Dagens tuffing

Eftersom den övriga familjen gick på hockey ikväll så passade jag på att träna. Idag sprang jag det första av två långdistanspass inför maran. Med hjälp av E-type, Marillion, Nasa och Sarah McLachlan tuffade jag på alla tre jävla timmar. Första timmen är nästan jobbigast, då känner man hur långt man har kvar hela tiden, andra timmen blir bättre, då är man inne i lunket och tredje timmen är bäst. Då känner man att det inte är så långt kvar. Hjärnan är funktionsduglig och vill så gärna fortsätta framåt. Kroppen däremot skriker för varje steg man tar. Jag vete fan vad jag har gett mig in på eftersom jag ska springa Stockholm Maraton. Det är inte sunt att springa så långt.

Nu är jag trött... så förbannat jädrans trött. Men det är ändå en skön känsla att testa kroppens gränser och veta var man har alla delar och helst att alla delar ska åt samma håll. Vill bara säga också att ölen jag tog medans jag väntade på pizzan i den lokala pizzerian efter träningen, är den godaste öl jag druckit - whatsoever.

Men förlåt... nu råkade jag komma in på mig själv, det var inte meningen, jag skulle ju skriva om dagens tuffing. Dagens aboluta tuffing - no competition - var idag när min dotter drog ut den första av fyra tänder inför tandställning. Utan att röra en min, utan att spänna sig i stolen eller ens säga aj, så drog hon ut en tand idag. Men först efter tio minuters grävande med en tång och syl för att bända loss tanden så kunde tandläkaren få loss den. Jag önskar jag hade en liten gnutta av den tuffheten som hon visade idag.

De super sig medvetslösa, bild från Expressen

I mitt stilla sinne så undrar jag hur den här bilden togs. Gick Expressenfotografen förbi Djurgårdsbron en solig junikväll förra året och fick se alla ungdomar ligga och dricka Absolut Mandarin? Dagen efter fick fotografen då fråga de på bilden om det var ok att han tog fotot.

Näe antagligen inte, den är antagligen arrangerad, och då kommer ju den mer intressanta frågan upp. Hur kom de på att de just skulle dricka Absolut Mandarin direkt ur flaskan i förgrunden, och i bakgrunden skulle det ligga tre utslagna ungdomar och en som precis är på väg att falla omkull? Det är precis så som man tänker sig redlösa ungdomar, eller? Bättre fantasi ska väl en fotograf ha!

Cirkeln är sluten

Vi har vetat en längre tid på jobbet att vi ska flytta kontoret där jag jobbar och idag fick vi reda på vart vi ska. Vi ska tillbaka till mina gamla kvarter som jag känner så väl till. Ungeför mellan 1984-1989 jobbade jag först som sommarvikarie i detta hus, sedan fick jag jobb som kvällstidsarbetare och till sist heltid.

Men nu ska alltså min nuvarande arbetsgivare jämna det huset med marken och bygga nytt på den platsen där jag lärde mig hur man arbetar och där jag fick många bra vänner. Den vänskaran jag hade då gjorde att jag till slut träffade min bättre hälft... och gifte mig med henne.

Äntligen!

Idag startade det här året på riktigt, dagarna som gått hittils har bara varit en nedräkning till idag. Grillen har tagits ut och använts och nu är allt som det ska vara. Jag är lugn.

Hisspegling

Jag tycker inte att män ska titta sig i spegeln i hissarna och kolla hur de ser ut i ansikte och håret och peta och rätta till. Det känns... fel. Speciellt då de inte är ensamma i hissen.

Tekningar

Jag har tidigare skrivit om den psykologiska aspekten som finns i innebandy på låg nivå (och helt klart på hög nivå). I helgen hade vi match mot våra jobbigaste, men även roligaste motståndare. Det är de matcherna som det är psykningar på hög nivå.

Eftersom jag oftast spelar som center så är det jag som tekar i min kedja. I den första perioden gick det ganska bra. Jag fick en spelare mot mig som stressade ganska så mycket med klubban vid tekningarna och till slut fick domaren säga till honom ett par gånger, men han fortsatte ändå. Då sa domaren till honom att gå därifrån och ta dit en ny tekare:
-Men vadådå, jag gjorde inget! sa spelaren till domaren.

Perfekt tänkte jag, nu kan jag få överläge på honom:

-Din mes, skärp dig: kom det ur min mun när han fick gå därifrån.

