel Kayano (köpt på rea, annars är de inte i min penningliga). Det är som att springa på bomull. Sedan provade jag speciella löparstrumpor och gick också vidare till funktionströja. Ett par luftiga och superlätta joggingbyxor gör att man inte blir så svettig mot kroppen utan de andas ut all svett och man är ganska torr hela tiden.

Sist men aboslut inte minst är mina nya kalsonger. Jag har nu hittat världens skönaste kalsonger. De kostade en del för att vara kalsonger, men är så sköna att jag vill ha de varje dag på mig. De är inte så heta direkt, när min bättre hälft såg de på mig fick hon sig ett skratt. "De är inte direkt sexiga". Och det är de inte heller, inte någonstans faktiskt. Det är som att ha på sig pantalonger, eller vad det heter. Men vad gör det, jag behöver inte alltid vara het... eller!

Nykterhetskontroll

Efter att ha varit hela fredagskvällen i Upplands Väsby.... av alla ställen i världen... så åkte jag och min son hem vid halvtolv-tiden på kvällen. I höjd med Spendrups i Vårby backe så dök det upp vägarbetsskyltar som pekade så att vi måste åka av E4-motorvägen ner mot Spendrups bryggeri, och när vi hade svängt ner fattade vi vad som stod på. Alla bilar som åkte på motorvägen skulle alkoholtestas och kollas upp. Alla... precis alla bilar, fick köra in på gamla ÖB-parkeringen/Mio-parkeringen och där fanns det kanske 100 poliser som tog emot bilar på löpande band. Där fick jag blåsa i en alkotest och visa legitimationen.

När vi kommit igenom den kontrollen åkte vi till Flemingsberg för att hämta upp H, som varit på fest på sitt jobb. Och på vägen hem i Masmobacken så stod det ännu ett antal poliser som genomförde kontroll från det hållet. Nu slapp jag blåsa igen eftersom bilen framför mig fick åka in och då blev det fullt, så de släppte igenom mig. Jag har aldrig i hela mitt liv sett en sån stor polisaktion samtidigt mot så många bilar. Bra jobbat, tycker jag!

Egen busschaufför

Jag åker buss till Fridhemsplan på morgnarna och det är en sak som gör mig lite mallig och det är att jag känner tre stycken av alla de chaufförer som kör mig till jobbet. På något sätt i min omgivning dyker de här tre personerna upp. De tillhör inte IK, men finns i den yttre bekantskapskretsen. En är en granne på gården, de andra två är föräldrar till barn i mina barns innebandylag.

Det blir liksom lite av en egen chaufför på det sättet. När jag går på bussen blir jag glad av att möta ett bekant ansikte och de lyser också upp i morgontröttheten. Det bästa är att de gärna kör lugnare och säkrare än de andra som kallar sig busschaufförer, de vill ju inte göra bort sig, och det känns liksom lite... tryggt!

Rövglipa

När jag var liten och såg en vuxen (oftast man/gubbe) böja sig ned eller rättare sagt huka sig ned, så blev det alltid en glipa där bak mellan dennes byxa och röven. Vad jag menar är att man då ser skåran. Och jag tänkte alltid att ser du inte det där, tänk på hur du uppför dig! Dra upp brallan så vi slipper se!

Men nu är jag där själv, hur jag än vill, eller vrider och vänder på mig, så blir det alltid en sån rövglipa när jag böjer mig ner på huk. Jag vet inte vad som hänt med kroppen på mig, har allt plötsligt börjat slappa ner ordentligt när det gäller muskler och ben eller skinkan. Eller är det byxorna som jag köper nu som inte är gjorda för hukning?

Det är inte så snyggt och jag vet om det, men jag orkar inte bry mig... ibland!

Skatbo

Den senaste veckan har vi märkt en större aktivitet i ett av våra två träd vi har på uteplatsen. Någon eller några skator har flugit dit och pulat lite. När vi tittade närmare såg vi att de häll på att bygga bo. Så eftersom vi inte direkt vill ha ett skatbo intill husknuten där vi så gärna grillar, så skickade vi igår upp sonen i trädet för att kolla om det fanns fågelägg i det. Det gjorde det inte, så han plockade loss alla omsorgsfullt instoppade pinnar. Fåglarna hade faktiskt gjort ett väldigt bra jobb, det var ett stabilt bo... så länge det varade.

Men nu imorse tittade jag upp i trädet igen och såg att de hade börjat på ny kula. Det var en massa pinnar instoppade igen. Tyvärr, det kommer inte heller att få finnas så länge till. Vi ska ansa trädet nu till veckan, så boet måste ner igen och de kommer nog inte att vilja bygga bo där igen... eller!