Efter den matchen i matchen så byter de tekare. Då testar jag lite snällt på den nye:
-Kom igen, du låter mig väl vinna tekningen nu?
Han sa inget utan när signalen kom sa det bara svosch och han tog bollen och passade den hemåt.
-Oj då, klämde jag ur mig. -Vad hände?
- Jag har spelat i elitserien i tio år så jag borde nog kunna det här, sa den nya tekaren.

Synd och skam att säga, men han vann resten av tekningarna under matchen och gick segrande ur den striden. Tyvärr vann de hela matchen också, men det är en annan historia.

Lista: Filmer från 80-talet

Eftersom vi alla och även David Letterman gillar listor så presenterar jag härmed en. En samling av världens bästa filmer gjorda på 80-talet. Ingen rangordning och jag må ha glömt någon film, men vad gör det, ni kan ju se dessa först!

• Aliens (outstanding, jag har aldrig haft sådan magkramp efter en film, som efter denna klassiker)
• Flykten från New York (Kurt Russel i sitt livs roll och John Carpenters musik in pefecto)
• Indiana Jones del 1 (matinérnas matiné)
• Rymdimperiet slår tillbaka, del 2 av världens bästa rymdäventyr
• De omutbara, med Kevin Costner och Sean Connery
• Ursäkta vad är klockan, med John Cleese

Spricker av stolthet

Idag satt jag tre timmar i en innebandyhall och hade hand om kaffeterian. Jag satt där tillsammans med en annan förälder som jag inte känner så väldans väl. Medans vi har hand om försäljningen tittar vi på en match mellan två lag med flickar födda 1992. Då kommer det fram en dam i 45-årsåldern som säger till den andra föräldern:

-Min dotter kan inte spela i 93-laget!
-Nähä, ok, svarar han.
-Näe, hon kan inte det. Hon är för stark för det. Hon är som en stolpe, de bara springer in i henne och får ont. Hon spelar också i juniorlaget.
-Jaha, säger den andre föräldern.

Jag sitter bredvid och lyssnar med halvt öra eftersom de verkar känna varandra. Men så vänder hon sig till mig.
-Min dotter kan inte spela i 93-laget.
-Nähä, säger jag. Och frågar henne, -Varför då då?
-Hon är för bra för de. Och så spelar hon i juniorlaget också. Och vilken dålig match det är, det händer ingenting.
-Näe det gör inte det, säger jag.
-Näe, hon är för bra för 93-laget, säger hon och fortsätter. -Hon är back och står i mitten och skjuter jättehårt.
-Ok, säger jag måttligt intresserad.

Sedan vet jag inte vad jag ska säga och säger ingenting, då går hon därifrån och sätter sig på läktaren. Då börjar jag fundera på vad det var som hände och till slut måste jag fråga den andra föräldern som satt i kaffeterian med mig:
-Kände du henne, eller?
-Näe, säger han. Jag trodde du kände henne!

Deklaration

Jorå, idag kom deklarationen nedtrillandes i brevlådan. Förr om åren kollade jag den noga, la ihop alla tolv lönespecar och kontrollerade mot årsspecifikationen som kom i januri. Sedan kollade jag att alla räntor var ordentligt ifyllda och rätt, mot det som stod i deklarationspapperen.

Men det har ju alltid stämt, alla dessa siffror och aldrig något fel. Så på senare år har det blivit sämre med kontrollen, nu stämmer jag av med årslönespecen och kollar de andra ränteårsbeskeden att det stämmer. Och jag mår mycket bättre för det!

Tack för alla bra program!

Nu är det dags att säga farväl till en kär gammal vän. Den här TV:n var det första jag och mrs köpte till vårt gemensamma bo 1990. Vi köpte den för 5 000 kr och i pengavärde idag är det väl säkert det dubbla tror jag, om inte det tredubbla (jag tror bensinen kostade 3 kr då). Nu har ljudet försvunnit från den och vi känner också nyhetens vindar med digital-TV som blåser in över oss. Därför har det nu istället blivit en platt-TV med HD-ready. Jag kommer ihåg säljaren som sålde den till oss som sa att den hade faktiskt stereo och det var det nya som man absolut skulle ha.









Men vi har haft mycket gemensamt ihop under de här 16 åren. Vi har bland annat upplevt :

• Twin Peaks (vilken underbar tv-serie)
• X-files (bland det bästa på 90-talet)
• Tre kronor (svensk såpa i början av 90-talet)
• En röst i natten (tv-serien som vi såg när värkarna började för vår förstfödde)
• The Simpsons - alla säsonger
• Efterlyst - alla säsonger
• Alla Disney-videofilmer som spelades när barnen var små
• Sverige tog VM-brons i fotboll på denna apparat
• Tre VM-guld och ett OS-guld i hockey på 90-talet
• World Trade Center rasade i rutan på denna TV

Sorgligt men sant!