Dyrslangad bensin

För två veckor sedan när jag kom ut till bilen så märkte jag en pöl bredvid bilen. Någon hade brutit upp bensinluckan och slangat bensin. De hade inte fått med sig så mycket bensin så jag tror att det var någon mopedynglingskitstövel som hade gjort det.














Det som var värre var att de hade haft sönder låsanordningen för tankluckan och idag fick jag lämna in bilen för reparation. 1 400 kr fattigare bara för att någon skitstövel ville ha lite bensin.

Så... ska man ha lås på bensinluckan eller ska man ha den olåst så de inte förstör själva bilen. De hade gärna fått tagit bensinen om de lät bli bilen.

Gårdsmötesförberedelse

Följande hörde jag igår på gårdsmötet, mellan alla gamla indammade röklungor som hostade fram 50 års rökning ur lungorna:

-Oj, vad fin du är, du är så brun i ansiktet! Har du solat?
Ingenting hörs från den andra personen
-Har du varit utomlands, frågar hon igen?
-Näe, hmphh, jag tog en öl innan mötet och då blir jag så här i ansiktet!

Övergångsställesknapp

Om man som jag går på stadens gator ibland som en vanlig man, så stöter jag ofta på övergångsställen. När övergångsstället är reglerat med röd- och grön gubbe så finns det en knapp man kan trycka på om man vill ha grön gubbe. Detta skedde i alla fall i min barndom.

Det är bara det att den knappen alltid lyser, så egentligen behövs den ju inte. Allting regleras alltså automatiskt. Det spelar ingen roll om jag trycker in den eller inte. Det går varken fortare eller saktare utan allt är programmerat redan i förväg. Så varför finns knappen överhuvudtaget?

Karaoke

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja berättelsen, men i alla fall så hamnade jag på den lokala pizzerian, eftersom D och H fick barnpassning av min son, så ville de komma ut lite grann utan barn och då följde jag med dit. På pizzerian så var det karaokekväll och traktens alla sköna sångstämmor hade samlats på plats. Eller om man så vill vill, traktens alla sångstämmor med några promille i kroppen. Eftersom pizzerian på lördagkvällar är för klientelet ... hmmm vad ska jag säga utan att ge en negativ klang... de som gärna tar ett glas på lördagskvällar och även andra kvällar under veckan också, så var väl sånginsatserna något utöver det vanliga, dvs inte alls så bra som man gärna vill höra. Det var riktigt uruselt faktiskt, kanske en och annan ljusglimt hördes men inte mycket mer.

Men de som var där kände alla varandra, uppmuntrade varandra att sjunga och gav stöd och applåderade efter sånginsatsen. Överförfriskade män och kvinnor gav sitt bästa för att göra en fin kväll för de andra. Jag vill så gärna inte lägga en sorti över hur andra människor ska leva. Jag menar, det kan vara deras enda chans under deras miserabla vecka att få visa upp sig, kanske få en och annan klapp efter sånginsatsen och få en uppskattning för det de gjort och kunnat liva upp livet lite extra för de som lyssnar.

Där fanns:

• den finske överförfriskade mannen som inte kunde följa med i sångtexterna utan bara bluddrade
• motorcykelknutten som sjöng dansbandslåtar
• det vackra paret som sjöng duetter
• kvinnan som faktiskt kunde sjunga
• och en och annan som det inte gick så bra för
  

Men hur jag än vrider och vänder på det så vill iallafall inte jag sjunga. Fast om jag absolut måste, med kniven på strupen, så skulle det isåfall bli Eloise av Arvingarna eller så skulle det bli Inget stoppar oss nu, med Black Jack, bara så ni vet! Då skulle hela pizzerian ställa sig upp och sjunga med och dansa till min utsökta sånginsats... dream on!

Se inte Miami Vice-filmen

Igår såg jag den nya Miami Vice-filmen. Serien var ju ganska cool på 80-talet när den visades. Nu har en nyinspelning gjorts. Jag tror att det gick till så här när de ville göra filmen:

-Jag vill göra en film av den gamla tv-serien Miami Vice!
-Ok, vad ska den handla om då?
-Ehhh handling? Jo, nu kom jag på. Eftersom det är i Miami så ska vi ha två coola snutar med solbrillor, snygga tjejer och snabba båtar och snabba bilar.
-Ok, men vad ska handlingen gå ut på?
-Ehhh handling? Jo, nu vet jag. Vi ska ju självklart ha med kokain, stora mängder kokain eftersom den utspelas i Miami. Och sen ska vi smuggla den också, så att det blir lite spännande.
-Ok, men det känns inte nytänkande. Det har ju tusentals filmer och tv-serier använt som story!
-Ehhh, ja. Men filmen kommer bli jättebra, kokain ska det vara.