Jag undrar hur det såg ut imorse på SL:s busscentral! Där stod säkert ett gäng busschaufförer och skulle välja vilken buss de skulle få under dagen.

-Ok, vi kör väl sten, sax, påse och ser vem som får välja buss först av oss.
-Tyvärr, George du förlorade, så du får välja buss sist! Och eftersom du förlorade big time den här gången så får du köra linje 151 också! Tyvärr, så är spelets regler...

På väg hem från jobbet står jag på Fridhemsplan och väntar på 151:an. Då får jag se stans absolut risigaste buss komma emot mig. Den såg ut som om den kom direkt från 35 års skytteltrafik mellan två forskarstationer på Sydpoolen . Den hade nog inte fått service på lika lång tid och när den väl har fått reparationer, så snickrades det nog ihop på fikarasten.

Som om det inte räckte med hur den såg ut, tro det eller ej, men den kom med slagsida. En slagsida som ett containerfaryg på Atlanten inte skulle klara av att räta upp. Cirka 2 decimeters slagsida åt vänster stoltserade den med. När jag gick på bussen funderade jag på att påpeka detta faktum för George busschauffören, men när jag såg hans sorgsna min så ändrade jag mig fort. Man mot man och öga mot öga så visste både jag och han, att han drog nitlotten imorse. Man ska inte sparka på den som förlorade sten, sax, påse, och ligger längst ned på busschaffisarnas hierarkilista.

Väl på bussen trodde jag att jag sett allt, men när jag kollade närmare på skruvar och stänger och annat som hängde löst eller fattades, så är det bra att veta att man har ju sina olycksfalls- och livförsäkringar.

Vi mötte Lassie...

Apropå Sveriges nu hetaste personlighet så såg jag och min dotter häromkvällen Lasse Brandeby (i det här fallet Let´s Dance-Lasse) i en tidningskiosk på Stureplan. Han var säkert på väg hem från repetitionerna. You bet!

Det var inte jag...

Det hände en rolig händelse för ett par år sedan på ett hotell i Falun som vi bodde på. Helt plötsligt började brandlarmet att tjuta och alla i hotellet fick gå ut och sedan vänta in brandkåren, jag vet inte hur lång tid det tog, men det var nog inte så lång tid. Vi såg ingen rök, så vi var inte så oroliga utan trodde det antingen var ett test eller ett fellarm. När brandkåren kommit och kikat runt, fick vi vet att det var från köket som matos hade satt igång larmet och vi fick gå in igen.

Senare på kvällen satt vi i restaurangen och pratade med ett par stycken personer. Då berättade en smått äldre dam i sällskapet, att hon tidigare på dagen hade varit på sitt hotellrum och blivit väldigt röksugen. Hon hade öppnat fönstret i sitt rum och tänt cigaretten och börjat röka. När hon stod där i fönstergluggen och rökte som bäst, så satte brandlarmet igång. Då fick hon rejäl panik eftersom det fanns rökdetektorer i rummet och hon trodde att det var hon satte igång larmet med sin cigarettrök. Hon sprang till det hon trodde var rökdetektorn i rummet och försökte trycka på knapparna för att stänga av den. Det funkade självklart inte, då sprang hon ut i korridoren och såg alla människor som gick ut och nedför trapporna. Hon sprang förbi alla människor, rusade ner alla våningar och sprang fram till receptionen och skrek:
-Förlåt, förlåt, det var jag som gjorde det... det var jag!
-Vadå, vad menar du, sa receptionisten?
-Det var jag som satte igång brandlarmet, jag eh... eh... jag tog en cigarett på rummet. Det var inte meningen!

Vi hade otroligt roligt åt hennes berättelse när hon berättade den. Det allra bästa av allt var att hennes vuxne son satt där bredvid och skämdes åt sin mamma.

Årstidsbyte

Vad hände egentligen med vintern, det är ju full vår därute i verkligheten? Efter att ha haft ett toppensportlov med snö och skidor, så kändes det faktiskt på vägen hem från Dalarna att något hade hänt med vintern och den var inte längre så stark och mäktig och kunde inte hålla sig kvar. Det kändes i luften att våren hade öppnat en smygdörr och ville sippra in i den svenska myllan.

Häromdagen när jag var en tur till Västerås så åkte vi förbi många åkrar och en hel del av de var ju gröna av gräs redan. Och idag såg jag en person i t-shirt utomhus (inte för att det var varmt antar jag, men ändå). Så det känns som om det snart är dags att hänga in vinterjackan.

Våren helt enkelt brakade in i vår vardag och jag hoppas verkligen att den får stanna kvar. Jag vill ha dig här!

Gårdsombudsmöte

Ännu ett gårdsombudsmöte ikväll och ännu en härlig stund med oliktänkande människor som ändå strävar efter samma sak. En grupp människor som känner sig utvalda ur föreningen och som något slags medborgargarde står upp för allt som är orättvist i föreningen.

Innan mötet hämtade vi kaffe i köket. Där stod en termos som jag inte visste om den innehöll té eller kaffe. Jag sänkte näsan nära termosen och sniffade men kunde ändå inte känna vad det var för dryck. Då kommer det en kopp fram och parkerar sig under termospipen. I andra ändan av handen som håller i koppen, uppenbarar sig en dam.

-Jag tror att det är té i kannan, är det det du vill ha, frågar jag?
-Hähung, låter det ur damens mun.
-Jag tror att det är té i kannan, säger jag igen.
-Hähung, gurglar damen igen.
-Eller är det kaffe kanske, säger jag för att på något sätt undersöka vad damen egentligen sa. Hon gurglade faktiskt samma läte ännu en gång.
-Hähung
-Vill du ha lite, frågar jag fast jag fortfarande inte vet vad det är i kannan. Trot eller ej, men svaret blev:
-Hähung.

Jag tänkte tyst för mig själv vad det lätet betydde, men bestämde mig för att chansa på vad som kom ut ur termosen. Kom fel dryck ut så fick jag ju svar på vad det var hon ville. Så jag tryckte på termosknappen och ut kom svart kaffe. Hon sa inget utan tog sin kopp och gick in i mötesrummet.

Skrivblock

Vad är egentligen meningen med att köpa egna fina svarta block med hårda pärmar att använda på jobbet, istället för att använda Impega:s spiralblock som finns i det allmäna skinande plåtskåpet?

Är man finare om man skriver sina anteckningar på eget köpt svart eller blommigt block, eller skriver man bättre meningar eller kanske skriver man med finare handstil? Jag har inte förstått vitsen och jag fortsätter att köra med spiralblocket Impega.

Uppskattning funkar

Häromdagen fick jag hjälpa till med en dator som var sönder eller rättare sagt Windows ville inte riktigt längre fungera. Ni som har läst lite här, vet att det inte är en höjdare för mig att ge mig in i den elden. Jag tycker inte om när andras datorer går sönder eftersom man aldrig vet vad som är felet eller hur många timmar eller dagar det kan ta att hitta problemet. Nu tog det några timmar första kvällen och ytterligare någon till den andra kvällen, tills jag kom på problemet och kunde fixa det. Men det är surt med andras datorproblem. Nämn att du har problem med datorn och att du behöver hjälp, och jag blir mörk i blicken. Jag vill inte, jag vill verkligen inte fixa andras datorer. Men de som har datorerna kan ju absolut ingenting om de, så vad ska de annars hitta på än fråga mig, så det får ju gå ändå.

Men det finns ett sätt att få mig att vekna totalt. Muta mig med en flaska god whisky och jag är din vän för evigt. Nu har jag glömt det jobbiga och kommer bara ihåg vänligheten av att få en uppskattning för jobbet. Tack!

Varför?

Idag var jag på McDonalds i Västerås och där kände jag ett nödvändigt behov, så jag gick och väntade i toalettkön. Ut från toaletten kommer en man i cirka 50-års åldern med en t-shirt. På den stod det "Ikväll får 107 svenskar gonorré".

Vad är egentligen meningen med att ha en tröja där det står så? Hade det varit på en 19-åring så kanske man hade ryckt på axlarna åt fjolleriet, men en 50-åring som såg helt alldaglig ut.

What is the matter with you?

Vaken

Vaknade 06.51 kissnödig och pigg en lördagmorgon. Gick tillbaka ner i sängen för att försöka greppa tag i John Blund som fortfarande svävade i rummet. Men efter 20 minuter förstod jag att jag inte skulle få tag i honom. Så nu sitter jag här och skriver och läser morgonens nyheter med en kopp kaffe i handen.

Stor humor

Svenskarnas fredagsnöje de senaste veckorna är att äta gott, ta en grogg och sedan sätta sig i soffan och med flit rösta kvar urusle dansaren Lasse Brandeby i Let´s Dance. Det är min sorts humor!