Det var synd att ingen kunde säga till regissören att sådant inte funkar längre. Snygg yta utan någon som helst handling drar inte folk till att se filmer. Och inte heller att krokodilen är borta.

En överstryken klyvd kubbe får den i betyg.

Dags för påminnelse

Ibland kan det vara dags att ta ett steg tillbaka och fundera på varför jag började blogga. Jag började blogga på en skrivkurs som jag gick i oktober. Det var en elev som frågade hur vi efter kursen kunde fortsätta att träna på att skriva. Läraren tyckte då att det var ett bra sätt att få skrivkunnandet att flyta på, genom att blogga. Jag tyckte det lät läskigt, men prövade ändå på det. Vad skulle jag skriva om, skulle jag utlämna mig själv som jag trodde att man skulle göra i bloggar? Ville någon över huvudtaget läsa det jag skrev?

Men nu är det ju spännande att få skriva om saker som händer i mitt liv, och som jag vill dela med mig så att ni också får ta del av det. Ibland får ni mina åsikter, ibland får ni berättelser från verkligheten och ibland får ni mina listor. Sedan är det ju också en slags dagbok som man kan gå tillbaka till och se hur man tyckte och tänkte vid den tidpunkten. 180 inlägg har det blivit och det kommer nog att bli en hel del till.

Även fast det bara är måndag...

Idag fick jag i uppdrag att fota en kvinna till en artikel. Väl hos henne var det inga problem att få henne att ställa upp som fotoobjekt, jag tog väl en tolv bilder ungefär och alla var i olika poser vid skrivbordet. Och då menar jag verkligen poser, inte bara stillasittande med fånigt leende som det brukar kunna vara, utan antingen tillbakalutad, högerbild, vänsterbild, framåtlutad eller självsäker med händerna som ett kors.

Väl tillbaka till min arbetsplats visade jag bilderna för en kompis och vi fick väl oss båda ett skratt på vissa bilder, men faktum var att några bilder blev ganska så bra.

På väg hem från jobbet gick jag förbi systemet för att handla lite gott inför helgen. Är det påsk snart känns det skönast att handla tidigt i veckan tycker jag. Väl där inne står jag och väntar på min tur, då kommer samma posekvinna in på systemet:
-Vilken bra bild vi valde, sa hon till mig!
-Ja, det blev bra bilder, svarade jag.
-Jag brukar inte handla här på måndagar, näe det brukar jag inte.
(fast det var tisdag idag). Hon fortsatte:
-Jag ska träffa en kompis idag och vi ska äta middag ihop. Men jag brukar inte handla här på måndagar.

Oj, vad ska jag skylla på nu då, tänkte jag när jag står på systemet en tisdag. Men jag kom inte på något tillräckligt snabbt och sedan tänkte jag varför ska jag försöka komma på varför jag står på systemet här idag, när jag vet varför, men det ska ju hon totalt skita i.

Kartongförpackningselände

Jag har nu kommit till insikt att jag alltid... alltid gör fel när jag ska öppna en kartongförpackning. Det är lite känsligt att en så jordnära person som jag inte klarar av det. Exempel på sådana förpackningar är:

• 2-liters plastpåseförpackning
• tvättmedelskartong
• flingpaket
• kakaoförpackning
• osv. det finns en massa varianter på samma tema

Allt som är gjort av kartong, är fyrkantigt och innehåller massa streck och perforeringar där man ska riva, dra och få loss klarar jag inte av. När jag är klar och tror att jag gjort rätt så tittar jag på kartongen, och inser att det inte är min kopp té att klara av det.

Däckbyteskommunikation

Nu har jag fått hjälp av en däckfirma att byta till sommardäck. Där fanns det en däckmästare som ägde firman och en däcklärling som försökte lära sig. När jag står och väntar på min tur hör jag följande från däckmästaren till lärlingen när han skruvar in muttrar på bilen innan min (på finsk brytning):

- Aaargh, ty måsste skrova raakt. Attans!

Det är inte direkt det man vill höra när man är på gång att lämna in sin bil för däckbyte. Lite senare när de ska hissa ner den bilen, frågar lärlingen om det är något kvar på bilen som ska göras. Då säger mästaren:

-Klaart. ty kan ta ner pilen.
-Uhu, säger lärlingen och rycker på axlarna
-Klaart. Ner, försöker han igen
-Uhu, säger lärlingen igen
-Klaart. Ner.
-Uhu, säger lärlingen, och språkkommunikationen är totalt borta i skogsbrynet.

Men lärlingen är säkert billig och det är väl det som är meningen!