Svag is

Jag hittade ännu en härlig variant av varningsskylt, på väg från Lammet & grisen i Lindvallen. Det ser ut som om handen kommer underifrån isen. En kropp kan ju inte ramla ned i den lilla isvaken och sedan vinka i den lilla springan. Men personen kanske har simmat från den större vaken som finns 20 meter åt vänster, eller?

Eller så är det sjötrollet som letar efter människor att dra ner genom isen. Jag vet inte, men jag gick inte på finten och traskade ut på den isen iallafall och det var ju det som var meningen med skylten.

Hittar du något, eller?

Jag förstår inte riktigt de som under en diskussion eller ett möte, dvs rakt framför mig, först petar sig i örat med fingret och sedan tittar och pillar och rullar på klägget som fastnat på fingret. Är du ensam i den här diskussionen eller vad tänker du hitta på efter öronpetningen då, ska du börja pilla lite navelludd också? På kort tid har det hänt mig med två personer som funnits framför mig.

För en tio år sedan hade jag en chef som petade sig i örat med en stiftblyertspenna. Först pet en gång och jocka runt i örat, sedan kolla en stund på det, och sedan jocka runt en sväng till. Allt medan vi andra satt bredvid!

Kör inte bil i Ryssland

Imorse hittade jag en länk i morgontidningen Metro som tipsade om en film som visade en bilkorning i St Petersburg. Kolla in den och förundra er!

Varning för... vadå!

Den övre suddiga bilden bilden varnar för "Se upp för tunnelbanetrollet från underjorden innan den kommer och greppar dig i skrevet"!






Den undre är jag mer osäker på, men jag tror det är "Hej hallå, titta jag har köpt nya skidor!"

Bo i Nyköping

Har ni sett reklamkampanjen "Bo i Nyköping" som sitter uppsatt i tunnelbanan? Jag tycker att det är en bra reklamkampanj som tilltalar mig och jag blir smått sugen på att verkligen flytta dit. Men kan man det egentligen nu i livet eller vill man det över huvud taget? Jag har varit där ungefär en gång varje år de senaste tio åren och gått och strosat i centrum med familjen och det är ganska ok och jag tror att om man flyttar ut mot vattnet i Nyköping så är det väldigt fint.

Men jag vet att man kan göra de bilderna i kampanjen, bara några hundra meter från där jag bor och få till den känslan som finns i de fina bilderna som de har fått i sina. Jag har ju Mälaren in på knuten och Nyköping har Östersjön. Och Mälaren räcker bra för min del.

Dagens felsägning

Dagens felsägning från mig, riktad till en säljare om dennes webbprogram han ville få mig att köpa:
I mina ögon låter det bra!

Jag undrar varför jag alltid ska få ur mig såna pysgrodor när de minst behövs!

Ett sagolikt vackert land

Jag drog på mig några betraktelser under hemfärden från Lindvallen/Sälen hem till Hallunda.

• "Evertsberg - mer än bara Vasaloppet" är slogan för byn. Men nej säger jag, det finns inget mer där än Vasaloppet som dyker upp en gång om året! Tro mig!
• Det finns höghus i Borlänge, dvs mer än fem våningar
• "Shoppa och nöje i Sala" Nix, det fick inte mig att stanna där iallafall
• Mora är en mycket större stad än den by jag trodde att det var
• Mina låtar som jag fick med till blandsskivan "Lindvallen 2007" som spelades under resan, var mycket bättre än mina medpassagerares låtar.

Men vad jag också såg var underbara ängar, åar, berg, dalar, skog och träd längs resan. Jag såg bönder som arbetade med kroppen, till skillnad mot mig som sitter vid ett kontorsbord. Men det är ju de som gör att Sverige växer och frodas, eller? Men även de behöver ju faktiskt pensionsförsäkringar (som jag jobbar med) så det blir ju en win-win situation där, som vi båda och även Sverige kan dra fördel av.

Men för att sammanfatta det jag egentligen vill säga:

Det är underbart vackert land vi bor i!

Sann glädje

Att åka skidor är det roligaste jag gjort på länge. Mina sedan länge insomnade skidhormoner har nu väckts och är ute på full kareta. Att fortfarande kunna åka skidor trots cirka 20 års vila gör imget. Har man en gång lärt sig så sitter det kvar i kroppen.

Varför skriver jag det här när jag borde vara ute och åka då? Jag är totalt slut i kroppen och benen, så jag behövde vila. Jag sov en timme nu på lunchen. Men nu så, nu ska det ut och åkas och det är så jädrans kul.

Lifkort

Liftkort tre dagar i Lindvallen kostar 800 kr för mig.

800 jävla kronor - ett SL-månadskort i Stockholm kostar 600 kr för 30 dagar,